Fram till 1990-talet kunde man köra bil över det mäktiga bergsmassivet Sierra Nevada. Nu är det nationalpark och lockar mängder av fjällfolk och vandrare. Svenska Magasinet tog sikte på Iberiska halvöns högsta topp Mulhacén, 3.482 meter över havet. Häng med på en tur i de sydspanska fjällen.
Vi börjar vandringen från informationsplatsen Hoya del Portillo på 2.150 meters höjd ovanför den lilla mysiga bergsbyn Capileira i Las Alpujarras på sydsluttningen av Sierra Nevada. Vi vandrar först genom tallskog innan vi kommer ut i ett öppet landskap med bergutsikt på vänster sida.
Stigen ansluter senare till en skogsbilväg. Vi korsar skogsbilvägen och fortsätt längs en mindre väg med en vägskylt som visar mot Poqueira. Allteftersom så får man sig en bra bild av landskapet. Framför reser sig Mulhacen, det högsta berget på Iberiska halvön och man ser de högsta topparna av Sierra Nevadas västsida.
Vi ser snart Refugio Poqueiras stuga (2.550 m) på långt avstånd. Landskapet är storartat. En dvärgörn cirklar i luften, den ovanliga snöfinken som häckar i alperna och på de högsta bergstopparna i södra Europa dyker upp och vi ser tusentals fjärilar.
Under augusti är det mesta överblommat. Från snösmältningen fram till juni lär Sierra Nevada vara ett paradis för den som vill forska i växtriket. Landskapet tycks vara kargt och ogästvänligt men plötsligt efter en krök i den kuperade terrängen ser vi fjällbäckar och vattenfall. Och här blommar det.
Refugio Poqueira
Vi urskiljer skimrande vattenstrimmor mot bergväggar på långt håll. Det porlar på sina håll och vi dricker direkt från de klaraste små bäckar. Luften känns frisk och ren. På långt håll ser vi en fårhjord samtidigt som vi närmar oss Refugio Poqueira som erbjuder nattlogi och mat året runt (958 343 349, 958 064 111, 659 554 224). Från starten fram till stugan har vi på lite mer än två timmar vandrat 8,5 km med en nivåskillnad på 400 meter.
Här finns 95 bäddar i ett antal större och mindre sovsalar. Det är enkelt och spartanskt men funktionsdugligt. Du får en madrass att sova på och en kudde.
Sovsäck, örngott och handduk tar du med dig själv.
Det finns dusch och wc, önskas varmvatten kostar det 2,50 euro extra. En övernattning kostar 11 euro med tillägg för frukost (4,50), lunch (9,00) och middag på kvällen (12,00). Maten består av ris och sallad eller soppa, korv, spagetti och lantbröd.
-Stugan öppnade i mars 1997 och vi har öppet året runt, säger Rafael Quintero som tillsammans med Ansi Moslero driver stället tillsammans med två anställda.
Besökarna kommer från vitt skilda håll, praktiskt taget från hela världen. Är du medlem i en turistförening i exempelvis Skandinavien får du rabatt (www.fedamon.com).
-I början av november kommer snön så hela området blir ett snölandskap. Refugio Poqueira är den enda stugan i området med bekvämligheter. Av en dieselmotor får vi elektricitet, berättar Rafael.
Tystnad
Efter klockan 22 ska det vara tyst på rummen. Men det är en sanning med modifikation. Själv blev jag sittande utanför stugan efter kvällsmålet tillsammans med alla andra gäster och studerade en imponerande stjärnhimmel som blev till den bästa underhållningen.
På 2.550 meters höjd och utan gatlyktor öppnar sig ett himlafenomen ovanför ens huvud. Den som tror sig kunna räkna antalet stjärnor ovanför knoppen ger snart upp.
Det är en vindstilla natt, nästan fullständigt tyst i denna vilda vackra vildmark förutom porlandet från en fjällbäck ett stycke ifrån stugan. Jag förundras över att det kan vara så tyst även i Spanien som räknas till ett av världens bullrigaste länder.
Dag 2
Jag saknar min egen havregrynsgröt gjord på Axas fiberberikade havregryn plus proteindrink. I stället blir det spansk frukost, kaffe med vitt rostat bröd vid gryningen. Inte direkt någon frukost för fjällfolk. Men OK, det fanns i vart fall müsli i stugan.
Från Refugio Poqueira fortsätter vi ett stycke tillbaka på kärrvägen innan vi tar vänster för att komma upp på en större väg. Sedan håller vi höger för att komma in på vandringsled nummer 2 som är utmärkt på kartan man får vid Hoya del Portillo. Sedan är det bara att fortsätta längs sluttningen till toppen av Mulhacen.
Många av vandrarna som övernattade i stugan påbörjade sin vandring mot toppen strax efter klockan 9. När vi är på 3.000 meters höjd ser vi långt bakom oss bussen komma för att sätta av de första gästerna vid Mirador de Trevelez 2.722 m. Härifrån kan du också påbörja din vandring.
Du kan bestiga Mulhacén från flera håll, söderifrån är enklast. Det finns en upptrampad stig men det gäller att vara vaksam och sätta ned fötterna på rätt ställe. Ordentliga skor och god balans så undviker du plötsliga fall och uppskrapade ben och armar.
Mulhacén
Luften är syrefattigare och det känns. På lite mindre än två timmar nås toppen efter starten vid stugan. Vi träffar spanjorer utrustade med vinterkläder och sovsäckar som övernattat på toppen. Med hjälp av stenar har ett antal vindskydd byggts.
Uppe på toppen (3.482 meter) blåser det ständigt. Just för dagen är det lite lugnare även om vinden ligger på friskt från sydväst och genast åker ett antal klädesplagg på. När jag klättrar upp på högsta klippan och ställer mig vid den gjutna stolpen över Iberiska halvöns högsta punkt eller Spaniens tak känns det som att vinden vill ta tag i mig och slunga mig utför det väldiga stupet mot norr. Men det är nog mer en känsla man får av att vara på denna höjd och se bråddjupa stup, inbillar jag mig.
Det blir en medhavd lunch på toppen med medhavd matsäck tillsammans med norske fjällvandraren Ove Jakob Rønnåbakk från Trondheim och ett tiotal spanjorer, några av dem från Barcelona, vandrare med Pyrenéerna som ”hemmaplan”. Vi får besök av två bergsgetter som utan minsta antydan till svindel hoppar från sten till sten bara någon halvmeter från tvärbranta stup. Vad gör de här uppe, undrar jag. Inget att äta, men kanske njuter de av svalkan och utsikten och smakar på snön som ligger i bergsskrevorna.
Efter en stund påbörjas nedstigningen som känns mer än uppstigningen. Det är lättare att gå uppför än nedför. Från Mulhacén till Hoya del Portillo varifrån vi utgick dag 1 är det 14 km med en höjdskillnad på 1.332 meter. Kartan jag fick säger att det tar fem timmar, men på tillbakavägen gör jag det på halva tiden.
Capileira
Det finns också ett annat alternativ om du inte vill övernatta i sovsalar i stugan Refugio Poqueira på 2.550 meters höjd. Det är att ställa bilen i Capileira, bo på hemtrevliga Mesón Poqueira (958 763 048) med trädgård och pool. Ett dubbelrum kostar 36 euro.
Stället ägs av de spanska tvillingarna Francisco och Paco Perez. Och när jag säger att jag är svensk får jag ett smil tillbaka.
-En av våra bästa vänner var svensk. Tyvärr lever han inte längre, han gick bort i början av 1980-talet, säger Francisco som sedan berättar historien om konstnär Erik Munther från Dala-Järna.
-Han kom till Capileira på 1950-talet och köpte en finca. Han var omtyckt av befolkningen.
Som liten grabb levererade Francisco dagstidningen till Erik Munther som var god vän till pappan. Varje gång när Francisco närmade sig svenskens hus pojkdrömde att det fina huset en dag skulle bli hans. Så blev det också. Numera bor Francisco i ”Casa de Suerto” men mera känt som ”Casa de Sueco” bland befolkningen i Capileira.
Francisco tillsammans med tvillingen Paco driver Mesón Poqueira. På gatan utanför avgår bussen som tar vandrare till utsiktspunkten Mirador de Trevelez.
Härifrån har du omkring två till tre timmars vandring till toppen beroende på i vilken form du är och hur du klarar den något tunnare luften. Säkrast är att boka plats i bussen (tlf 671 564 406, 958 763 486) från Capileira, fyra avgångar per dag för 8 euro tur/retur.
Så förvånad jag också blev när jag från mitt kafébord vid Mesón Poqueira såg tre ”svenska” hängbjörkar stå på rad utanför det lilla kommunhuset i Capileira vilka är de första björkar jag sett i Spanien.
Enbart Capileira med 14 vattenkällor och porlande akustik är värt ett rejält besök. Befolkningen livnär sig på bergsturism, frukt– och grönsaksodlingar i huvudsak potatis och körsbär.
-Klimatet har förändrats, menar Francisco. Tidigare låg snön i Capileira i tre månader. De senaste åren har vi inte haft någon snö.
Fotnot. Mulhacén är Iberiska halvöns högsta berg däremot inte Spaniens högsta berg. Det är vulkanen Teide som ligger på Teneriffa och som mäter 3.718 meter. Svenska Magasinets Ola Josefsson har varit där tidigare men inte bestigit toppen. Vädret var för dåligt den gången.
