Går det ihop, kan man tänka? Ja, faktiskt! När jag och min fru gick genom kanalerna i ett vintrigt Frankrike med vår segelbåt hade vi, som alltid, vin och mat i tankarna Av Terje Lönnroos

Så när vi mastade av vår lilla segelbåt i Le Havre den 2 januari 2004 så ville vi se vinfrankrike i vinterskrud. Ingen dålig tanke för oss eftersom janurai inte är någon turistsäsong, vilket gjorde att vinhusen hade gott om tid för oss.
Vi tog oss via Paris upp till Champagnedisriktet och fick uppleva något som blev ett minne för livet. Motsröms, vinter och is. Inget hindrade oss. Och när vi skulle lägga till i Champagnestaden Epernay’s gästhamn i början på januari fick vi känna på äkta fransk gästfrihet.

Vattenståndet
I den lilla hamnen där vattenståndet var så högt att bryggor och kaj låg under vattenytan. Som enda gästande båt fick vi inlotsade av hamnkaptenen en bra plats som gjorde att vi i alla fall, med viss möda, hoppa iland.
Den trevliga fransosen bjöd in oss på ett glas vin till kvällen. Men svenska som vi är tänkte vi att han har säkert provision från några restauranger som han skall locka oss till. Så vi hoppade över drinken.

Kroppsspråket
Dagen efter dök han upp igen ännu mer angelägen att få se oss på en drink till kvällen. Så ok då. Och vet Ni vad? När vi kommer till hamnens bar som avtalat, har hela hans familj samlats, och vi blir presenterade för dem alla och står snart där med varsit glas Champagne och konverserar. Vi kunde ingen franska, och de ingen engelska. Det blev det berömda kroppsspråket som fick gälla i över en timme. Trevligt var det och någon baktanke med att skicka oss till någon provisionsrestaurang fanns inte. Vad han däremot hade var att erbjuda sin stolta stad Epernay, och berättade mycket och länge om alla sevärdheter och vinhus. Vi förstod väl hyfsat mycket i alla fall.

De Castellane
Dagen efter besökte vi det närmaste Champagnehuset, De Castellane som ligger alldeles vid gästhamnen. Vinhuset med sitt karakteristiska torn och med sina flera hundra anställda blir vi proffsigt guidade i delar av deras flera mil långa vinkällare. Smakar sedan några av deras viner. På eftermiddagen tänkte vi leta reda på Champagnehuset Alfred Gratien, som sedan många år varit en av mina favoriter och som också är stjärnrestaurangen Edsbacka Krogs husskumpa.
Vi hittade vinhuset och dök alltså upp helt oanmälda. Sonen tog hand om oss när vi presenterat oss. Det visade sig att han var familjen Gratiens fjärde generations vinmakare och tillika VD i detta vinhus med sex anställda. Efter en rundvandring på drygt två timmar hamnade vi på hans lilla kontor för att smaka lite viner och han visade stolt upp sina böcker med alla årgångars olika blandningar som sträcket sig ända tillbaka till första gången som anfadern Alfred gjorde sin första cuvee.

Kontrolleras
Man förstår vad kvalitet står för när vi får höra att varje enskild flaska som skall packas och skickas iväg till någon kund kontrolleras. Sitter etiketten rakt och snyggt som den ska. Är flaskan snygg och utan repor, då läggs den ner i trälådan, annars åker den hem till köksbordet hos familjerna Gratien. Vi pratade om gamla farfar som fortfarande vid 85 års ålder alltid drack ett glas om dagen.
När vi senare lämnade den unge Gratien med dyr champagne i den mängd som vår lilla skeppskassa tillät gick vi direkt till Epernays gourmetshop för att inhandla lite ost till kvällen mysmiddag ombord på båten med lite Champagne.
Detta, kära läsare, utspelade sig en grå måndag i januari. Sämre kan man ju ha det än att provsmaka rumstempererad Champagne.
Men det bästa var att få uppleva all gästfrihet allt från hamnkaptenen med familj till familjen Gratien samt en underbar middag ombord.
Vinhälsningar!