Det är ruljans på stan och på internet. Julruljans. Det har det varit sedan mitten av september. Nåja, från mitten av september har det inte varit totalruljans, men definitivt sedan början av oktober. Det smyger sig in små tomtar och troll överallt. Det är inte klokt vad mycket grejer vi behöver …
Bambi Elinsdotter
bambiseget@yahoo.se
Ja i alla fall om man ska tro på all reklam. Ett mycket känt märke som har det mesta i teknisk väg kom ut på fejan med påståendet att vad vi människor behöver, är en tv i varje rum, så alla kan få se sitt speciella program. Jag brukar vanligtvis inte kommentera såna här saker, men denna gång gjorde jag det med orden: ”Jag tycker man ska lära sig umgås istället …” En tv i varje rum! Så utomordentligt fånigt, som Bagheera i Djungelboken skulle ha sagt, och lyft på sin fisförnäma näsa. Krypa nära dem man älskar, det är det vi behöver! Är man tillfälligt ur gängorna, och inte känner för att umgås, så kanske man kan krypa upp i något ”urgängornahörn”, så att man så att säga får vara tillsammans med de andra fastän man är putt.
Det är lättare att bli oputt om man får känna tröstande vibbar från omkringvarande vänligheter. Det viktiga är väl att man är tillsammans! att bli omfamnad av en tv lär ju inte trösta någon, och de till försök uppmuntrande ord som behövs för att lösa dåligt humörkrisen kommer definitivt inte från den blå strålande stora glas försedda rutan som skyddar dem, som fortsätter pratandet oavsett om en meteroit krockar med jorden eller ej! Lite smygkärlek så kanske man snart tinar upp inombords och får själsknutarna att lösas upp. Nu vet jag som alla andra att verkligheten är mer komplicerad än så men det gäller enligt den klassiska 80-20 regeln 😉 Paretoprincipen. Helt underbart och dåligt humörlösande är det i alla fall när egen eller andras telningar kommer stultande med en vacker teckning, ämnad bara för dig när du hunnit landa hemma efter en lång och ibland tung arbetsdag, eller är på besök hos någon som har små telningar i huset. Den lilla huvudfotingen som är på den kan ingen tv i världen ersätta. Ingen julruljans heller! Men nu är vi ju gubevars inne i julrejset vare sig vi vill eller inte och får stå ut med alla dessa ögonlösa tomtar och änglar, och andra måste absolut ha produkter som svämmar över i skyltfönster och varudiskar.
Huvudfotingen har i alla fall ögon och kan se om du är putt eller inte, och en liten människas ögon som riktas mot dig, där glittret utan vidare konkurrerar ut alla statistiska undersökningar till bredden – och en outsagd intensiv förväntansfull fråga syns om vad man tycker om konstverket. Vad kan man säga annat än att det är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t fint 😉 Självklart älskar man gåvan, det behövs inga julklappsrim eller glänsande papper och krusade band för det. Dock, snäll ska man då vara om man vill få några klappar eller gåvor.
Det framgår av Walt Disneys julfilmer. som vi sett under hela vår uppväxttid. Att vi skött oss ordentligt kollar tomtens nissar upp i stora loggböcker, om man ska tro på vad som utspelar sig i tomteverkstaden. Då får vi ett ok i rumpan hi hi. Jag tycker nog att julen är mindre stressigt härnere. Det är så skönt att kunna säga: jo vi ska vara i en palmdunge med pickinickmat på julafton och sjunga ”palmen står så grön och fin på stranden, palmen står så grön och fin på stranden …
” Och här i den relativa värmen passar det ju jättebra att sjunga om att små grodor är lustiga att se och hoppar runt, i Norden är ju alldeles för kallt så här års, de skulle de frysa ihjäl. Faktum är att det finns ju så många olika sätt att fira jul här på grund av att det finns så många nationaliteter. Man kan fira den 24 december som är vårt nordliga datum, den 25 december som är julafton både i Storbritannien och USA, och man kan fira den 5 januari, den spanska julen…, och säkert finns det fler alternativ som jag inte känner till.
Och här finns det verkligen många tomtar, så rätt var det är kanske ni träffar på någon av dem precis som jag gjorde förra året … Ni kanske kommer ihåg, ni som läste decemberkåseriet i fjol … när jag berättade om den mystiske mannen som följde efter mig på gubb- och gumdagiset… Hur som helst; gemenskapen är det viktigaste för alla, tror jag. Det är nog den största gåvan av alla.
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på er alla. Var rädda om er och
varandra!
Vill du få ditt kåseri publicerat?
Skicka gärna in ditt bidrag så kanske
vi publicerar det! Max 600 ord.
Maila till info@svenskamagasinet.nu
