”Den spanska regeringen kommer utan att tveka inom en mycket nära framtid att börja bygga kärnkraftverk”. Det sa Francos industriminister Joaquín Planell i maj 1957.
Redan 1948 började Spanien att planera för att bygga kärnkraftverk för att ta itu med de energiproblem som landet hade. Det var forskaren José María Otero de Navascués som i en rapport till Centro Superior de Investigaciones Científicas (CSIC) föreslog att en utredning om att bygga kärnkraftverk i Spanien skulle inledas.
”Franco och hans regering var förutseende nog att förstå den enorma potential som fredlig användning av kärnenergi skulle innebära och att detta skulle lösa energiproblemen i vårt land”, sa Navascués.
Det första kärnkraftverket i Spanien började byggas 1965 i Zorita och var i funktion från 1968. Ytterligare nio kärnkraftverk byggdes varav sju är i funktion i våra dagar; Garoña (1971), Almaraz I (1981), Ascó I (1983), Almaraz II (1983), Cofrentes (1984), Ascó II (1985), Valdellós (1987) och Trillo (1988).
Redan 1975 låg Spanien på sjunde plats bland världens främsta länder inom kärnenergi.
Under tidigare år kopplades kärnkraft ihop med förstörelsen av Hiroshima och Nagasaki. Därför skapade Franco år 1951 Junta de Energía Nuclear (JEN) för att utreda eventuella frågor som rör kärnkraft inom säkerhetsfrågor, strålskydd och utbildning av personal som arbetar inom detta område.
Samtliga Spaniens kärnkraftverk ligger i den norra halvan av landet. I den södra halvan som regelbundet har mindre jordskalv finns det inga kärnkraftverk.
