År 1999 instiftade UNESCO att i framtiden ska alltid den 21 mars firas som Internationella poesidagen. Den dagen har vi tillfälle att hylla poeten Gustavo Adolfo Bécquer, den store, spanske, romantiska poeten.
Han föddes i Sevilla år 1836 och dog när han bara var 34 år gammal i Madrid år 1870.
Av Elvira Herrador Quero (Översättning Mona Lidman Valdemarsson)
E-post: elvira.herrador@gmail.com
Hans namn låter intressant i svenska öron. Det beror på att hans familj härstammade från svenska Pommern, som var svensk besittning på 1600-talet. Bécquer är en förspanskning av tyska Bäcker (bagare).
Han anses som en betydande författare i spanska litteraturen och läses fortfarande. Hans mest kända verk är diktsamlingen Rimas och novellsamlingen Leyendas.
Kring en cypress i Maria Luisas park i Sevilla finns ett monument av vit marmor och brons, La glorieta de Bécquer (Beckers plats), som är tillägnad poeten från Sevilla. Detta monument har utnämnts till kulturellt intresse eller K-märkt, Bien de Interés Cultural.
Skulpturgruppen består av några statyer placerade på fem sidor kring en octogonal pedistal.
På en sida möter oss en byst av poeten med datum för födelse och död.
Från andra sidan ser man tre kvinnor, som sitter på en bänk och symboliserar tre stadier av kärleken: ”den förväntansfulla kärleken, den ägda kärleken och den förlorade kärleken”.
Dessutom finns två bronsstatyer varav en representerar den ”sårade kärleken” (liggande) med brutna vingar och den andra är en ung amorin som föreställer ”kärleken som sårar”.
Det är inte kontstigt att det finns blommor och hänglås kring stammen på cypressen, eftersom det är en sed bland förälskade att där lämna symboler för att hylla den ädlaste av känslor: Kärleken.
Till sist några lättförståeliga rader på spanska av Gustavo Adolfo;
”¿Qué es poesía?
dices mientras clavas
en mi pupila tu pupila azul.
¿Qué es poesía?
¿Y tú me lo preguntas?
¡Poesía ….. eres tú!”
