Det pratas mycket om utökade järnvägar i dessa tider. Flera städer och områden ropar efter bättre förbindelser och planerna tycks ta en evighet att färdigställa.
Spanien har en historia av storslagna tågprojekt som rinner ut i sanden.
Granada – Motril
Under 1900-talet planerades ett flertal projekt för att länka samma Granada med kuststaden Motril via en järnväg. Tanken var att den skulle löpa genom La Alpujarra och Lanjaron men det blev aldrig verklighet.
Enligt historikern Francisco García Valdearenas ville ett gruvföretag, med belgiskt och franskt kapital, utnyttja gruvorna i La Alpujarra och Sierra de Lújar och därigenom skapa järnvägsförbindelser till kusten. Trots att de köpte rättigheterna till gruvorna kunde en överenskommelse aldrig nås mellan alla berörda parter för att lägga rälsen.
Valdearenas förklarar att en ny järnvägslag stiftades 1904 som höjde kraven på rälserna. I en rapport som skrevs av El Defensor de Granada föreslogs tre linjer som skulle leva upp till dessa. Granada – Motril, Órgiva – Ugíjar och Almería och Baza – Calasparra. Ingen av dessa materialiserades och “många andra förslag föll också”.
Torre del Mar
“Ett annat projekt planerade en linje från Torre del Mar i Malagaprovinsen som skulle gå till Zurgena i provinsen Almeria där den skulle ha länkats samman med den från Lorca till Baza. Linjen skulle ha två grenar: en från Órgiva till Granada och en mellan Tabernas och Almeria”, förklarar historikern. Tågen skulle ha stannat i flera byar och städer längs med vägen. Bland andra Lanjarón, Lobras, Laroles, Laujar de Andarax, Almócita och Santa Cruz.
Men, “I slutändan genomfördes aldrig projektet trots stöd från den inflytelserika politikern Natalio Rivas”, påstår Valdearenas.
Möjligheten att bygga Alpujarra järnvägen har diskuterats flera gånger och föreslagits av en rad olika myndigheter genom åren. I maj 1925 fastställdes även i en rapport ett minimibehov av järnvägar i Granada i vilken spår mellan Torre del Mar och Zurgena ingick, men inget av detta har blivit av.
Som ett resultat av de uteblivna projekten förblev kommunikationerna dåliga i regionen och många valde att flytta.
“Om järnvägen i La Alpajurra hade byggts hade den tveklöst inneburit stora sociala och ekonomiska framgångar och varit en lösning på regionens kommunikationsproblem och isoleringen. Med detta projekt och andra initiativ hade avbefolkningen inte varit ett så stort problem”, avslutar Valdearenas.
