Det iberiska lodjuret var utrotningshotat för 20 år sedan. Stora insatser gjordes för att rädda det inhemska kattdjuret.

På bara tre år har lodjursstammen på den iberiska halvön fördubblats.

Det finns nu 2.021 exemplar av det iberiska lodjuret som strövar fritt över hela södra halvan av Iberiska halvön i Andalusien, Extremadura, Castilla-La Mancha, Levante och södra Portugal.

Andalusien och Castilla-La Mancha har 70 procent av lodjuren. Men de finns i 14 olika områden.

”Vi kan vara optimistiska” står det i lodjursrapporten för 2023. Tack vare att myndigheter, experter och andra institutioner dragit åt samma håll har ansträngningarna burit frukt.

Om inget går fel de närmaste åren kommer lodjursstammen att öka ytterligare i sin egen naturliga livsmiljö utan hjälp av forskare vid uppfödningscenter i Huelva, Cáceres, Jaén och Silva (Portugal).

Det betyder att målet som tidigare har satts med att lodjuret ska vara en art med gynnsam bevarandestatus före 2040 uppfylls.

I början på 2000-talet fanns det 94 iberiska lodjur (linces) i främst Coto Doñana och i Sierra de Andújar. Det tog femton år att komma upp i tusen exemplar. Sedan har det gått snabbare. Från 1.100 år 2020 finns det nu över 2.000 iberiska lodjur.

Antalet friska och fria avelshonor är nu 406 vilket är cirka 80 fler än bara ett år tidigare. Deras fertilitetstal är nästan två födslar per lodjur (1,77) och de kommer allt närmare de 750 som anses kunna skydda arten.

Flera hundra gårdsägare och jägarföreningar har medverkat i det spanska räddningsprogrammet för lodjur som klassas som en global framgång.

Målet är att stammen ska komma upp i mellan 3.000 och 3.500 exemplar.

Ola Josefsson

Ola Josefsson

Bevakar Solkusten och Spanien sedan 1994.