Spaniens högsta juridiska instans har nyligen skapat prejudikat gällande kameraövervakning i gemensamma bostadshus.
De har gett avslag på en stämningsansökan där en kvinna menade att hennes rätt till privatliv inskränktes.
Boendeföreningar i Spanien har rätt att installera övervakningskameror i alla gemensamma ytor i byggnaden så länge som majoriteten av dem som bor där går med på det och tillgången till det inspelade materialet är begränsad. Det har slagits fast i ett nytt beslut från högsta domstolen (TS). De anser att det är en proportionerlig säkerhetsåtgärd som liknar ett kikhål i dörren eller att ha en portvakt som jobbar i entren.
TS avvisade nyligen en stämningsansökan från en kvinna som vänt sig mot sin förenings beslut att sätta upp kameror för att förhindra vandalism som hade förekommit i byggnaden.
Krävde skadestånd
Målsägaren ansåg att hennes rätt till privatliv hade inskränkts. Hon ville att kamerorna skulle tas ner och själv få 2 500 euro i skadestånd. I domstolsprotokollet står det att kvinnan medger att hennes relation med övriga grannar inte var god. I byggnaden fanns tre våningar med en lägenhet vardera.
Hon påstod att kameror hade satts upp på varje våning i byggnaden och att de fokuserade på ingången till lägenheten. Vidare hävdade hon att kameran på just hennes våning var riktad så att den kunde se in i lägenheten och därmed spela in insidan när dörren var öppen.
En provinsiell domstol i Madrid hade redan gett avslag på hennes ansökan då det bekräftades att kamerorna installerats i enlighet med lagen (minst 60 procent av de som bor i huset hade godkänt dem). Dessutom hade beslutet att sätta upp kamerorna tagits efter dokumenterade fall av vandalism mot dörren till lägenheten på våning 1.
Det slogs dessutom fast att endast byggnadens administratör och teknikerna som underhöll kamerorna hade tillgång till materialet och därmed slog även Spaniens dataskyddsbyrå ner målsägandens klagomål.
Andra faktorer som ledde till beslutet var att installationen hade föregåtts med informationsskyltar, att inga offentliga utrymmen utanför byggnaden filmades, att inga interiörer spelades in (förutom hallen) och att materialet inte sparades i mer än 30 dagar.
I den slutliga domen säger TS att man tagit hänsyn till att denna typ av övervakning kan inskränka på en persons rätt till privatliv till en viss grad, även om de bara spelar in gemensamma områden i byggnaden. Därför kräver det “legitima skäl och att installationen endast påverkar personernas rätt till privatliv på ett sätt som är proportionerligt”, något som varit fallet här.
Proportionalitet
Med hänsyn till proportionalitetsprincipen slår TS fast att installationen av övervakningskameror måste vara “anpassad för det legitima syftet att upprätthålla säkerheten av de boende och deras egendom”.
De säger också att behovet av kameror måste “rimligen rättfärdigas av fall av vandalism i byggnaden som föregår installationen”.
Rätten till privatliv
I enlighet med Spaniens konstitutionella domstol står det i den senaste domen att rätten till privatliv, som alla rättigheter, inte är absolut. Den kan alltså begränsas i fall som detta då ett antal krav har uppfyllts.
