Rembrandt Harmenszoon van Rijn (Leiden, 1606 – Amsterdam, 1669) kallas för gravyrmästaren.
Rembrandts gravyrer är ett samlingsnamn för hans verk inom grafik, där han använde tekniker som etsning och koppartryck för att skapa detaljerade och ofta dramatiska bilder.
Han var en mästare på att använda starka kontraster mellan ljus och mörker (chiaroscuro) för att skapa en unik stämning i sina verk, vilket märks även i hans tryck. Många av hans gravyrer har blivit ikoner inom konsthistorien.
Nu visas 35 konstverk av gravyrmästaren vid Carmen Thyssen-museet i Málaga. Utställningen ”Rembrandt gravyren” sponsras av stiftelsen Cajasol-stiftelsen, samlar 35 konstverk som normalt finns på Museo Lázaro Galdiano i Madrid.
Det är porträtt, självporträtt och scener från Gamla testamentet och Kristi liv som utgör urvalet som kan ses till och med den 18 januari 2026 då Carmen Thyssen-museet i Málaga välkomnar en av Europas ledande barockkonstnärer.
Rembrandt var en mästare på etsning, en teknik där man ristar in motivet i en metallplatta som sedan doppas i syra. Han använde även koppartryck, som är en annan form av grafiskt tryck.
Precis som i sina målningar använde han tekniken chiaroscuro för att skapa dramatiska effekter. Starka kontraster mellan ljus och skugga ger hans verk en säregen stämning och djup.
Hans motiv inkluderade allt från porträtt och självporträtt till bibliska scener och landskap.
Lázaro Galdiano-museet i Madrid är den institution som inrymmer konstnärens största privata samling i Spanien. Det är första gången som dessa gravyrer ställs ut på ett museum för första gången.
Rembrandt är tillsammans med Dürer, Goya och Picasso en av de största mästarna inom grafik genom tiderna.
Inom porträttkonsten graverade Rembrandt bilder av familjemedlemmar och personer från den holländska societeten, vilket gav dem ett djupt psykologiskt djup och stor realism. Hans välkända självporträtt förtjänar ett särskilt omnämnande, eftersom de låter oss observera tidens gång etsad i hans ansikte, såväl som de olika sinnesstämningar som uppstod när han avbildade sig själv.
En annan del i utställningen är religiösa ämnen. I scener från Gamla testamentet ägnade han särskild uppmärksamhet åt episoder med patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Samtidigt är hans kompositionstalang i scenerna från Nya testamentet tydlig i episoder från Jesu barndom och offentliga liv, såväl som i de uttrycksfulla passagerna i Kristi lidande och död.
