Andalusien är känt för sina vita byar. De flesta ligger högt uppe på en bergstopp eller åtminstone uppkrupna längs bergssidorna. Men så har vi det stora undantaget, Setenil, som har ett riktigt bottenläge Av Monica Ramfelt
Foto: Harry Ramfelt
Setenil ligger norr om Ronda och är en fantastisk by med ett spektakulärt läge djupt nere i en ravin, inklämd under utskjutande klippor på båda sidor om floden Guadalporcún.
Vinstaden Acinipo
Men innan vi kommer till Setenil tar vi oss en titt på utgrävningarna i Acinipo eller Ronda la Vieja, som de också kallas, eftersom Acinipo är äldre än Ronda.
Långt före vår tideräkning kom fenicier och romare till dessa trakter. Jorden var bördig och nederbörden riklig. Man odlade allehanda grödor men framförallt vin och ca 100 år f. Kr. anlades staden Acinipo som hade sin blomstringstid under det romerska riket.
Föreställ dig en stad med 15000 invånare med vackra, offentliga byggnader, statyer på torg och gator och en livlig kommers. Man hade romerska stadsprivilegier och fick prägla sina egna mynt, prydda med en vinklase och ett kornax, symbolerna för områdets rikedom.
På 400-talet vandaliserades staden av vandalerna så till den milda grad att man idag i stort sett bara kan se en amfiteater sticka upp bland ruinerna. Men hav tröst, det kommer att bli bättre, just nu är man i full gång med nya utgrävningar.
En annorlunda by
På vägen mot Setenil ser man de bördiga fälten breda ut sig mot horisonten för att sedan abrupt brytas av en djup ravin. Nere i klyftan kantas bergväggarna av små vita hus, som kontrasterar fint mot de mörka, överhängande klipporna. Sedan urminnes tider har folk bott i dessa, från början naturliga grottor, som med tiden förstorats både inåt och utåt av människans hand. Högt uppe på klipporna ovanför byn har man byggt ett arabiskt fort och en stor gotisk kyrka. Att strosa runt på gatorna under klipporna är ett rent nöje om man inte tror att de ska falla ner förstås och så kan man äta gott i grottrestaurangerna vid ”stora torget”.
Setenil har visserligen ett riktigt bottenläge men det tycks ändå ha varit en strategiskt gynnsam position. Sju gånger försökte de kristna erövra byn men lyckades inte och den förblev i morernas händer ända tills några år före Granadas fall. Enligt legenden lär namnet Setenil kunna härledas till Septem-Nihil d.v.s. sju ingenting, alltså, en starkt befäst stad.
Imposant borg och kyrka
Nu bär det av norrut. Vi följer flodens ringlande framfart och omfamnas av branta klippor och frodig grönska. Snart öppnar sig landskapet och de bördiga slätterna tar vid igen. Vi passerar helgedomen La Señora de los Remedios, ett fint exempel på andalusisk barock, varifrån vi har en fantastisk utsikt över Olvera. Högt uppe på en klippa imponerar dess stora katedral och mäktiga borg, omgivna av en kaskad av vita hus, som sveper runt som en vit krinolin. Olvera grundades på 1100-talet och utgjorde en betydelsefull länk i kungariket Granadas försvarslinje mot de kristnas erövringskrig. Här finns också ett intressant museum, La Frontera y los Castillos, som handlar just om detta.
Gitarrbyn Algodonales
Från Olvera kan man köra två vägar, en snabbare och en långsammare. Den sistnämnda är vackrast, där den går genom underbar, orörd natur. Du får ha vägen för dig själv men var beredd på många kurvor. I Algodonales finns ett litet trivsamt torg med en fin barockkyrka och är man intresserad av musikinstrument kan det vara roligt att titta på hantverkarna när de bygger sina berömda gitarrer.
Örnnästet Zahara
Från Algodonales styr vi kosan söderut och snart har vi örnnästet Zahara de la Sierra i blickfånget, strax följt av den glittrande Zaharadammen. Också denna ort har haft sitt finger med i spelet om herraväldet i området men fick ge vika för de kristna redan år 1407. På 700-talet grundades staden av araberna och på 1200-talet uppfördes, högt uppe på en klippa, en stor fästning, som blickar ut över det djupblå vattnet, omgivet av oliv- och apelsinlundar i ett i övrigt kargt landskap. Utsikten är milsvid! Nere i byn, bland de vita husen och de vindlande gatorna, ligger det fina kapellet San Juan, flankerat av ett klocktorn. Här, vid det lilla torget, kan man få en bit mat eller en kopp kaffe på någon av uteserveringarna.
När det är dags för hemfärd, kan man välja på tre vägar, beroende på vart man ska. Rakt ner mot kusten till Estepona med kurvor, men storslagna vyer eller tillbaka till Olvera, den rakare vägen, via Antequera till Málaga. Och sist men inte minst österut ner mot kusten via Coín. Kanske ännu fler kurvor, men ack så vackert i solnedgången!
