Nyligen publicerades en artikel rörande en dom från Högsta Domstolen som förklarar det ogiltigt att Spanair har tagit betalt i form av administrativa avgifter för att skriva ut flygbiljetter. Vilka konsekvenser får detta? Av Antonio Castillo Gomez, abogado
Nämnda dom har avkunnats i en rättsprocess som har förts av en av advokaterna på denna byrå och innebär ett bestyrkande av domen från Audiencia Provincial de Málaga (provinsdomstolen i Málaga) från 2007, som i sin tur bestyrkte den banbrytande domen från Juzgado de lo Mercantil de Málaga (Handelsdomstolen i Málaga) från 2006.
Vi står alltså inför den första domen i Europa som fastställer att vissa speciella administrativa avgifter som flygbolagen ålägger användarna som köper en flygbiljett via deras egna hemsidor, är ogiltiga.
I nämnda process fördes en individuell domstolstalan för en konsument, men den gällande lagen Ley de Condiciones Generales de la Contratación, ger en frist på fem år från och med den nyligen fastställda domen, för att olika organ med aktiv legitimering (Justitiekansler, Nationella institutet för konsumtion, kommunledning, eller konsumentföreningar) ska kunna presentera en kollektiv stämningsansökan som gynnar alla användare och tvinga Spanair att betala tillbaka de miljonbelopp som de inkasserat på ett otillbörligt sätt.
Spanair, i vilket SAS var den största aktieägaren fram till det att Spanair såldes till en Katalansk investeringsgrupp, skulle kunna hamna i en känslig situation, då intäkterna för dessa begrepp årligen överstiger 120 000 000 € (om man ser till det antal passagerare som de årligen transporterar) räknat från och med år 2004, som var det datum då man började ta ut dessa administrationsavgifter för flygbiljetter.
Betydelsen av denna dom är stor då den öppnar upp möjligheten till att andra begrepp som flygbolagen delar upp och tar betalt för (t.ex. avgifter för bagage, ombordstigningskort, tilläggsavgifter för bränsle och avgifter som tillkommer när man köper sin biljett med betalkort, etc.), kan komma att förklaras ogiltiga, genom att man tvingar flygbolagen att upphöra med dess framtida tillämpning, såväl som att betala tillbaka de summor som de inkasserat på ett otillbörligt sätt.
Det är uppenbart att alla företag som ingår kontrakt med konsumenter och användare, är skyldiga att erbjuda det slutgiltiga kompletta priset för föremålet eller tjänsten som de marknadsför, utan att det ska tillkomma en rad icke preciserade tilläggstjänster som inte motsvarar den tjänst som konsumenten faktiskt köper, eller som man tolkar bör ingå i det slutgiltiga priset. Annars skulle detta kunna leda till absurda situationer som, om vi fortsätter att tala om flygsektorn, skulle kunna bestå i att man försöka börja ta betalt för att passagerarna använder toaletterna i flygplanet, slitage av sätet, underhåll av de många elektriska apparater och maskiner som utgör ett flygplan, eller till och med för konsumtionen av flygplanets olja och smörjmedel.
Nämnda skyldighet att fastställa det slutgiltiga priset av föremål och tjänster, är en reflektion av den skyldighet om information och tydlighet, som bör finnas i alla moderna ekonomiska sektorer som lyder under den fria konkurrensen.

Fråga advokaten
Denna text är skriven av advokat Antonio Castillo Gomez, abogado på IURA Despacho Jurídico S.L.P. Har du någon fråga kan du e-posta den till: ulrica@iura.es Ulrica Jonsson, Skandinavisk representant, IURA Despacho Jurídico S.L, tlf: 618 418 336.