Alltså, låt mig säga det på en gång, jag har inte badat naken sedan den där gången jag luffade runt i USA och stötte på Mike och Audrey på nån bluesfestival i Austin, Texas, och vi gjorde sällskap på natten till nån gammal nedlagd vattenfylld gruva och hoppade i där. Iskallt var det också! Av Anders Olow
Nåja, det var ett tag sedan, men tanken har ju funnits där, det verkar ju så skönt. Luftigt och befriat på nåt sätt. Problemet är ju att man är man. Jag menar… På en offentlig strand… Mitt på dan… Om där nu råkar ligga nån riktigt vacker person av det täcka könet på stranden… Vad händer då? Du vet med vad. Det vore ju rejält pinsamt. Men det är väl bara att ta tjuren vid hornen [så att säga].
Jag och C hade pratat en hel del om det där, och nu var hon på väg ner för att hälsa på. Då, sa vi, då ska vi åka till ett sånt där ställe.
Det blev Cabopino mellan Fuengirola och Marbella. Det bästa vi gjort på länge.
Just på den stranden är det blandat med nakenbadare och textilare, men att klä av sig in på bara huden bland en massa andra nakna människor är fullständigt avväpnande. Ingen som helst reaktion! Mer än att det känns fantastiskt skönt helt enkelt. Och fullständigt naturligt.
Vad kan egentligen vara mer naturligt än att vara naken på en badstrand?
På nåt sätt klär man också av sig sexualiteten på samma gång. Det är betydligt större risk/chans för en manlig reaktion på en kvinna som klätt sig sexigt än en som redan är avklädd. Det vet varje man som köpt nåt läckert i spets till sina damer.
Här blandas korta och långa, skrynkliga och släta, gamla och unga, och rätt snart gör man den ”häpnadsväckande” upptäckten att likheten är större än skillnaden mellan man och man och kvinna och kvinna.
Dessutom känner man sig mycket snyggare [och smalare] när man är brun – och än mer om man är det över hela kroppen.
Jag och C var där nästan varje dag efter det. Det gick liksom inte att sluta. Vi var hooked!
Efter Cabopino finns det helt enkelt ingen återvändo.