Vårutställning hos AHN

Harriet König, har återigen lyckats att med sina adepter fånga våren när vi behöver den som bäst. De många blommande konstverken vittnar om längtan till en annan årstid än den vi har. Av Tage Skoog (Konstkritiker hellre än bra)
I år var verkligen utställningen internationell. Konstnärerna presenterade sig en efter en och berättade vilka utförsgåvor man hade. Två av adepterna den finska Karin Grunn och den Norska Lisbeth Richelieu hade dessutom studerat konst i sina hemländer. Tjalle Mild, Ruth södergren och Lena Andersson däremot var autodidakta konstnärer.
Inte desto mindre riktigt bra sådana. Alla konstverk har någon vacker tanke. De flesta har lyckats att förmedla detta.
I år har man försökt sig på att studera anatomi och dessutom gjort aktstycken med kompositioner skapade av diverse annan makulatur än den egna penseln. Färgrikt och intressant om än något förvirrande.
Lisbeth Richelieu hade även i år ett par tavlor skapade med sitt kreditkort. I år kan man se att hon sparar på kortet. Endast halva den ena tavlan har returserats. Låt mig tillägga att det ansikte som fått denna behandling kändes som konstnärligt riktigt och skänkte ansiktet en ny dimension.
Den största duken i år var annars Tjalle Milds Ryttarinnor. Älskar man klara färger som jag gör, är det ingen konst att tycka om ryttarinnorna. I övrigt fäste jag mig särskilt med de oerhört vänliga orden som konstnärerna hade om samhörigheten i konstgruppen. Hur roligt de hade och hur man längtade till varje dag när Harriet kallade till kurs. Fortsätt, utan Er utställning är jag inte säker om att det blir någon vår.