Varje år tar Svenska Skolan i Fuengirola emot svenska gymnasister, som under ett skolår bor i spanska familjer. Gymnasisterna kommer till Spanien för att lära sig eller förbättra sin spanska, men också för att lära sig en del om kulturen i värdlandet Av Elvira Herador Quero, lärare i Svenska Skolan i Fuengirola
Översättning, Mona LidmanValdemarsson

Lärarna i spanska ska inte enbart inrikta sig på grammatik och språkundervisning. Eleverna har också rätt till att lära sig umgängesregler för det dagliga livet i en spansk omgivning. Skolan måste då vara den plats där eleven kan bygga broar till sitt nya liv.

Lärarna bör ge eleverna koderna så att de förstår vad som händer i deras omgivning, så att de kan lära sig att bete sig rätt och framför allt väcka elevernas känslor så att de känner sympati för den nya kulturen. Eleverna ska inte, på grund av okunskap om det sociala sammanhanget eller hur spanjorerna tänker och handlar, skaffa sig en negativ och rasistisk attityd, eller i värsta fall överge sina spanska studier. Inte heller ska de återvända till Sverige med tidigare fördomar befästa. Lärarna ska undervisa eleverna om att tolerans och respekt skapas genom gedigna kunskaper om andra folk. Man respekterar mer den som man känner väl.
Här följer några reflexioner som några studenter skrev (på spanska) när de skulle återvända till Sverige efter att ha bott nio månader i Spanien.

Om spanjorer:
-Spanjorerna pratar väldigt högt varför det är svårt att komma in i ett samtal.
Svenskar väntar till en person har talat färdigt, men i Spanien måste man avbryta. Om du inte gör det kan du aldrig komma med din åsikt. Nu har jag vant mig och skriker nästan hela tiden. Nu pratar jag med hög röst och avbryter de andra.
-Spanjorerna är mycket öppna. När jag är tyst frågar de alltid, varför jag inte säger något eller om jag inte mår bra. Om jag inte säger något i Sverige så frågar ingen något om det.

-Spanjorerna är mycket öppna. De säger hej till folk de inte känner och pratar med alla vare sig de känner dem eller inte. Samtalen är sällan ordnade därför två eller tre personer pratar på samma gång, de byter ämne fort och dessutom blandar de händelser utan ordning. De avbryter ofta den person som pratar. Allt detta visar att spanjorerna tycker om att prata bara för att prata och inte tänker så mycket på vad de säger. Det viktiga är att inte hålla sig tyst.

De första dagarna:
-De första dagarna i Spanien var mycket intressanta och fulla av känslor. Jag tyckte om att observera spanjorerna. Jag märkte att folk tillbringar mycket tid på gatan och alltid pratar skrikande.
-En svensk som kommer till Spanien kan tro att spanjorerna alltid är arga för att de alltid pratar mycket högt och med eftertryck.

Hälsningar:
-Spanjorerna kysser alla. Jag har förstått att de är mycket kloka för om de kysser alla så behandlar de alla sina vänner och bekanta likadant utan åtskillnad. I Sverige har vi olika sätt att hälsa: dem som vi kramar, dem som vi tar i hand och dem som vi kysser.

Att bo i en spansk familj:
-Att bo i en spansk familj är inte alltid lätt. För mig är duschen mycket viktig för att koppla av. Men här är det inte lämpligt att duscha mycket för man får inte slösa med vattnet.
-Jag har alltid haft ljuset tänt, när jag varit hemma. Jag tycker om ljus och också när jag sover brukar jag ha en lampa tänd. Men när min spanska familj märkte att jag sov med lyset tänt, sa de att det fick jag inte. Allt var mycket konstigt, men jag blev tvungen att ändra mina vanor.

Punktlighet:
-Svenskarna är mycket noggranna med sina tider och sina löften. Svenskarna är alltid punktliga och kommer i tid till varje möte. Om vi säger att vi ska träffas klockan ett, så kommer en svensk i tid. Den spanska vännen kommer en halv timme senare.
-Man hade alltid sagt mig att spanjorerna inte är särskilt punktliga och det märkte jag, när jag kom till Spanien. Jag fick vänta i två timmar hos frisören fast jag hade beställt tid.

Gester:
-Spanjorerna är väldigt uttrycksfulla för de pratar med händerna, med kroppen, med ansiktet. Min spanska ”mamma” pratar med ögonen stora som tallrikar.

Måltiderna:
-Spanjorerna äter bra mat men olik den svenska. I Sverige äter var och en på sin tallrik. I Spanien äter man av alla tallrikar och man bryr sig inte om ifall man spiller på bordet. Medan de äter pratar de med hög röst och stark känsla.
-Nu känner jag att jag kan klara vad som helst i livet. Det finns inga gränser. Om jag har lyckats prata och diskutera vid ett bord fullt med spanjorer, kan jag klara vad man än föreslår mig.

Komplimanger:
-På gatan ropar folk komplimanger efter mig: snygging!, blondie!. En svensk kan tro att de flirtar med de svenska flickorna, men de vill bara vara älskvärda. Det bästa är att fortsätta att gå med ett leende.
-I början tyckte ja att de spanska pojkarna var ouppfostrade när de ropade: snygging! efter mig. Nu tror jag att de vill göra folk glada. Så trist det kommer att bli i Sverige när pojkarna inte säger något till mig på gatan.

Vid kursens slut återvänder många elever till Sverige nöjda med sina erfarenheter i Spanien därför att de har lärt sig att tycka om skillnaderna. De har kunnat uppskatta de kulturella skillnaderna, funderat över sin egen kultur och dessutom insett att de nu tänker på ett annat sätt.
-Jag är rädd för att åka tillbaka till Sverige. Jag har ändrats mycket som person och jag har blivit mer spansk. När du har en annan kultur omkring dig så börjar du ifrågasätta de svenska vanorna.