Jag blir mycket konfunderad över artikeln i Svenska Magasinet nr 5 om SINK-klubben. Det kan väl inte vara så att det är det faktum att man får vänta i 3-4 veckor på en kvittning av den spanska skatten mot en återbetald svensk skatt som är huvudproblemet? För mig är huvudproblemet att man över huvud taget ska betala svensk skatt, fast man inte belastar det svenska samhället ett enda dugg. Väntan på pengarna är ett följdproblem. Reinfeldt tycks helt ha missuppfattat vad som är huvudproblemet. ”Vi tycker inte det är rimligt att enskilda skall ligga ute med pengar. Därför vill vi att avtalet skall omförhandlas…”, skrev han därför under sitt PS i brevet inför riksdagsvalet 2006. Nu säger han ”Vi har haft informella kontakter med Spanien i frågan, men de har inte haft intresse för att diskutera frågan”. Så avslutar han med häpnadsväckande ”Skulle det komma en invit från spanskt håll är jag öppen för en förändring av reglerna”!
Man ska nog inte sitta och vänta på ett spanskt initiativ till att förändra de svenska beskattningsreglerna. Den suveräna rätten har Sverige ensamt utan avtal med Spanien! Nej, det är fortfarande detta missförstånd att hela problemet består i väntan på pengar! Det är ju inte ett dugg förvånande att Spanien inte vill bidra till att ändra på de rutinerna. Hur skulle det gå till? Skulle Spanien vänta på sin skatt till dess Sverige återbetalt ett belopp motsvarande denna skatt? Det låter orealistiskt. Inte att undra på att hela frågan kommit i stå med så fundamentala missförstånd om vad som är problemet.
I artikeln säger sedan den nybildade SINK-klubbens ordförande att man ska ”rulla upp ärmarna och börja jobba och lobba mot politiker i vårt hemvistland som i det här fallet är Spanien”. Om man delar min uppfattning om vad som är huvudproblem och vad som är följdproblem ska man nog vända sig till de politiker som kan göra något åt det hela, det vill säga de svenska politiker som kommit allt för lätt undan i den här frågan. Reinfeldt nämnde i sitt brev något om en strävan till harmonisering av dubbelbeskattningsavtalen. Tyvärr kan det därmed ligga farligt nära till hands att undantaget Frankrike får rätta in sig i SINK-ledet, hellre än att etablera ett nytt undantag i Spanien. Rikta därför in krutet mot huvudproblemet, som faktiskt är att det är omoraliskt att över huvud taget ta ut skatt från utvandrade svenskar, som faktiskt gör svenska samhället en tjänst genom att de flyttar utomlands och inte längre belastar svensk sjuk- och äldrevård och ej heller tar del av några bostadssubventioner.
Själv har jag kommunicerat innan regeringsskiftet med dåvarande regeringen i den här frågan, därför att även den verkade ha missförstått vad vi här nere tycker är huvudproblemet. I Pär Nuders svar till mig gav han mig rätt i att det i så fall inte handlar om en debatt om dubbelbeskattningsavtalet, utan om interna svenska skatteregler. Det föreföll som han var nyväckt på den punkten! Hans försvar för SINK-skatten gick ut på att det handlar om en uppskjuten skatt. När man förvärvsarbetar tjänar man lön och man tjänar också pensionspengar som fonderas. Man tar ut skatt på lönen men inte på pensionen, i avsikt att beskatta den när den tas ut i stället. Han menade att det skulle vara orättvist om de som flyttat utomlands skulle slippa undan från den skatten. Jag bifogar min e-post (Brev 1) till Pär Nuder liksom hans svar. Eftersom jag tyckte resonemanget i Nuders svar haltade betänkligt skrev jag en ny e-post (Brev 2), som jag också bifogar. Jag fick emellertid aldrig något svar på detta.
P-O Larsson, Almuñécar
