Staden har en hel del sensationella miljöer att erbjuda en tillfällig besökare, en gedigen historia som inkluderar mängder av intressanta antika lämningar, originella byggnader från morisk tid och skön kust med vackra stränder. Av Lars Stahre
e-post: larsstahre1@gmail.com
En av de de mest imponerande romerska teatrarna på den Iberiska halvön finns i Cartagena. En raritet av hög dignitet som är ett självklart landmärke i staden. Cartagena var tidigt ett centrum för Roms expansion på den Iberiska halvön. Staden är också en parad av moriska borgar från medeltiden, lyxiga palats från den spanska guldåldern på 1500-talet och dessutom enastående stilfulla byggnader i jugendstil från tidigt 1900-tal. En kryssning i hamnområdet förmedlar en spektakulär vy över staden från havet. Det strategiska läget och den naturliga, skyddade hamnen är en av flera orsaker till att så många civilisationer har strävat efter att kontrollera den attraktiva utposten Cartagena.
Cartagena på avstånd
Cartagena ligger vid en vik i sydöstra Spanien. Skarpa bergskedjor omger staden och avtecknar sig som spektakulära kulisser. Vi närmade oss staden från nordost och passerade den stora lagunen Mar Menor, som är en exceptionell naturformation. Den skiljs av från Medelhavet av den långa sandbanken La Manga.
Vandring i Cartagena
Plaza de España är stadens moderna centrum med fontän och torg och en perfekt plats som utgångspunkt för en stadspromenad genom stadens historiska delar. Söderut ringlar och dess förlängning huvudgatan Calle Mayor. Det är en elegant gågata som penetrerar staden och har en blank beläggning med distinkta blå marmorplattor. En typisk spansk ”Paseo”, angenäm för de flesta att umgås och strosa runt på. Gatan är idealisk för utforskande av de vackra centrala delarna. Sidogatorna bildar centrum för stadens restaurang- och nöjesliv och är ett trevligt myller av gågator med butiker, vinbarer, innovativa tapasställen och folkliv.
Bebyggelsen präglas av spektakulär och stilfull fasadarkitektur. Många av husen är byggda i Jugendstil från tidigt 1900-tal, såsom La casa Cervantes, men flera är uppförda i barockstil, t ex kyrkan Santo Domingo. Calle Mayor leder söderut mot hamnen och avslutas med den mäktiga och iögonfallande Jugendbyggnaden Palacio Consistorial, ett av stadens mest imponerande modernistiska underverk som stod färdigt 1907. Ett litet stycke från Palacio Consistorial ligger den stora och berömda romerska teatern. Teatern kan rymma mer än 6000 personer, den näst största romerska teatern på den iberiska halvön. Teaterns sittplatser har huggits ut ur klippan. Den upptäcktes först 1987, under ruinerna av den gamla katedralen som hade förstörts under de blodiga striderna i staden under det spanska inbördeskriget.
En del av det romerska riket
Cartagena var tidigt en del av det romerska riket och redan då en viktig stad. Staden vimlar av spår och minnesmärken från romersk tid med den näst största romerska teatern på den iberiska halvön. Detta landmärke är av en dignitet som slår ut alla övriga.
Museet har en enorm samling av romerska statyer och artefakter. Från museet leder en glasbro fram till den imponerande teatern. Bakom den och synlig från teaterns övre del står katedralen i Cartagena.
Ett annat och stillsammare sätt att få en överblick av stadens arkitektoniska skatter är ett besök på Parque Torres som höjer sig över staden strax intill den romerska teatern.
Cartagena har en stor hamn och en stor marin flottbas och har därför, inte helt oväntat, ett marinmuseum som ligger vid vattnet. Museet öppnades 1986 och har en stor samling av olika fartygsmodeller bl.a. världens första ubåt. Nere på esplanaden vid hamnen är det svårt att undvika El Zulo, en jättelik bronsskulptur. Verkets skönhet och originaletet berör, det måste ses
Morerna invaderar
År 711 besegrades visigoterna av de invaderande morerna som var muslimska araber och berber från dagens Marocko. Cartagena intogs 714. Den moriska invasionen omfattade större delen av den Iberiska halvön och för Cartagena varade den muslimska dominansen under flera århundraden.
Under 1200-talet eskalerade emellertid den sk. “Reconquistan”, den kristna återerövringen av den Iberiska halvön. De muslimska morerna pressades obönhörligt söderut av de tre huvudaktörer som hade utkristalliserats på den kristna sidan: Kastilien, Aragonien-Katalonien och Portugal.
Kastilien var det mäktigaste av kungarikena och den självklara huvudaktören.
Aragonien-Katalonien var också kraftfull spelare, inte minst p g a ett växande inflytande till havs i stora delar av Västra Medelhavet, där man utvecklade ett handelspolitiskt imperium. AragonienKatalonien var emellertid mer splittrat på fastlandet och hamnade därmed ofta i underläge gentemot kungariket Kastilien.
Doldisen var Portugal som agerade i den västra delen, där man konkurrerade och utmanade Kastilien, men efterhand fick nöja sig med att sträva efter de områden som sedermera blev kungariket Portugal.
Det blev kungadömet Kastilien som så småningom erövrade Cartagena år 1243. Aragonien-Katalonien hade visserligen trängt på norrifrån efter den lyckosamma erövringen av Valencia några år tidigare, men i detta läge var kungadömet Kastilien fast beslutet att tränga ner mot sydost och nå fram till Medelhavet. Kuppen lyckades och städerna Cartagena och Murcia införlivades med kungadömet Kastilien. Till skillnad från Valenciaområdet blev alltså området kring Cartagena ej under inflytande från Aragonien-Katalonien. Istället blev området mer påverkat av Kastiliens kultur. Det katalanska språket och kulturen fick därmed ej fäste i denna del av Iberiska halvön.
Jugendstil och inbördeskrig
På senare delen av 1800-talet inträffade en gruvboom som tillförde mycket rikedom till Cartagena. Bebyggelsen i delar av den centrala staden omvandlades i stilfull Jugendstil (även benämnd Art nouveau), som var den arkitekturstil som dominerade vid denna tid.
Det spanska inbördeskriget som utkämpades 1936-1939, var en av de mörkaste ögonblicken i Spaniens historia. Lidande och förstörelse drabbade även Cartagena, som var den republikanska sidans militära högborg och viktigaste införselhamn av vapen.
Hannibal stiger fram i historiens rampljus
Under 200-talet f.kr utkämpades en gigantisk kraftmätning om kontrollen över Medelhavet mellan dåtidens båda supermakter Rom och Karthago. Rom befann sig i inledningen av sin expansion och hade när krigen inleddes endast kontroll över den Appeninska halvön.
Det romerska rikets huvudmotståndare var Karthago i Nordafrika (i dagens Tunisien) som växt och blev en dödlig konkurrent till Roms fortsatta utvidgning till imperium. Karthago var en handelsnation, ursprungligen grundad av fenicier från östra Medelhavsområdet, nuvarande Libanon. När krigen mot Rom gick in i ett avgörande läge kontrollerade Karthago handelsvägar österut och västerut längs Nordafrikas kust och upp på den Iberiska halvön. Till sjöss på Medelhavet var Karthagos herravälde obestridligt.
I ett längre perspektiv fanns det bara plats för ett imperium runt Medelhavet. Vilket?
Huvudpersonen i den kommande gigantiska kraftmätningen, som avgjorde världshistoriens riktning, var Hannibal Barkas, i de flesta sammanhang kallad endast Hannibal.
Hannibal föddes 247 f.kr i Karthago. Han hade som nio-åring följt med sin far, som var amiral och fältherre, till södra delen av den Iberiska halvön som snart erövrades av Karthago. Karthago hade flyttat fram positionerna och riskerna för krig med det växande Romarriket ökade. År 228 grundades dagens Cartagena av Karthago och fick det feniciska namnet Qart Hadasht (nya staden).
Staden byter därefter namn flera gånger så för enkelhetens skull kallar vi staden för Cartagena framledes. Staden blev Hannibals högkvarter och centrum för Karthagos vidare expansion på den Iberiska halvön. Spänningarna mellan Rom och Karthago ökade.
Hannibal steg snabbt i graderna blev så småningom general och överbefälhavare för den karthagiska armen.
Sent på våren 218 f Kr gav sig Hannibal av från Cartagena, tillsammans med en enorm här, för att erövra nordöstra delen av Iberiska halvön, som var en del av Roms intresseområde. Efter Roms krigsförklaring gick Hannibal oväntat över Pyrenéerna med den karthagiska armén inkluderande 37 stridselefanter.
Den mest dödliga delen av fälttåget återstod, nämligen den långa, plågsamma marschen över Alperna i november 218 f Kr.
Romerska armén vacklar
Hannibal lyckades under fasansfulla prövningar ta sig över Alperna och nådde Poslätten med större delen av armén och de flesta av sina elefanter. Här vann han i rask följd flera betydande segrar över romarna. Det växande imperiet Rom var i gungning.
Hannibals härjningar i Italien skulle fortsätta i fjorton år. Han vann en spektakulär seger vid Cannae år 216 f Kr, som blev det största nederlaget någonsin för Rom, och var några år senare nära att inta Rom.
Slutet nära för Hannibal
Men Hannibals fälttåg blev allt svårare och krigslyckan började svänga. Romarna sände en stor styrka under Scipio Africanus till Afrika för att direkt attackera Karthago och den store generalen kallades hem för att försvara sitt land. Det följande nederlaget vid Zama 202 f.Kr. tvang slutligen karthagerna till fred.
Hannibal var besegrad och tvingades i landsflykt österut. Efter nya hot från Rom begick han sjävmord 183 f.kr. genom att inta gift.
Hannibal Barkas har sedan antiken haft en legendarisk ställning som en av världshistoriens största fältherrar. Enligt expertisen var han djärv, men alltid strategisk.
Hannibals eftermäle
Trots att Karthago gick till historien som den stora förloraren i kraftmätningen med Rom, har världsberömda generaler som Napoleon och Marlborough fascinerats av Hannibals ofta geniala taktik. Han ansågs vara en mästare på att samordna de olika vapengrenarna.
De båda rikenas imperieambitioner hade lett tlll ett sekel av krig, de tre så kallade puniska krigen mellan år 264 f Kr och 146 f Kr. Det tredje puniska kriget avslutades med förstörelsen av Karthago. Roms makt över västra Medelhavet var total.
Rom styr i 600 år
Medan karthagernas ledare Hannibal ledde sina elefanter över Alperna i ett försök att slå ut romarna på deras egen hemmaarena, hade Cartagena stormats av den romerske befälhavaren Scipio Africanus. Hela den Iberiska halvön erövrades så småningom av Rom och Cartagena med omgivningar blev ett viktigt centrum för romarnas flottbaser på Iberiska halvön. Under Västroms fall på 400-talet erövrades och förstördes staden av visigoterna, som efterhand tog kontroll över större delen av Iberiska halvön och etablerade en huvudstad i Toledo.
