För ett tag sedan läste jag en artikel som var för intressant för att jag skulle kunna hålla den för mig själv. Det visar sig nämligen att neanderthal-människan inte är utdöd som man alltid trott. Av Hans G
e-post: hansgmijas@gmail.com

Denna primitiva föregångare till oss alla dog, enligt all tidigare forskning, ut för så där 40.000 år sedan. Men det är faktiskt inte sant, hen knallar fortfarande runt bland oss och ställer till det. Saken är nämligen den att vi i genomsnitt har fått cirka 1,3 procent av våra gener från de här kamraterna. Men det blir värre.

Forskarna har också konstaterat att bland vissa folkgrupper som lever isolerat och utan större kontakt med omvärlden så kan ända upp till 20 procent av deras gener vara arv från Neandertalarna. Det är ju ganska fantastiskt. Ett primitivt gäng som vi trodde var utdöda sedan 40.000 år sätter fortfarande sin prägel på vissa människor. Det skulle ju också i sin tur kunna vara en sorts förklaring till varför mycket ser ut som det gör och vissa tänker som dom tänker.

Skälet att dom försvann och bara lämnade DNA efter sig var givetvis i första hand inavel. Neandertalarna blandade sig inte med andra, fattas bara, utan höll sig strikt till den egna rasen och det bäddade för att de inte lyckades med att klamra sig kvar. Men, och nu blir det riktigt intressant, inavel var inte enda orsaken. Det berodde också på att de isolerade sig från omvärlden och därför inte fick några nya, friska gener. För enligt forskarna är genetiskt utbyte detsamma som friskt blod. Sköldpaddorna på Galapagos-öarna blir som dom blir därför att dom bor där dom bor. Som det var en gång i tiden på en liten ö i Bohuslän där i stort sett alla hade samma efternamn. Men så dök det upp sommargäster som sedan blev året-om boende och så rättade saker och ting så sakteliga till sig. Lite likt det som hände i Bergslagen i mitten av 1600-talet.

Gustaf den andre Adolf behövde mer kanoner och kanonkulor för sina krig mot katolikerna och tyckte att det gick för långsamt uppe i skogarna så han beordrade Louis de Geer att importera ett hundratal valloner för att få fräs på saker och ting. Och fräs blev det, både på krigen och på Bergslagen. Det är lustigt att lite annorlunda visioner kan göra så mycket.

Nåväl, nog om detta för nu står hjulen, julen menar jag, för dörren och tomten har inte gått i pension ännu så det blir full rulle som vanligt. Själv önskar jag mig en ny flanellpyjamas, om det nu är någon trevlig läsare som är stadd vid kassa. (Paketet kan lämnas in till Kustradions kontor.) Själv skall jag också på sätt och vis agera jultomte, fast utan luva. Juan, som äger världens bästa bar, El Niño i Mijas Pueblo, arrangerar nämligen julklapps-insamling varje år. Det är till alla barn i byn vars föräldrar inte har råd med några extravaganser och dom är ganska många. Så har ni vägarna förbi är ett bidrag välkommet, det behöver inte vara något dyrt, det är tanken som räknas.

Innan vi hörs igen i januari så har det varit val här i Spanien och det lär jag få skäl att återkomma till men redan nu kan man ju ha en from förhoppning om att det inte går särskilt bra för Mariano ”ahoj med r framför” så att vi bland annat kan bli av med ”munkavlelagen”. Och honom.

Så en God Jul och ett Gott Nytt År på er alla tappra läsare.
Saludos amigas/os
Må vä och ta hand om er