Visste ni att det spanska språket inte har något ord för kompromiss? Det närmsta man kan komma är ”pacto” eller ”pactar”. Av Hans G
e-post: hansgmijas@gmail.com

Men tar man reda på vad det betyder så är det enligt Kungliga Spanska Akademien ”en överenskommelse om något mellan två eller flera parter som alla är bundna att observera”. Märk väl, ”observera”. Ordet kompromiss däremot är något helt annat. Enligt SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) betyder det ” en överenskommelse av en dispyt som nås genom att alla inblandade parter gör eftergifter”.

Att det inte finns ett spanskt ord med liknande mening tyder på att själva iden med att kompromissa är okänt inom spansk kultur. Vad det beror på kan diskuteras men det är väl inte helt långsökt att tro att den katolska kyrkan och Franco, båda lika dogmatiska och självupptagna, skapat en atmosfär som är helt kompromisslös och där inga avviklser från den ”enda” rätta vägen är tillåtna. Under alla omständigheter ger det ju inte mycket utrymme för förhandling när det politiska läget är som det är idag.

Mariano ”ahoj med R framför” eller ”den tyste mannen från Galicien”, utgår givetvis från att det bara är honom det går att lita på annars går skeppet under, där finns inget utrymme för självkritik, och han försöker få ihop en koalition mellan sitt eget PP och PSOE och Ciudadanos. Det skulle givetvis göra honom till premiärminister men vara politiskt självmord för PSOE så den tanken blir nog bara en tanke.

Om det nu var en tanke. Rajoy (rätt stavning !!) verkar inte att fatta att han inte är särskilt välkommen. Han är inte ens särskilt uppskattad i sitt eget parti och sex av 10 tillfrågade spanjorer tror att det blir bra mycket enklare att komma överens om han inte är med i laguppställningen. Och med utstrålning som en hoprullad, sliten korkmatta, kan han ju inte komma dragandes med charm heller. Han får inte ens plats på avbytarbänken.

Undersökning efter undersökning visar att det är två saker som vanligt folk både retar upp sig på och oroar sig för. Det ena är arbetslösheten och orättvisorna i samhället, det andra är den enorma korruption som florerar bland politiker och andra samhällstoppar. Korruptionen har funnits där alltsedan Francos tid, det verkar som om kleptomani är ett måste för borgmästare och andra politiker.Under PP:s år vid makten den här gången har korruptionen nått oanade höjder. Så sent som för någon vecka sedan arresterades 24 personer i Valencia misstänkta för olika former av bedrägeri och stöld. Samtliga har sin hemvist inom Partido Popular, ”folkets parti”. Skälet att de åkt dit nu är att det efter 15 års PP-styre blev byte vid makten förra året.

66 höga chefer och styrelseledamöter inom Bankia utreds för bedrägeri. Dom har snott åt sig 15,5 miljoner Euro via speciella VIP-kreditkort. Högste chefen, Rodrigo Rato, riskerar 4 års fängelse. Bankia, en sammanslagning av ett antal, mer eller mindre konkursmässiga småbanker fick 22,4 miljarder Euro från staten för att inte själva gå i konkurs. Jag fattar inte att ”ahoj med r framför” kan med att visa sig men han kanske rodnar bakom skägget, vem vet. Inte för vad PP-gänget gjort utan för att dom åkt fast.

Sedan krisens början 2007 har klyftan mellan rika och fattiga i Spanien ökat mest i hela EU. Idag äger de 20 rikaste lika mycket som de fattigaste trettio procenten. Dom sitter på inte mindre än 115,1 miljarder Euro. Det är grejor det. Och arbetslösheten ligger där den ligger, runt 20 procent, trots tjatet om att Mariano Rajoy har fått Spanien ut ur krisen. Men nu skall vi inte hänga läpp. Om man inte lyckas ”kompromissa” sig till en ny regering blir det nyval men faktum kvarstår, det gamla Spanien där PP och PSOE delade på platsen runt köttgrytorna är och förblir borta. Och i sin grav roterar Franco. När ni, kära läsare, tar del av det här kanske saken är biff och förhoppningsvis återvänder den ”tyste mannen” till Galicien.

Saludos amigas/os
Må väl och ta hand om er.