Blir du ”matad” med livskvalitet eller äter du själv?

Livskvalitet är individuellt och påverkas av den fysiska hälsan och psykiskt välmående. Varje enskild människa söker sin egen livskvalitet. För de flesta innebär det god hälsa, välbefinnande, lycka, glädje och att få njuta av något du själv har valt. Att kunna bo i både Sverige och Spanien är för mig det bästa av två världar. En livskvalitet som finns både i Dalarna och i Andalusien.

Av Ulrika Lissmyr [email protected]

Jag har valt att bo i Dalarna för att jag behöver norrskenet och de vita fjällvidderna, älven och forsen, de djupa skogarna, sjöarna och de gröna blomstrande ängarna. Jag behöver ut i skog och mark, stanna till, exempelvis på en fäbod, smaka av det som ryggsäcken är packad med… några kanelbullar och en massa andra godsaker, såsom hembakat tunnbröd/ stomp med messmör. Behöver jag nämna att kaffet som kokats över elden, smakar gudomligt under bar himmel? Då vill man sitta länge och lyssna på tystnaden, höra suset från de stora urgamla granarna, bäckens porlande och fåglarnas diskussioner när de ska lämna det kalla Sverige och flyga mot värmen. Sådana stunder är kvalitetstid och det här med att fika, bara det är en livskvalitet som heter duga och som kuriosa kan nämnas att ordet fika, sägs komma från mina hemtrakter Malung. Dessa malungsskinnare som vandrade genom de djupa skogarna till fots eller med forkörare (dåtidens lastbilschaufförer) bland annat till Värmland och in i Norge, där de sydde pälsar och beredde skinn. Deras yrkesspråk var hemligt, där av uppfanns skinnarmålet. Man kastade om stavelser och ljud från malungsdialekten. Kaffe heter fäka eller fik enligt skinnarmålet. Begreppet spred sig ut i landet och i tiden. Resten vet du ju…

När jag är i Almuñécar går det spanska livet sin gilla gång. Det är tidig morgon, lite kyligt, som ofta senare övergår i en sval men varm dag. Längre upp i bergen hörs en tupp ropa ut att det är dags att stiga upp…och det känns galet tidigt när jag sitter här och skriver. Ljudet av havets vågor smyger sig in genom den öppna terrassdörren och ger ett behagligt lugn i kropp och själ. Jag smakar på en ekologisk apelsin, som är plockad direkt från trädet. Det smakar så ljuvligt att man får tårar i ögonen. Staden börjar sakta vakna och det sopas och spolas på gator och torg. Alla småbutiker har redan ställt ut sina färska frukter och grönsaker utanför ”hålet i väggen”. Utanför affären på två stolar sitter två spanska herrar som bidrar till det livliga spanska ”samspråket” med stadsbor och aktiviteter på gatan…så spanskt och så livfullt innan siestan tar ut sin rätt. Upp mot bergen ansas palmerna efter gatan. En av våra spanska grannar, en gemytlig herre, klädd i kavaj och käpp går på sin vardagliga promenad efter att han ansat rabatterna i trappen ner mot havet. ”Sveriges” vårfåglar, framförallt koltrastarna, är uppe tidigt och kikar nyfiket på oss när vi senare äter vår frukost på terrassen. Jag har läst att fåglar sjunger som mest morgon (och kväll) när fuktigheten förstärker och sprider deras vackra sång lite längre bort, in i skogar och över berg. Om inte annat är det en fin tanke.

Almuñécar och Andalusien har en för mig, lika mycket genuin historia som Dalarna. Jag känner mig hemma här i Spanien och gör mitt bästa för att lära mig språket och även spanjorernas historia. Det finns en vilsam långsamhet i detta land som rensar bort gamla och nötta tankar. Som i sin tur resulterar i ett nytänk och inspiration. Staden bidrar med nya kontakter i bedårande miljö och spännande kultur. Att bo här innebär att våga vidga sina vyer, lära sig en ny kultur, seder och bruk men också att se nya möjligheter i det man är i.

Om du matas med livskvalitet är det inte säkert att du får den kvalitet som du önskar. Det bästa är att äta själv, det vill säga, du bestämmer själv vad du vill tillföra i ditt liv. Barn vet att det är bra att lära sig att äta själv och hur det går till när fåglarna äter. Denna händelse utspelas i Lima, i Västerdalarna. En moster och hennes systerson går ut för att ge fåglarna mat. Varvid mostern frågar den lilla pojken om de brukar mata fåglarna i Malung också? Pojken svarar snabbt…Nä, dom äter själva.

Så vad vill DU äta? Du kan tugga långsamt och smaka på all världens mirakel och underverk. Då får du glimtar av dofter som du kan krydda ditt liv med. Tänk också på att en del dagar ger oss människor lite extra gråa hår, men det är bara en påminnelse från livet, att med lugn och ro, ta vara på varje stund. För när jag blir äldre vill jag känna att jag dör med minnen och inte med drömmar.

Jag önskar dig en god sommar, var du än i världen befinner dig!