Gibraltarsundet skiljer och förenar. Samtidigt som kanalen förenar Atlanten med Medelhavet delar den på två olika världsdelar. Gibraltar sund är en plats med en egen identitet där livet följer sitt eget mönster. Av Ola Josefsson

Svenska Magasinet har sedan en tid tillbaka berättat om ett visst område. När vi har beskrivit Gibraltar, Tanger, Tarifa och Algeciras har Gibraltar sund blivit omnämnt. I detta nummer får sundet mellan Europa och Afrika sin egen story.

Njörvasund är den medeltida benämningen på Gibraltar sund i västnordisk litteratur. Det skiljer 13 km på det smalaste stället mellan Tarifa och Punta Cires, men avståndet är vilseledande. Vattnet kan tyckas lugn men är istället förrädisk på grund av starka strömmar.
Sex miljoner människor och sex miljoner flyttfåglar passerar sundet varje år. Det är en märklig plats, tajt och instabil, ständigt föränderlig och oförutsägbara. Det är en klyfta som skiljer två världsdelar, två hav och tre riken. Det är ett av de stora vägskälen i världen.

Det sägs att det är en tuff plats att vara på och som har sitt speciella klimat. Det är skapat ur en väldig ravin som går ned till havsbotten mellan topparna i Sierra Nevada och Rifbergen på andra sidan Afrika. I denna vindtunnel skapas friska vindar eller den mäktiga, el temido levante, levantevinden.
Det är även en sjöfartens avenue som trafikeras av stora handelsfartyg, containerfartyg, fiskefartyg, bilfärjor, tragiska träbåtar med flyktingar, segelflygplan och gäckande smugglare med människor och droger.
Gibraltar sund sträcker sig på den europeiska sidan från Kap Trafalgar till Gibraltarklippan. På den afrikanska kusten, från cabo Espartel till Punta Almina i den spanska enklaven Ceuta, öster om den marockanska staden Tánger.

Jag har själv vid flera tillfällen besökt cabo Espartel på den marockanska sidan, blickat över vattnet mot Spanien som ofta syns otydligt i diset. Ibland är det som att det går en linje i vattnet där Atlanten och Medelhavet möts. Meningarna går isär när det gäller vad som omfattar sundet mellan Europa och Afrika. Några menar att det börjar redan vid Almeria, i Spanien sydöstra hörn. På motsatt sida av Medelhavet ligger Tunisien. Det skulle betyda att den lilla ön Alborán placeras i sundet.
Vid utsiktspunkten Puerto del Cabrito mellan Tarifa och Algeciras ger sundet ett idylliskt intryck. Afrika känns så nära, nästan inom räckhåll, en värld av exotism. Samma sak gäller från den andra sidan där Europa känns försmädligt och aptitretande.

Vid första anblicken kan det tyckas vara två skilda världar. Men gräver man lite på ytan så upptäcker man många likheter. Det är mer en olycka av geografiska mått som delat människorna men där vi finner en kulturell identitet med liknande ljud inom musik, arkitektur och konst där konstnärer förblindats av solsken och hav.
Symmetrin av sundet är uppenbar och kan liknas vid att den ena sidan speglar sig i den andra. På båda sidor finns likheter: berg, klippor, vikar, öknar, tallskog och jordbruksmark. Marken är ofruktbar i Nador precis som i Almería, det finns tallskog i Alhucemas precis som i Málaga och lågland i Chauen precis som runt Cádiz.

Gibraltarklippan finns omnämnd i grekisk mytologi. Hercules som var son till Zeus och Alkmene lät resa stoder för att vakta inloppet till Medelhavet. Yebel Muza och Yebel Tarek som klipporna heter idag, bortom vilka (enligt Platon) Atlantis en gång skall ha sjunkit.
I den grekiska mytologin är det mycket som kretsar sig kring Gibraltar sund. Här levde Hesperiderna som i grekisk mytologi var Nyx, nattens gudinna, och Atlas tre döttrar: atlantiderna tillika nymferna Aigle, Erytheia och Hesperarethousa. Hesperiderna levde och verkade i sina trädgårdar i ”den yttersta västern”, det vill säga vid atlantkusten väster om Atlasbergen. Söder om cabo Espartel på den marockanska sidan finns det en grotta som heter Hercules cave.

Det sägs att sundet är en passage till rikedomen, åtminstone är detta vad många flyktingar tror. Istället har det blivit en massgrav. Mängder av flyktingar drömmer om vältstånd, istället får de uppleva förverkligade mardrömmar kring döden. Under historiens gång har även mängder av människor möt döden i otaliga sjöslag.
Engelska kanalen har 219.000 fartyg om året, därefter kommer Gibraltar sund bland de mest trafikerade sunden i världen med cirka 105.000 fartyg om året. Av dessa är cirka 65.000 fraktfartyg och 38.000 är passagerarfärjor. Andra platser med intensiv sjöfart är Malackasundet (75.000) och Suezkanalen (18.600).
Mellan städerna Tanger, Ceuta, Algeciras och Gibraltar transporteras mängder av varor och människor, tur och retur. Fullastade fartyg med lika fullpackade bilar med möbler, tv-apparater, kylskåp och begagnade cyklar.

Tanger var en gång i tiden en kosmopolitisk stad, men av de feniciska och romerska spåren hittar vi inte så mycket. Personligheter som Genet, Bowles, Tennessee Williams, Capote, Ginsberg, Kerouac och Burroughs har alla besökt café Hafa i centrala Tanger. Då hade staden 150.000 invånare varav 50.000 utlänningar, 15.000 judar, 20.000 spanjorer och 13.000 italienare, fransmän, britter och amerikaner.
Från 1923 till 1956 var Tanger en internationell zon, och administrerades av Frankrike, Spanien, Storbritannien och Italien. 1955-1959 sände IBRA Radio radio på svenska från Tanger. Vid folkräkningen 2004 hade Tanger 669.685 invånare och utlänningarna har blivit färre, knappt 4.000 läser jag i en tidskrift.

Den spanska kolonin Ceuta ligger på en halvö eller snarare en navelsträng som går ut i Medelhavet öster om Tanger. Gränsen mot Marocko skyddas av två tremetershöga taggtrådsförsedda stängsel, byggt av Spanien för att stoppa illegal invandring och smuggling. EU har finansierat med 30 miljoner euro. Det består av två parallella staket, med en väg emellan. Här finns strålkastare, videokameror och rörelsesensorer.

Algeciras är en av de största hamnarna i Europa med mängder av lastfartyg och kranar. Staden grundades av morerna 713, var ett tillhåll för spioner under spanska inbördeskriget och andra världskriget. Den brändes ned 1379 och blev egentligen återuppbyggd först på 1800-talet. 1906 träffades stormakterna i Algeciras för att dela upp Nordafrika emellan sig. Under Napoleonkrigen fanns här en stor spansk flottbas, och ett antal sjöslag utkämpades med styrkorna baserade i det brittiska Gibraltar tvärs över Algecirasbukten.

Den brittiska kolonin eller enklaven Gibraltar är sundets mest omtalade komponent. “Ett skatteparadis på en klipphalvö samtidigt en plats med frekventa oljeutsläpp och fartygsskrot som lämnas åt sitt öde”, som Gibraltar beskrivs i spanska weekendtidningen Magazine. Ättlingarna sägs komma från Malta och italienska Genua och tala med en accent som liknar den i Cádiz, om de nu pratar spanska.
Halvön präglas mycket av isoleringen mellan 1969 och 1982 då gränsen mellan Spanien och halvön var stängd. Utan Gibraltar med nästan 30.000 invånare skulle sundet betraktats som mindre attraktivt och mindre exotiska och originellt.

Nästan nitton tusen hektar av området i Gibraltar sund är naturreservat, vilket kanske överraskar många. Sundet är känt för att ha Medelhavets största koncentration av val. I dessa vatten har man registrerat cirka tusen olika delfiner, 290 grindvalar, 33 späckhuggare och 25 kaskelotter. Fram till 1960-talet fanns det valjägare i området. De starka strömmarna i sundet bidrar till god tillgång på föda samtidigt som det medför rent vatten trots att det ofta sker utsläpp i sundet.
För att inte störa populationen av val är fartyg tvungna att sänka hastigheten till 13 knop. Livet under ytan har också bidraget till att sundet är en turistattraktion. I Tariffa finns det fyra företag som kör båtturer för besökare som vill uppleva marina däggdjur. Tonfisk på jakt efter föda hamnar ofta i näten utanför Barbate, Tarifa, Ceuta och Tanger. Utanför Tarifa ligger den gamla romerska staden Baelo Claudia som under romartiden hade en betydande fiskindustri vilket visar att vattnen har varit fiskrika.

”El Mirador del estrecho” mellan Algeciras och Tarifa är en känd plats för fågelskådare. Här observeras mängder av fågelsträck under april till maj och september till oktober. När jag besökte platsen en dag i början på oktober hade jag mellan 50 och 60 gåsgamar cirklande högt ovanför mitt huvud. Under en dag kryssar jag 42 olika fågelarter på den spanska sidan av sundet.

Sundet kan också beskrivas som en vindtunnel. Det blåser nästan ständigt här och vinden kan göra folk tokiga. Den har två namn beroende på vilket håll det blåser ifrån. I genomsnitt är det mer levante än poniente sett över tolv månader. Levanten kommer från Medelhavet. När levanten blåser genom sundet ökar den i styrka och det har uppmätts 60 knop vilket är cirka 30 m/s, motsvarande en orkanstyrka i Sverige. När levanten är stark är det nästan alltid bra väder och strålande sol utan ett moln i sikt.
Källor: Enciclopedia Británica, magazinedigital, intervjuer.