Tänk att det skulle dröja nästan 20 år innan vi kom oss för att följa skylten mot Tolox på vägen mellan Málaga och Ronda. Vi har alltså missat denna lilla pärla i kanten av Sierra de las Nieves i så många år Av Britt-Marie Ekman
Foto: Lennart Ekman

Efter ett par kilometer på avtagsvägen till Tolox kommer man till Ermita de San Roque, tempel för byns skyddshelgon och därifrån har man fin utsikt över Tolox kommun, dalen med sina välskötta fruktodlingar och bergen som omger Tolox.
I en viss vinkel kan man se toppen av Málagaprovinsens högsta berg, Pico de los Torrecillas, 1919 m, som i januari och februari brukar vara snötäckt. Inom kommunen finns också mycket djupa klyftor och grottor, av vilka La Tiñaja (lerkrukan) var boplats redan under stenåldern.
På håll ser husen i Tolox ut att vara staplade på varandra på bergsluttningen och det är morerna som satt sin prägel på bebyggelsen. Här i byn möts gammalt och nytt. Den första person som vi mötte var en man som red på en åsna och talade i mobiltelefon.

Fuente Amargosa
Vi tog först vägen som leder till Tolox stolthet, deras spa, Fuente Amargosa, en liten gul byggnad som ligger insprängd i en djup vacker dal.
Ledighetskommittén, som satt på bänkar ovanför, berättade att här finns inga bubbelbad utan man ”dricker brunn” eller gasar sig. Det sista lät farligt, särskilt som det är radioaktiva ämnen man får i sig.
Det tjugogradiga vattnet, som forsar ner här, 14.500 liter per dag, innehåller kväve och en viss radioaktivitet. Man dricker det för att bota njuråkommor, och ur kranar där vattnet pulvriserats inandas man de radioaktiva ångorna som ska bota katarrer och underlätta för astmatiker.
Man berättade också att de höga eucalyptusträden här omkring planterades av skolbarn för 80 år sen. En väg slingrar sig högt upp till en utsiktsplats och en fotbollsplan. Här måste man ha koll på bollen för att slippa hämta den nere i dalen.
Vi vände ner mot byn och på vägen passerade vi Hotel del Balneario, trestjärnigt med hyggliga priser: 70 euros för två personer med helpension. Bad och hotell är öppna 1 juni till 15 oktober.
Vi tar en kopp kaffe innan vi fortsätter och vi serveras av en flicka från Bolivia, som berättar att det finns flera sydamerikaner i Tolox.

Tolox Pueblo
Tolox Pueblo klättrar på bergssidan. Att morerna varit med och skapat byn märks på de slingrande gatorna. Vi travar uppåt för att nå Barrio de Castillo, borgkvarteren. På vägen hälsas vi med buenos dias vid möte, ingen verkar ha bråttom.
Man tar det med ro, ger sig tid till vila och pratstunder. Det gäller förstås de hemmavarande. Försörjning finns utanför Tolox, i Marbella eller andra kustorter. Antonio Banderas arbetsfält är hela filmvärlden. Hans familj lär härstamma från Tolox.
Barrio Castillo har inte längre någon borg, möjligtvis finns rester kvar och några underliga tunnelgränder. I närheten finns Barrio Cristiano där kyrkan San Miguel byggts på platsen för den gamla moskén. Interiören är ganska enkel, några vackra tavlor och ett intressant trätak.
Utanför kyrkan står en jättestor lerkruka, i vilken man förr förvarade oliver. Det doftar av apelsinblom i vissa gränder.

Festdagar
Vi söker upp turistbyrån, som är inhyst i museet vid Plaza Alta. Vägen dit är en bred trappgata. I museet har man samlat gamla redskap och inrett två rum i stil från äldre tider. Vi får ett mycket vänligt bemötande och får veta en del om Tolox historia.
Byn lever upp under feriadagarna. Under karnevalen har man ”Dia de los polvos”, puderdagen, då man kastar talk på varandra. Seden härleds till 1539 då arabborgmästarens dotter och den kristna prästens piga samtidigt kom med bröd till den kommunala ugnen.
Bagaren tog först hand om pigans bröd, varvid arabdottern blev förgrymmad och började ett gräl, som snart drog till sig byns befolkning och ett stort mjölkrig utbröt. Folk från andra byar rekryterades och striden slutade inte förrän kyrkan blivit nerbränd.
Den andra vilda festen firas 16 augusti för att hedra skyddshelgonet San Roque. Då avfyras massor av raketer under några timmar. De 8 december firas ”Dia de la Cencerrada” till minne av att man kastade ut dem som bekänt sig till islam. Då slår man på koskällor och annat man kan väsnas med på gatorna. Tolox är inte alltid en stilla bergsby.

Sierra de las Nieves
Människorna som bor i Tolox är väl medvetna om sina vackra omgivningar. Tre floder bevattnar området. Skogarna på bergen är täckta av pinjer, idegran, bergsek, stenek, korkek och den sällsynta pinsapon, en sorts gran som bara finns i Sierra de las Nieves och i Uralbergen.
Pinsapon är en rest som överlevde glaciärtiden och den är den äldsta granarten. Man tror att masterna i den ”oövervinnerliga Armadan” var gjorda av pinsapo. I skogarna finns ett tusental bergsgetter, en art som för några tiotal år sedan höll på att utrotas, vildkattor, mungos och andra arter. I floderna finns forell och karp och när vi besökte Tolox i april var bergsängarna fulla av blommor.
Vi avslutade besöket med en trerätters mycket god lunch på restaurant Comida Rustica för det facila priset 6,50 euros. Nästa gång vi har vägarna åt det här hållet åker vi inte förbi Tolox.
Källor: Málaga Pueblo a Pueblo utgiven av Sur, In search of Adalucia, Wawn- Wood och turistbroshyrer.

Och så här hittar du till Tolox
Så här kommer man till Tolox:, 55 km från Málaga, 20 från Coín. Från Málaga vägen mot Ronda genom Coín.
Från Marbella till Coín sen mot Ronda tills man ser skylten Tolox tll vänster.
Turistbyråerna kan troligtvis ordna safaris i Sierra de las Nieves.