Museo del Prado i Madrid satsar på en temporär utställning med den store mästaren Velázquez. Den sätter fokus på de sista åren av hans karriär. För resenärer som följer med på Svenska Magasinets Madridresa i slutet på november väntar en fascinerande konstutställning i Spanien hjärta. Av Ola Josefsson
Mitten av 1600-talet. Spanien genomlider en mycket allvarlig ekonomisk kris. Landet står på randen till konkurs. Kung Felipe IV ingår sitt andra äktenskap med sin systerdotter Mariana av Österrike 1649. Han är 49 år, hon är 15. Åtta år senare föds en tronföljare, Felipe Próspero, som senare avlider, bara tre år gammal.
Kung Felipe IV upplever svårigheter under sin regeringstid. De interna upploppen i Katalonien, krigen mot Frankrike och England samt Portugals kamp för självständighet. Spanien var krigstrött och fattigt och krav restes att kungen borde abdikera.
Mitt under denna kris så blomstrar kulturen och konsten. Det är i denna komplexa miljö som Sevilla-sonen Velázquez lyckas bli en av de största genier som konsthistorien har skådat och fick motta utmärkelsen ”Orden de Santiago”.
Kung Felipe IV var ingen av Spaniens mest lyckade monarker men han var en av de mest kunniga när det gäller konst. Han insåg Velázquez storhet och tillsammans skapade de en enorm konstskatt som vi kan njuta av idag. Velázquez fick monopolställning av kungen och kontrollerade nästan all konst förutom Rubens.
Det är sällan som konsten och politiken kom att ligga så nära varandra som under den här epoken som kallas ”Siglo de Oro”, guldseklet. Konflikter löstes med hjälp av konst, nya förbindelser ingicks när konsten bytte ägare.
När kungens äldsta dotter María Teresa ville gifta sig med ärkehertigen Leopoldo Guillermo ordnade kungen med att ett porträtt skickades till Wien. Men den franske kungen, Luis XIV, hann före. När han fick se porträttmålningen ville han ha María Teresa. Så blev det. Och när drottning Kristina av Sverige ville förbättra kontakterna med Spaniens kung Felipe IV skickade hon ”Adam & Eva”, en målning av Durero.
Pradomuseet i Madrid visar genom en temporär utställning hur hovmålaren Diego de Velázquez arbetade under kung Felipe IV och vilket inflytande han hade på andra konstnärer. Den temporära utställningen invigdes den 7 oktober av drottning Doña Sofía och Österrikes president. Utställningen täcker de sista elva åren av Velázquez gärning, 1649 till 1660.
Vi kan vara tacksamma över att den spanske monarken Felipe IV lyckades övertala Velázquez att återvända från Rom och flytta till Madrid. Konstnären levde ett bekvämt och behagligt liv i Italien med sin älskarinna som hade gett honom en son. Kyrkan betalade tillräckligt och Velázquez hade inte bråttom tillbaka.
Konstnären vek sig för kungens önskan att få se den stora mästaren i Madrid. Kung Felipe IV hade ingått äktenskap med Mariana av Österrike. Det var alltså ett stort behov av en duktig konstnär som kunde föreviga paret på en målning.
Diego de Velázquez återvände till Madrid 1651 och blev hovmålare. Fram till sin död 1660 kom Sevillasonen att revolutionera porträttmålningskonsten. Hans första målningar var religiösa och historiska. Nu kom något nytt, något mycket mera, eller mer komplex. Det var berättelser med en stänk av filosofisk sammansättning som exempelvis Las Meninas, hovfröknarna, från 1656.
Vackra Museo del Prado, denna kulturskatt som ligger i Spaniens hjärta Madrid, visar den temporära utställningen ”Velázquez y la familia de Felipe IV” fram till den 9 februari. Utställningen är sammanställd av Javier Portús, chefskonservator på Prado för den spanska perioden fram till 1700-talet, och sponsrad av stiftelsen Fundación AXA. Utställningen visar Velázquez sagolika arbete och vilket inflytande han hade över svärsonen Juan Bautista Martínez del Mazo och Juan Carreño de Miranda.
Målningarna visar hur prinsar och prinsessor gifta sig med sina kusiner för att bibehålla eller skapa allians mellan kungahusen utan en tanke på hur porträtten skulle komma att se ut. På den här tiden var porträttmålningar endast för familjen.
Kontakterna mellan husen Habsburg i Madrid och Wien hade börjat avta även om kejsar Leopoldo I krävde ständiga porträttmålningar på hans släktingar i Spanien. Två av dessa målningar, på kejsarens släkting Felipe Próspero och infanta Margarita som kejsaren senare gifte sig med finns med vid den temporära utställningen i Prado.
När Velázquez inledde sitt arbete med att måla för kung Felipe IV och hans familj innebar det ett problem för honom. Han gjorde porträttmålningar av mogna män, kvinnor och barn, det handlade om mörka till klara toner där konstnären gör betraktaren uppmärksam på detaljer.
Kungligheterna gifte sig med varandra och det blev inavel. Något Velázquez återskapade i konsten. Som betraktare av konsten ser du detta i ansiktena, alla ser likadana ut, de har alla samma egenskaper. Konstnären strävade efter att exponera små egenheter som exempelvis munnar och hakor.
Velázquezs är en av de stora mästarna, en trollkarl i färg som med penseldrag skapade en känsla av illusioner. Sensuella målningar rika på detaljer och han skapade djupsinniga och mystiska utrymmen menar konstexperter.
Prados direktör Miguel Zugaza gläds åt att museet är Velázquez ”hem” när det gäller de stora mästerverken som hänger på väggarna i vackra Prado. Det är inte konstigt att museet ibland kallas för ”Casa de Velázquez”, här hänger den store mästarens främsta målningarna samlades på ett och samma ställe.
Den första delen av den temporära utställningen i Pradomuseet visar några av de konstverk som Velázquez gjorde i Rom på uppdrag av hans beskyddare, påve Inocencio X. Konstverken beskrivs som mästerverk av den samlade expertisen.
En annan målning visar Mariana av Österrike och María Teresa, infanta Margarita, och ytterligare en annan målning föreställer familjen Velázquez målad av svärsonen Martínez del Mazo som lät sig inspireras av Las meninas, hovfröknarna.
Förutom den temporära utställningen så glöm inte att besöka sal 12 i edificio de Villanueva där mästerverket Las meninas hänger. Det är bekräftelsen på att 1600-talet var Siglo de Oro, Guldseklet, inom spansk konst.
Trevlig Madridresa!
Fakta: Velázquez y la familia de Felipe IV (1650-1680)
Den temporära utställningen visas i Edificio Jerónimos i Pradomuseet i Madrid. Här visas 29 målningar av Diego de Velázquez och hans efterträdare, svärsonen Juan Bautista Martínez del Mazo och Juan Carreño de Miranda. Utställningen varar fram till den 9 februari 2014.