Taubesällskapet njuter av det spanska livet – men var Evert Taube i Spanien?

Spanien och spanska städer förekommer flera gånger i Evert Taubes visor. Men det är osäkert om han någonsin var i Spanien. En ung Sven-Bertil reste däremot till Málaga för att lära sig spela gitarr.

Sven-Bertil Taube, Everts son, är en av våra mest omtyckta sångare som också har spelat på Dramaten och i flera Hollywoodfilmer.
I september hyllades Sven-Bertil Taube med flera program i Sveriges Television. Som 81-åring tycks han var populärare än många andra betydligt yngre artister. I somras turnerade han runt och sjöng visor, berättade egna minnen av dem både som människor, diktare och trubadurer.

Star Flyer för fulla segel. Den som vill får klättra ut på bogsprötet och kan få en fin fotovinkeln. Foto: Carina Lernhagen Matz.

Snart kommer en dokumentärfilm i SVT om honom. Nyligen visades konserten ”Sven-Bertil, Hommage till mina vänner och far” som spelades in på ett fullsatt Cirkus i Stockholm tidigare i år.

I programmet berättade Sven-Bertil om sin egen väg och hur han som 20-åring reste till Madrid för att studera gitarr. Men det var för kallt i den spanska huvudstaden vintertid.
”Vattenglaset på mitt rum frös till is” berättade Sven-Bertil som tog sig ned till Costa del Sol och Málaga. Eller Pedregalejo dit så många svenska språkstudenter senare skulle resa för att lära sig spanska.

På 1950-talet låg Spanien långt, långt borta och i Torremolinos fanns bara två ynka pensionat. I Pedregalejo fiskade man som på Jesus tid, drog not och fick upp fisk. Not är ett stort nät bundet av garn som dras genom vattnet och tas ihop vid stranden eller i en båt.

Han bodde i en liten fiskestuga precis vid Medelhavet. En morgon fick Sven-Bertil besök av en liten hund, en vit hund med bruna och svarta fläckar.
”Är det solo (ensam)” frågade Sven-Bertil och hunden nickade och fick lite mat.

Hunden flyttade sedan hem till Sven-Bertil och följde honom till spårvagnen varje dag när han skulle till gitarrlektioner i Málaga. När Sven-Bertil kom tillbaka på eftermiddagen stod ”solo” och väntade.

En dag kom ett brev. Det var från Olle Adolfsson i Sverige. Det var till Málaga Adolphsons ”Skärgårdsbrevet” anlände, en visa skriven i brevform till den unge Sven-Bertil på vift.
Den första som fick höra ”Skärgårdsbrevet” var hunden ”Solo”. Visan innehåller texten ”du känner nog i Spaniens land en doft av skärgårdsvind”. Senare reste Olle och hälsade på Sven-Bertil i Málaga.

Det Sven-Bertil fick lära sig vid gitarrskolan i Málaga förmedlade han till Olle.
”Läraren visste inte att han egentligen undervisade två personer. Först jag och sedan berättade jag vidare för Olle. Fem pesetas kostade en gitarrlektion på den tiden” minns Sven-Bertil.

Själv har jag lyssnat till Evert Taube från det att jag var liten. Jag slås av att Medelhavet är så närvarande i flera av hans texter. Den 15 oktober hade jag möjlighet att träffa flera av Sveriges främsta Taubeentusiaster.
Ett trettiotal personer ur Taubesällskapet, den äldste 92 år, seglade från Barcelona till Málaga med Star Flyer. Det var sång, gitarr och dragspel.
– Ombord var vi ungefär 230 personer, 150 passagerare och 80 i besättningen. Och vi kom från jordens alla hörn, 17 nationaliteter räknade jag ihop. En kväll var det talangtävling ombord och självklart ställde vi upp. Det blev Rosa på bal med gitarr, dragspel och ett par dansade vals. Det blev ett uppskattat nummer, berättar Erling Matz.

Erling Matz är författare och sjöhistoriker. Han är styrelseledamot i Taubesällskapet och höll föredrag ombord om Taube och de gamla segelfartygen. Foto Carina Lernhagen Matz

Initiativtagare till resan och en av Taubesällskapets eldsjälar är Erling Matz. Författare i över 40 år och åtskilliga böcker om båtar, sjöfart och kulturhistoria. Erling har skrivit boken om regalskeppet Vasa som kungen brukar ha med sig vid officiella statsbesök för att överlämna som gåva. Boken berättar om Vasa och Sverige och utvecklingen under 1600-talet inom undervisning, näringsliv och militärväsende.

Som före detta informationschef på Vasamusset och vid Statens Sjöhistoriska museum i Stockholm har Erling Matz en bred kunskap om båtar. Hittills har det blivit sju seglatser över Atlanten. När Svenska Magasinet träffade Erling i Málaga väntade resa nummer åtta under november månad.
En anledning till att han medverkat i Taubesällskapets årsböcker med texter är att Taube var så kunnig kring allt som har med sjö, sjöfart och segling att göra.
– Evert Taube var duktig och kunnig i att använda termer på ett absolut och riktigt sätt.

Och som alla författare visste han att hämtade intryck från olika håll. Sen var det hårt arbete som gällde. En författare sitter sällan och väntar på inspiration. Det är hårt arbete som gäller. Evert Taube satt ofta uppe på nätterna och skrev, och sov på förmiddagarna.

Det blev mycket sång och musik ombord. På dagarna var det fördäck, efter middagen på akterdäck. Vi sjöng allt från Bröllopsresa till Barcelona till Möte i monsunen. Foto Carina Lernhagen Matz

Evert Taube skildrar sjömanslivet i otaliga visor. Men som han själv sjunger i visan Norr och söder, öst och väst, har det skrivits många sjömansvisor, ”de flesta visor diktas dock på land”.
Själv arbetade han som sjöman i bara ett och ett halvt år. Efter sekelskiftet som 18 åring mönstrade han på som jungman på en ångbåt till Australien. Hemresan gick via Suezkanalen. Det var 1908 och fartyget var S/S Australic. Därefter blev det ytterligare några resor med lastfartyg till Medelhavet. Han var även passagerare ombord på flera fartyg.

Att Evert kom att skildra sjömanslivet har att göra med uppväxten. Han växte upp på Vinga utanför Göteborg där pappan var fyrmästare. Utanför Vinga låg vid sekelskiftet segelfartyg och väntade på bogsering för att komma in till Göteborgs hamn med sin last. Evert lyssnade på sjömännens berättelser och tog dem till sig.

– Det finns en romantik kring sjömanslivet men verkligheten var hård. Det var vått och farligt. Tänk att segla fram och tillbaka från Europa till Chile eller Australien och aldrig vara torr. En sådan segling kunde ta ett halvt år.
Sjömansromantiken tog Evert Taube upp. Han utvecklade den till konst och gjorde den levande för lyssnaren. Trots allt elände existerade romantiken till sjöss. I dagböcker berättas det om positiva stunder och fantastiska soluppgångar.

I röstet står en svensk sjöman. Bosse Palmblad ställde upp för att spela Fritiof Andersson i Möte i monsunen. Foto Erling Matz

Evert Taube var alltså yrkessjöman under en väldigt kort tid. Han var en duktig seglare med småbåtar och nöjesbåtar runtom i Sverige och i Medelhavet. Men var Evert Taube någonsin i Spanien?

Möjligen anlöpte han någon spansk hamn under 1910-talet när han arbetade på lastbåtar. Han kan möjligtvis ha varit här några dagar. Södra Frankrike och norra Italien var annars den del av Europa Evert Taube mest var intresserad av och hämtade inspiration ifrån. Hustrun Astrid var mycket på Rivieran.

I visor som ”Fritiof Anderssons Paradmarsch” och ”Eldarevalsen” nämns platser som Valencia, Cádiz och Kastilien.
– Han behöver inte nödvändigtvis ha varit i Spanien. Evert Taube var en mästare på att ta upp värdeladdade och intressanta platser. Musikaliska platser som Cádiz är användbar i sånger. En sång ska ha en rytm och platsen Cádiz passar in utmärkt, menar Erling Matz.

Visan Bröllopsresan till Barcelona är egentligen en argentinsk tango.
– Musiken skrevs först, därefter texten. Men Buenos Aires passade inte in eftersom det måste vara betoning på sista stavelsen som i Barcelona. Buenos Aires har betoning på första stavelsen och passar inte in i en argentinsk tango.

Evert Taube var också en mästare i att plocka in aktuella händelser i visor. Själv har jag gått och funderat över visan ”Fritiof Anderssons Paradmarsch” som är en av mina favoriter. Den är innehållsrik, håller ett högt tempo och nämner både spanska platser och en spansk kung, Alfonso XIII, som i visan blir kung Alfonsius för att det ska rimma.

Evert Taube och dottern Ellinor under en resa till Karibien. (Foto Taubearkivet i Göteborgs universitetsbibliotek)

När jag ifjol besökte spanska ambassadörens resident i anslutning till ambassaden på Djurgården i Stockholm fick jag veta att kung Alfonso XIII var i Stockholm 1928. Det var då Spanien köpte det som var Prins Carls Palats och som blev Spaniens ambassad och bostad åt ambassadören.

Att kung Alfonso XIII var i Stockholm observerade Evert Taube varpå visan innehåller orden ”då kommer kung Alfonsios och hälsar från Madrid”. Det kan mycket väl vara så enligt Erling Matz.
– Evert Taube plockade upp Alfonso i visan som skrevs efter det kungliga spanska besöket i Stockholm och som publicerades 1934. Han plockade upp aktuella händelser, erfarenheter och detaljer, säger Erling Matz och ger ett exempel.

I samma visa ingår texten ”Vårt skepp är själva Friheten, besättningen är blå!”
– Evert var god vän med Sven Salén, en rik redare som startade verksamheten med de så kallade bananbåtarna till Sverige. Tillsammans grundade de Samfundet Visans vänner och de seglade tillsammans.
– 1928 var de med i en kappsegling i Genua och vann. Evert Taube var med ombord som gast. Seglarkläderna vid denna tid skulle vara vita, men Evert Taube hade ordnat blå seglaroveraller till besättningen. Här är första gången blå seglarkläder används. Ett typexempel på hur Evert Taube plockade in detaljer i sina visor, ungefär som när han nämner apelsiner och Valencia vilket är synonymt med varandra.

En annan detalj i Evert Taubes visor är att en strof kan börja på samma bokstav. Allitteration heter det på litteraturvetenskapligt språk. I Fritiof Anderssons Paradmarsch förekommer strofen ”O, bugen er I bylingar i bucklor och batong”.
– De flesta ord börjar på B. Samma bokstav i alla ord skapar rytm och melodi i texten och gör texten lätt att komma ihåg. Det var medvetet gjort av Evert Taube.

Evert Taube (Foto: Taubesamlingen vid Göteborgs universitetsbibliotek)

Han var mycket språkbegåvad. På 1910-talet lärde han sig spanska i Argentina där han bodde i fyra år och byggde kanaler på Pampas. Han strör in spanska meningar och ord i sina visar. Knyter ihop kunskaper från olika håll.

På 1950-talet förändrades Evert Taube. Han var inte nöjd med att bara vara estradartist, han ville bli betraktad som författare och komma in Svenska Akademien.
Evert började intressera sig för provencalsk balladlyrik, en diktform som är väldigt komplicerad versmått.
– Han blev väldigt inspirerad och började skriva dikter i samma tradition men det blev för ordrikt och för udda. Och inte uppskattat av vare sig allmänheten eller Svenska Akademien.

Vin förekommer i flera visor. Det är ett känt faktum att Evert Taube hade tagit till sig kulturen.
– 1954 träffade jag Evert Taube när min pappa som jobbade på Expressen skulle intervjua honom. Vid tillfället drack han direkt från flaskan, minns Erling Matz.

Vin och andra drycker går igen i flera visor. Evert Taube var mycket europeisk och hade tagit till sig kulturen med vin från Medelhavsländerna.
– Det är inget att moralisera över. Osvenskt kanske men helt okey i flera andra kulturer.

Vilken politisk åsikt hade Evert Taube? I visan Här är den sköna sommaren går han hårt åt politikerna med inledningen ”Det är krig och politik som har fördärvat vår jord!” Han var påläst på historia och händelser, nämnde prinsar och kungligheter på ett positivt sätt. Som exempelvis i Norr och söder, öst och väst där han sjunger om att Sverige har stolta skepp och hur ”vår kronprins Gustav Adolf for till staterna”.
– Evert Taube hade ett stort patos för naturen och att vi måste vara rädda om den. En av hans sista visor var ju Änglamark. Politiskt var han säkert borgerlig och rojalist, säger Erling Matz avslutningsvis.

Evert Taube diktade om ”Málagas vindränkta kust”

I visan Torpmaja förekommer strofen ”Málagas vindränkta kust”. Evert Taube tog strofen från dikten Svarta Rudolf av Erik Axel Karlfeldt som publicerades 1909.
Svarta Rudolf hade en verklig förlaga i sjömannen Arvid Ljungström från Grisslehamn. Ljungström blev sedermera sjökapten och var en välkänd profil i Roslagen.