Ingenting är längre som förut. Allt var så mycket lättare förr. Förr? Ja, låt oss säga för 25-30 år sedan. När forskning och utveckling inom vinområdet fortfarande var stadd i sin vagga. Att vara ”vinexpert” på den tiden var hur enkelt som helst. Det var bara att ladda sin ”kunskapsbank” med så många myter som möjligt och sedan sprida dem vidare så ofta tillfälle gavs. Att vissa ”vinexperter” fortfarande lever i samma anda är ett annat faktum, som vi dock i detta sammanhang lämnar dithän. Av Morgan Skantz

Tack Pascual! Innan jag sparkar vidare åt höger och vänster kan det vara intressant notera att om denna artikel skulle skrivits på spanska så hade rubriken nästan låtit som på svenska; ”Mitos y tonterias… ”
Artikeln skulle för övrigt inte ha kunnat skrivas om det inte vore för mina många och nära vänner inom den spanska vinvärlden sedan drygt 25 år. Ett särskilt tack till vinmästaren Pascual Ruíz García, nära vän och kunskapskälla sedan åtskilliga år.

Senast vi träffades ägnade vi två dagar (i vingården och på bodegan) åt att samtala om glas, ekfat, vinstockar, jäst, tungan, dofter, svavel och naturligtvis om den senaste skörden. Den här artikeln bygger på detta samtal och på läsarfrågor.

Spännande väntan
Efter vinterns myckna regnande var det onekligen med stor spänning vi avvaktade årets resultat i vingården. Redan i våras kunde vi notera att det växte så det knakade. Och det fortsatte det att göra under hela sommaren. Det gröna alltså. Men skulle det bli några druvor också? För att inte det gröna skulle suga ur all kraft klipptes vinrankorna två gånger. Det normala är högst en gång, oftast inte alls.
Mindre saft, mera kraft!

Måndag 6 september var det så dags. Skörden skulle börja. Först ut var Merloten. Under två dagar ”plockades” 14 000 kilo av denna blåbärsliknande druvsort. Efter några dagars uppehåll, fredag 10 september, dags så för Tempranillon. Fyra dagar och sammanlagt 21 000 kilo. Cabernet Sauvignon var märklig i år. På den högst belägna delen av vingården kunde druvorna skördas 14-15 september, men på den lägre delen av odlingen fick man vänta ytterligare en vecka. All ”Cabbe”, som blev 8 500 kilo, var dock inne i bodegan fredag 24 september. Årets skörd var avslutad, totalt blev det 43,5 ton. Inte dåligt!

Kvalitén då?
Pascual: ”Imponerande! Massor av färg och därmed mycket aromer. Mindre saft än normalt. Men det betyder samtidigt mera kraft! Vi måste vara mer än nöjda med årets skörd.”
Om några år ska dessa druvor ha förvandlats till bra vin. Då gäller det att välja vad de ska drickas ur.

Vad betyder glaset?
Ett bra sätt att förstöra upplevelsen av ett bra vin är naturligtvis att dricka det ur en plastmugg. Eller ännu värre, en frigolitmugg. Kommer ni ihåg denna skapelse? Apropå komma ihåg så vet jag att många av er läsare minns barndomens tågresor när högtalaren på perrongen innan tågets avgång stötte ur sig: ”Var god stäng dörrar och grindar.” Det var tider det; med grindar upp till de öppna paviljongerna i varje ände på vagnen. Och inne i kupén fanns hyllor med stora glaskaraffer med vatten som kunde drickas ur små veckade pappmuggar. De här pappmuggarna kunde för övrigt också vecklas ut till små tallrikar. Snacka om nostalgi!

Hur som helst; att dricka ett bra vin ur en veckad pappmugg är inte heller någon höjdare. Nej, glas ska det naturligtvis vara, och då gärna tunt och i en trevlig form. Men… och nu kommer vi in på tönterier (!) … att köpa på sig en hel arsenal med olika glas för viner gjorda på olika druvsorter är bara trams!

Hela idén med olika glas för olika viner bygger nämligen på en annan seglivad myt; att smakcentra för de olika smaker vi kan uppleva (sött, salt, bittert(surt), beskt och umami) skulle vara koncentrerade till bestämda delar av tungan. Detta är inget annat än en myt. Och det har man vetenskapligt känt till i drygt 30 år!

Mest doft utan vin!
Nu kommer något som nog får er att häpna… Om ni vill känna så mycket doft av vinet som möjligt så ska ni helst inte ha något vin i glaset! Jo, det är faktiskt sant. Fyll glaset med vin; snurra runt det ordentligt i glaset och häll ut det. Dofta sedan; och ni kommer att känna mer dofter och aromer än ni tidigare gjort.

Saliven är viktig!
När det gäller att få ut mesta möjliga smak när man provar ett vin är det viktigt att förstå salivens betydelse. Saliv är nämligen en förstärkare av smaklökarnas spridning av smaker till det center i hjärnan som tar hand om detta. Att ”spotta i glaset” får därmed plötsligt en annorlunda betydelse än den vedertagna.
Men fullt så långt behöver vi kanske inte gå. Vi nöjer oss med att konstatera att en fuktig tunga är betydligt bättre för smakupplevelsen än en torr!

Amerikansk och fransk ek
Förr var det tydlig skillnad mellan viner lagrade på amerikansk ek jämfört med viner lagrade på fransk ek. Numera kan skillnaden vara marginell. Sanningen är att det idag oftast är större individuella skillnader mellan ekfat gjorda på samma ek än det är mellan de olika ekslagen. Det här har att göra med hur de båda lägren ”lånat idéer” från varandra.

Traditionellt så torkades de franska ekplankorna utomhus medan de amerikanska torkades inomhus. Vid rostningen (när man bränner ekfatens insida) har ”fransmännen” av tradition använt ekvirke till elden medan ”amerikanarna” tidigt började med gas. Med eller utan ”locket på” var också tidigare olika i de olika lägren. För att inte tala om sågning eller klyvning av stavarna. Och så här kan vi hålla på… Idag används alla olika tekniker i båda lägren. Skillnaderna blir därför allt svårare att finna.

Jäst och svavel
Om en bodega varit igång några år så finns det oftast tillräckligt med jäst i den omgivande miljön för att jäsningen av vinet ska komma igång av sig självt. Men ibland måste man tillsätta jäst. Så var i år fallet för Pascual i två av hans sex tankar. Mängden jäst då? Jo, det räcker faktiskt med 200 gram för varje ton druvor!

Svavel då? Jo, som ni vet så står det på varenda vinflaska att vinet innehåller svavel, sulfit. Men det behöver aldrig stå hur mycket.?! Vissa bodegor svavlar mer än andra, och oftast då de riktigt stora.
En seriös bodega (läs: en som vill att vinet inte ska ”smaka svavel”!) nöjer sig med 70 gram per ton. Så nu vet vi det också. Möjligen kan vi tillägga att BiB-viner alltid är betydligt mer svavlade.

Är Tempranillo alltid Tempranillo?
Svaret på denna fråga är nej. Lika lite som Cabernet Sauvignon alltid är Cabernet Sauvignon. Grejen här är att varje plantskola vill få fram sin ”personliga touch” på de olika varieteterna. Dessutom finns det en uppsjö av olika kloner; en del är gjorda för att vara extra tåliga mot sol, andra för att bättre klara frost eller hög fuktighet. Så det gäller för en bodega att alltid välja rätt variant från rätt plantskola för att druvsorten ska passa bäst i den specifika vingården.

Personliga favoriten
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att bli aningen motsägelsefull. Oaktat vad som framgått av artikeln är jag personligen helt såld på Merlot, och då helst lagrad på fransk ek! Men, och här kommer förhoppningsvis en poäng; Merlotstockarna ska komma från min favoritplantskola. De ska dessutom ha växt i rätt jordmån och i rätt mikroklimat. Den franska eken ska ha torkats i Frankrike och faten mellanrostats med ekspån samt med ”locket” på. Svårare än så behöver det inte vara!
Tills vi hörs igen; ¡Salud!

PS. En glädjande nyhet för er som bor i Marbella och västerut. Vinos Skantz finns från och med nu även representerade i Nueva Andalucia. Närmare bestämt hos Jensen Sängar och BLOND Möbler.