Det är en märklig surrealistisk utveckling vi ser i Spanien. Hur ”kuppmakarna” bakom Kataloniens självständighetsförsök och den olagliga folkomröstningen för sex år sedan delvis benådas, kräver amnesti och en ny folkomröstning.
2019 dömdes separatister till mellan 9 och 13 års fängelse för uppvigling och missbruk av allmänna medel. Tidigare i år sänktes straffet då brottsrubriceringen uppvigling avskaffades och ersattes av störande av den allmänna ordningen.
Därför undgår den katalanske separatistledaren Carles Puigdemont åtal för uppvigling. Han är dock efterlyst misstänkt för grov förskingring och egenmäktigt förfarande.
Nu ska hela bunten få amnesti. Efter att parlamentsvalet i somras inte gav en tydlig segrare försöker Pedro Sánchez med försoningspolitik hitta en majoritet för fortsatt styre. Annars väntar nyval i januari 2024.
Separatistledaren Carles Puigdemont ställde tidigare i höstas ett ultimatum till Pedro Sánchez: Benåda alla katalanska separatister eller förlora makten.
När dessa rader skrevs var det debatt och omröstning i kongressen. Om oppositionsledaren Alberto Núñez Feijóo får tillräckligt med mandat för att bilda regering. Något han inte fick.
Uppdraget att bilda regering går över till socialistledaren och den avgående regeringschefen Pedro Sánchez. Han har två månader på sig. Lyckas han blir det en regering som spretar åt alla håll. Där baskiska och katalanska separatistpartier från höger till republikanska katalanska vänstern blir tungan på vågen.
Regionala högerpartier som baskiska PNV och katalanska Junts tar på sig att följa ytterkantsvänstern Sumars ekonomiska politik. Vänsteralliansen Sumar är PSOE:s koalitionspartner nummer 1.
Nyligen reste den t f vice regeringschefen Yolanda Díaz till Belgien för att prata med Carles Puigdemont. Det är i Waterloo han håller sig undan.
Då hade Díaz tidigare kallat Alberto Núñez Feijóo och Partido Popular för ”kuppmakare” för att ha arrangerat manifestationen i Madrid mot amnestilagen. Men hon valde att resa till Belgien för att träffa ”kuppmakaren” Puigdemont.
Surrealistisk utveckling? Ja, visst. Tänker på surrealismens grundare och främste teoretiker André Breton som 1924 gav följande definition: ”En tankens diktamen befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning”.
Katalanska separatister följer varken etik eller moral. Det finns ingen förnuftsmässig kontroll som att grundlagen, Spaniens konstitution, ska följas. Vi har nått en moralisk dekadens i politiken, som en kommentator uttryckte det.
En folkomröstning om en regions självständighet är olaglig eftersom den inte är förenlig med grundlagen. Om grundlagen ska ändras till förmån för folkomröstning om regioners självständighet krävs det att 2/3-delar av parlamentet först röstar för att val blir utlyst. Sedan måste 2/3-delar av parlamentet rösta för att det ska hållas en landsomfattande folkomröstning.
Det betyder att alla spanjorer, inte bara katalanerna, har rätt att säga sitt om en eventuell självständighet för Katalonien. Det är stegen som ska följas men som katalanska separatister struntar blankt i.
Spanien hösten 2023 är upp och ner när det talas om att ge amnesti till katalanska politiker som har utmanat och överskridit rättsstatsprincipen och blivit dömda.
Vi har styrande politiker som vattnar ur rättsstatens principer att alla spanjorer är lika inför lagen. Det kan inte vara möjligt att brottslingar frias från ett brott bara för att deras röster är nödvändiga för att Pedro Sánchez ska få en majoritet för fortsatt styre. Det borde vara oacceptabelt.
Om det ges amnesti vad blir då nästa sak som det tummas på? Folkomröstning och en efterföljande upplösning av landet? Bli inte överraskad, vi befinner oss på början av den vägen.
Kataloniens regionpresident Pere Aragonès säger att om Sánchez vill bli regeringschef måste han ”binda sig” till en folkomröstning i Katalonien.
Vi har politiker och härskare som redan kör på vägen där man sätter sina egna intressen över grundlagen.
Den som följde debatten och omröstningen i kongressen i september 2023 om regeringsbildningen skakade på huvudet. Den bekräftade partipolitiska meningsskiljaktigheter och polariseringen mellan två oförsonliga block.
