Jag ställer mig frågan om Spaniens regeringschef Pedro Sánchez för tillfället tror på sig själv.
Inte ens gamle sosseledaren Felipe González tror på Pedro Sánchez som gör ständiga protokollfel och byter fot.
12 oktober 2018. Nationaldag och Día de la Hispanidad. Kungaparet Felipe VI och Letizia hade mottagning på slottet i Madrid för 15.000 inbjudna gäster. Pedro Sánchez, med fru Begoña Gómez, går fram och hälsar på kungaparet i tronsalen för att sedan ställa sig till höger om kungaparet för att hälsa gästerna välkomna.
En myndighetsperson som var satt att övervaka ceremonin var tvungen att gå fram till herr och fru Sánchez Gómez och be dem gå vidare och lämna tronsalen. Regeringskansliet La Moncloa skickade senare ut en text om att det var ett misstag.
Det är väl ingen i dessa dagar som tvekar på att regeringschefen Pedro Sánchez vill skriva sin historia.
Efter händelsen på slottet följde nästa episod med filmklipp från invigningen av höghastighetsjärnvägen till Murcia där señor Sanchéz gick före Felipe VI. Att landets statschef i detta fall kung Felipe VI, ska gå först vid officiella sammanhang är ju en självklarhet.
Att Pedro Sánchez byter fot kombinerat med protokollfel har blivit ett utmärkande drag. Han sa först att han aldrig skulle be om stöd från det baskiska separatistpartiet Bildu vilket han senare har gjort.
2019 sa Pedro Sánchez att han var fast besluten att föra Puigdemont till Spanien och att samtliga ansvariga för den olagliga folkomröstningen om Kataloniens självständighet skulle ställas till svars inför rättvisan. Men Sánchez har bytt fot då han är beroende av de katalanska separatisternas stöd.
Det normala är att en person som säger en sak för att senare göra tvärtom kallas för lögnare.
Före sommaren tog Pedro Sánchez en timeout på fem dagar för att meditera över sin eventuella avgång av personliga skäl efter att hans älskade hustru blev orättvist anklagad. Han framställde sig som ett offer för ”fachosfera” ett ord som myntades i Frankrike tidigare i samband med att högerextrema budskap spreds via sociala nätverk.
I Sánchez värld ägnar sig fri media som större tidningskoncerner åt att polarisera, förolämpa och skapa misstro med ett tydligt syfte. Alla som inte tycker som Sánchez eller kritiserar hans sätt att styra är ”fango”, lera eller slam.
Tidigare sosseledaren Felipe González som var aktiv under Spaniens övergång från de auktoritära åren med Franco till demokrati blev nyligen intervjuad i programmet ”El Hormiguero” i Antena 3 som leds av tv-stjärnan Pablo Motos. González var Spaniens regeringschef under 14 år, 1982 till 1996.
Jag tror vi har ett mycket bättre samhälle än vad vi har politik, sa Gonzázalez och fortsatte:
Jag regerade inte för dem som hade röstat på mig, vilket var många, jag regerade för hela landet. Jag hade ett projekt för hela Spanien. Så vitt jag kan se finns det inget sådant projekt nu, inte med de koalitionspartner som regeringen har.
Det finns en del sossesympatisörer som säger att frågan om amnestilagen inte handlar om de sju röster Pedro Sánchez behöver för att stanna kvar på posten som landets ledare. Det handlar om samexistens i Katalonien.
Regeringen talar om en progressiv koalition men för Felipe González är inte Puigdemont progressiv. Han är ganska högerorienterad och står för en separatistisk nationalism som saknar solidaritet med resten av det spanska folket. Var är framstegen någonstans, undrar Felipe González med viss sarkasm.
Att Pedro Sánchez tog en timeout för fem dagars eftertanke, är något som Felipe González inte förstår. Här har vi en ledare som tvivlar och tvekar men som är ansvarig för att fatta beslut. I stället framställde han sig som ett offer och skrev ett brev.
”Det finns många människor som trodde på Sánchez brev. Ursäkta mig, men det gör inte jag” säger González som under sina sista tre år som regeringschef varje dag fick höra att han borde lämna sin post.
Vi har under första halvåret bevittnat den största politiska desinformationskampanjen någonsin sedan övergången till demokrati. Ingen är bättre än den andre. Det bidrar till öppna slussar av lögner, desinformation och förolämpningar. En nattsvart vardag medan Sánchez plaskar i leran.
Med en regeringschef som sitter just fast i en labyrint som han har mycket svårt att ta sig ur, och utan budget för i år på bekostnad av pakterna i Katalonien. Dessutom verkar han mer och mer desorienterad med diplomatiska kriser som hopar sig på rad.
