Spanien – just nu – vänsterregeringar på fall

Den spanska vänstern slickar såren efter tidernas största valfiasko i Spanien. Det är en rejält tilltygad vänster. Men inte bara i Spanien utan i övriga Europa där de flesta socialdemokratiska regeringar fallit en efter en. Av Ola Josefsson
Media på vänsterflygeln har svårt att förklara varför det gick som det gick. De lägger mer fokus på att konservativa Partido Popular gick till val utan program – för att i stället våga sig på en förklaring till varför ännu en socialdemokratisk regering faller i Europa. I Storbritannien, Grekland, Ungern, Portugal och Spanien har vänsterregeringar kraschat.
Sedan lokalvalen i maj har en liten ansenlig grupp på några tusen anhängare fått stor uppmärksamhet i media. Proteströrelsen ”Movimiento M-15” ockuperade gator och torg och fick stort utrymme. Jag skrev redan i somras att den gruppen skulle komma att höras allt mer sällan framåt hösten. Så har det blivit.
Spaniens kulturelit som gärna hörs mest och högst höjde stämman ytterligare en tonart i somras efter brakförlusten för Partido Socialista Obrero Español (PSOE) i de spanska kommunalvalen i maj. Flera av Spaniens vänsterintellektuella och artister undertecknade manifestet ”Una ilusión compartida”, En delad illusion, och beklagade den ”brist på horisont” som finns i socialistpartiet PSOE för att motverka Partido Popular.
Den statliga nyhetsbyrån Efe beskriver gruppen som intellektuell och den består av artister men även av advokaten Baltasar Garzón, filmskaparen Pedro Almodóvar och sångaren Joaquín Sabina. Bland övriga som undertecknat manifestet märks filmdirektörer, sångare, skådespelare, författare, justitieråd, journalister, rektorer, filosofer och ATTAC-aktivister. Gruppen menar att Spaniens tvåpartikarta måste göras om.
Gruppen som utarbetat manifestet beklagar den brist på horisont som finns inom den spanska vänstern. De beklagar sig ”samtidigt över de finansiella marknaderna vilket innebär en avveckling av välfärdsstaten”. PSOE-regeringen har inte kunnat hitta ett recept mot det antisociala tryck och de försämrade rättigheter och arbetsvillkor som allmänheten möter, menar gruppen bakom manifestet.
”Den tysta majoriteten” däremot får aldrig någon uppmärksamhet i media, de är inte intressanta. ”Den tysta majoriteten” är de som gör sitt och bidrar till ett stabilt fungerande samhälle. De stiger upp, lagar frukost till familjen, ser till att barnen kommer till skolan, går till jobbet eller söker ett jobb med ljus och lyckta, hjälper sina nära och kära för att framåt kvällen samlas runt matbordet i hemmets lugna vrå för att dryfta dagens händelser. De flesta tillhör den kategorin utan att för den skull få någon uppmärksamhet.
Vad tänker de, hur går deras funderingar?
PSOE-regeringen och José Luis Rodríguez Zapatero kom till makten efter att opinionen hastigt vänt vid terrordåden i Madrid 2004. De sju senaste årens maktinnehav har handlat om kompromisspolitik gentemot regionala nationalister i Katalonien och Baskien vilket har bidraget till ytterligare splittring av landet.
Ekonomin har skenat och ”Zapaterismo”-styret har skapat allt sämre ekonomiska finanser. En spekulativ bostadsmarknad har tvingat tiotusentals ungdomar att flytta hem till sina föräldrar. Arbetslösheten har fortsatt att öka, några stimulansåtgärder har inte sats in. PSOE-regeringen José Luis Rodríguez Zapatero har valt titta bort. I stället har man pratat om samkönade äktenskap, snabbare skilsmässor och en ny lag, ”Ley de Memoria Histórica”, eller det historiska minnet, för att hedra inbördeskrigets offer.
Nu har spanjorerna valt att kicka ut PSOE-regeringen. En arbetslös spansk väljare sa inför valet: ”Vi måste kicka ut socialisterna om det ska kunna skapas jobb igen”. Nu är vi där. Men det är inget inget väl dukat tapas-bord som nye premiärministern Mariano Rajoy sätter sig vid. Långsiktighet och tålamod är vad som gäller för Spanien.
Det blir en tuff tid framöver. PP-regeringen tvingas till besparingar och kanske omskakande reformer på många fronter. Fackförbunden kommer att svara emot och elda upp sina anhängare till protestmöten och strejker.
Det blir en spännande vinter!