Tröttkörd på Katalonien. Troligtvis. Du är inte ensam. Jag frågade tio slumpvis utvalda spanjorer (nåja, ett ganska litet underlag, jag vet) vad de tycker och tänker. 100 procent svarade att nu är det nog. ¡Basta Ya! Men ämnet drar och engagerar. Av Ola Josefsson
Twitter: @JosefssonOla
Undersökningar visar att antalet tv-tittare har ökat under Katalonienkonflikten. Rent generellt har tv-tittande ökat 7,4 procentenheter sedan den 1 oktober, den dag då den katalanska folkomröstningen ogiltigförklarades av konstitutionsdomstolen. Samtliga nyhetsprogram utom Informativos Telecinco redovisar fler tittare.
Sedan 1 oktober har vi minut för minut kunnat följa politiska utspel, polisåtgärder och manifestationer med olika ideologiska tecken. Det blev tittarrekord 10 oktober, den dag som Kataloniens expresident Carles Puigdemont väntades utlysa självständighet som republik, med 7.234.000 tittare.
Den nationella tv-kanal som katalaner gillar bäst är La Sexta och eftermiddagsprogrammet ”Más vale tarde”. Programledaren, fröken Mamen Mendizábal, med en gigantisk katalansk flagga i bakgrunden gillas av separatisterna.
En tv-kritiker skrev: ”Den realitysåpa som har haft flest tittare har varken varit huset i Gran Hermano (Storebror) i Guadalix de la Sierra eller ”Supervivientes” i Honduras. Realitysåpan i det katalanska parlamentet har haft flest tittare”.
Farsen i Katalonien är trist. Kanske det får någon att skratta. Katalanska regionala nationalister, separatister, populister som med enkla lösningar lovar guld och gröna skogar. Blir vi självständig republik blir allt bara bättre. Vi blir rikare, snyggare, får större frihet och kommer ifrån det spanska förtryck som vi levt under. Pensionerna höjs. Med mera, med mera.
Den katalanska självständighetsrörelsen bygger på lögner. Det menar den spanske författaren Santos Juliá som nyligen utkom med boken ”Transición”, Övergången, där han på 600 sidor beskriver Spaniens politiska utveckling. ”Nationalisternas kampanj för att legitimera ett katalanskt oberoende bygger på lögner. Vår tids problem är att lögn har blivit en del av politiken. De säger till exempel att om Katalonien blir oberoende kommer ingen att behöva betala pengar till arbetslöshetsunderstöd till Andalusien. De säger det på rent allvar”.
Å andra sidan går det inte att komma ifrån att Katalonienkonflikten kom lägligt för regeringspartiet Partido Popular. Tills i sommar dränktes partiet av korruptionsanklagelser från alla håll. Podemos partiledare Pablo Iglesias som varit den störste kritikern har helt hamnat i bakgrunden senaste tiden.
Vid något enstaka tillfälle har han kommenterat höstens dramatik i landets med att Partido Popular är det parti som dragit flest fördelar av konflikten i Katalonien.
Konflikten i Katalonien har slagit åt alla håll. Den har även träffat media. En journalist i Sverige med sina rötter i Katalonien skickade ut en tweet där han antydde att folk utanför regionen är förda bakom ljuset och inte får veta vad som händer. Själv så använder sig journalisten nästan enbart av katalanska källor.
La 1 (spansk tv 1) har anklagats för manipulering och det har förekommit missnöje hos enstaka journalister. ”Vi gör våra fel, ingen är perfekt” var svaret från nyhetschefen José Antonio Álvarez Gundín.
Så hur har då Spanien klarat sig under Katalonienkonflikten? Låt oss först konstatera att Spanien och dess befolkning har en erfarenhet av mycket som exempelvis Sverige saknar. Det nordliga landet har ju inte varit i krig på över 200 år.
Det har varit oroligt i Spanien vid flera tillfällen. Kupper och kontrakupper. Utropande av republik, inte bara en gång utan vid två tillfällen. Inbördeskrig, Francoepoken, väpnade separatistiska vänstergerillor som ETA och Grapo, terrorism, korruption, ekonomisk kris. Ja listan kan göras lång.
Spanien var fattigt efter inbördeskriget med ”hungerns år”. De fick ingen Marshallhjälp eller annat stöd utifrån som andra länder efter andra världskriget. Spanien och dess befolkning fick klara sig själva fram till 1986 då EG-medlemskapet gav vissa ekonomiska fördelar.
Landet klarade övergången från tiden med Franco till demokrati. ETA och Grapo är borta. Terrorism och brottslighet är fortfarande ett gissel, å andra sidan känner de flesta svenskar känner sig mer trygga på Spaniens gator.
Spanien har arrangerat flera världsutställningar, stora sportevenemang som fotbolls-VM och sommar-OS. De har lyckats och fått beröm.
Med sin rika historia bakåt i tiden har de en erfarenhet som många andra länder saknar. De har lärt sig att på ett enastående sätt hantera svåra situationer.
Det demokratiska Spanien vilar på grundlagen, konstitutionen. Dia de la Constitución Española, Spaniens författningsdag kommer troligtvis i år firas lite extra den 6 december till minne av folkomröstningen 1978, då den nuvarande grundlagen godkändes.
Grundlagen gäller. Den har genom senatens godkännande gett Spaniens regering rätt att ingripa i Katalonien genom artikel 155.
Det får mig att tänka på manusförfattaren till Spaniens övergång från diktatur till demokrati, Torcuato Fernández-Miranda. Han var bland dem som bidrog till att Spanien blev en demokrati.
Fernández-Miranda lät formulera en metod för att få till en politisk stabilitet med att övergången måste säkras ”från lagen, till lagen, genom lagen” (de la ley, a la ley, a través de la ley).
Så är det även när det gäller Katalonien.
