I juni kom beskedet att Spanien får dra tillbaka sin ansökan om vinter-OS 2030. Orsak: politisk strid mellan regionerna Katalonien och Aragonien. Ett sådant misslyckande. Vilket fiasko!
Visst kittlar tanken. OS-ishockey i metropolen Barcelona. I Pyrenéerna alpina sportgrenar, freestyle, skidskytte och längdskidåkning samt curling och skridsko i Zaragoza.
Olympiska spel ska förena människor. Men Spaniens ansökan om vinter-OS blottar politiska konfrontationer, lögner och egenintresse.
Det som kunde ha blivit en uppvisning i enhet har i stället avslöjat den politiska avgrundsdjupa klyftan i Spanien. Barcelona/Katalonien och Zaragoza/Aragonien har bekämpat och beskyllt varandra för att spela ett politiskt spel och att sabotera OS-projektet.
Utan en överenskommelse mellan Aragonien och Katalonien är kandidaturen för vinter-OS 2030 blockerad. Vi har förstört vår egen kandidatur. Det var ett projekt som skulle förena regionerna men det har inte gått på grund av politikerna, sa en mycket besviken Alejandro Blanco, ordförande i Spaniens olympiska kommitté.
Att det är oroligt politiskt i Spanien nordöstra hörn är känt sedan tidigare. Illegal folkomröstningen 2017 om Kataloniens självständighet och ensidigt utlyst av regionens parlament. Manifestationer som har urartat till våldsamma kravaller, folkvalda separatister som dömts för uppvigling och förskingring av allmänna medel och en regionpresident (Carles Puigdemont) på flykt. Bland annat.
Att Spaniens OS-ansökan gick i tusen bitar är fortsättningen på den seglivade följetongen ”Katalonienkonflikten”. Vi har sett radikala separatistgrupper med sin agenda: att höja konfliktnivån genom provokationer. Autonoma vänstergrupperingar och antiglobalister har rest från olika länder och anslutit.
Radikala katalaner kommer inte överens med Aragonien. De radikala berättar sagor om att de var en självständig stat en gång i tiden. I verkligheten hade Katalonien en autonom frihet men de var en del av Aragonien. Uppenbarligen har de svårt att bli av med sitt ”lillebrorskomplex”.
Det är mycket just nu. Människors omedgörlighet och att vara ovilliga till överenskommelser, apkoppor, bränder, inflation och krig i Europa.
Vi ser också konsekvenserna av Spaniens brutala lockdown under pandemin. Den kostade och nu passar alla på att höja priser för att samla in i tomma lador.
Häromveckan diskuterades priset på vattenmelon i spanska parlamentet. Frukten betraktas snart som en lyxvara. Vattenmelon. I Spanien (!).
En undersökning från försäkringsbolaget Allianz visar att inköp av ett antal livsmedel som gjordes ifjol numera kostar 200 euro mer per person och år. För en familj på fyra personer blir det en ökning på 800 euro.
Högre priser bidrar till minskad konsumtion i Spanien vilket i sin tur gör att ekonomin bromsar in. Ständiga prishöjningar på drivmedel och livsmedel gör att hushållens ekonomi urholkas, medel-josé drar åt svångremmen. Det konsumeras mindre, företagen omsätter mindre vilket i sin tur bidrar till färre investeringar.
Det är dominoeffekten i Spanien just nu. Baslivsmedel som matlagningsolja har ökat (+44,7 procent) medan konsumtionen har minskat (-1,7 procent). Det gäller även frukt & grönt (+8,7% respektive -3,3%) och mjölk (+16,5% respektive -1,3%). Högre pris, minskad konsumtion. Det går hand i hand.
Från 2008 med den ekonomiska krisen och fram till ifjol var inflationen som högst i Spanien 2010 och 2012. Den låg på knappt tre procent. 2014 och 2020 var det deflation.
Stigande livsmedelspriser bidrar starkt till inflationstakten. Från slutet av 2021 har inflationen legat på över sex procent. I maj steg inflationstakten i Spanien till 8,7 procent i årstakt.
Prisökningar slår hårt mot Spanien och den höga inflationen kommer att fortsätta orsaka problem. Vi har redan sett att den skenande inflationen har lett till en uppsjö av räntehöjningar vid centralbanker runt om i världen. Med målet att stoppa prishöjningar som bidrar till recession.
För Spanien väntar en stor utmaning med högre kostnader för att finansiera den enorma penningsäck med skulder som har blivit tyngre under de senaste åren med att bekämpa pandemin. Och räntehöjningar innebär ökade utgifter för att betala räntan på utlandsskulden.
Vi får se en stramare penningpolitik framöver. Europeiska centralbanken håller ögonen på Italien och Spanien. Italien har en offentlig skuld som överstiger 150 procent av BNP. Spaniens skuld ligger på 117,7 procent.
Mycket elände, eller? Nja, det positiva är att det svenska näringslivet på Spaniens soliga kuster tuffar på bra. Inflyttningen av svenskar ökar. I Málagaprovinsen ligger svenskar på plats sex bland nyinflyttade utlänningar. Distansarbete i Europas bästa klimat lockar. Här finns internationella skolor och fler high-tech-företag öppnar upp.
I juni publicerade vi nyheten att det är Málaga som gäller när svenska investmentbolag satsar i Spanien. Svenska Iberian Yield Investment AB tillsammans med den lokala byggherren Otero Group planerar under de närmaste åren att förvärva mark till ett tusental bostäder i Málagaprovinsen.
Solen lyser med andra ord.
