Efter polistillslag mot IPTV-leverantörer och kabeloperatörer blev det svart i rutan hos många svenska tv-tittare på kusten. Det pågår utredningar och vi lär inom kort få veta vad som föranledde spansk polis att slå till. Är det pengar som hamnar i skatteparadis eller otillåtna vidaresändningar, upphovsrättigheter och copyright? Att det handlar om otillåten vidaresändning anser några större tv-bolag som SVT. Av Ola Josefsson
På Twitter: @JosefssonOla
En annan piratverksamhet (?) som skapar allt större irritation är försäljningen av pirattillverkade märkesprylar. En gigantisk affärsverksamhet som kontrolleras av internationella nätverk och maffiaorganisationer och som sträcker sig till strandpromenader, basarer och industrikvarter på kusten.
Förutom trötta restauranggäster som blir störda i måltiden kräver butiksägare att polisen gör något åt verksamheten. Och det är inte så lätt då en del känner sympati för gatuförsäljarna.
Många av dem, majoriteten från Senegal, försöker klara sitt levebröd genom att sälja pirattillverkade prylar. Jag har aldrig sett en senegales eller färgad från Afrika sitta och tigga pengar. De jobbar och anstränger sig medan de som tigger i regel är från Östeuropa.
Samtidigt förstår jag handlare och butiksägare som talar om en kollaps. Längs kajen i fritidshamnen Puerto Banús i Marbella ser jag en grupp senegaleser som säljer förfalskade handväskor av kända märken. I en butik strax intill säljs samma väska som är äkta. En väska av märket Longchamp kan du få för tre euro på gatan medan originalet kostar mellan 70 till 499 euro.
En ilsken butiksägare ser strosande turister köpa väskor av gatuförsäljare för en bråkdel av priset vad den äkta varan kostar. Det är svårt att se någon skillnad på väskorna. Eller en baddräkt av känt märke för 190 euro medan kopian på gatan går för 15 euro efter prutning. När en ny produkt utkommit tar det två dagar så är den på gatan.
Illojal konkurrens? Jo, visst. Butiksägaren betalar moms, löner, andra utgifter och troligtvis en hög hyra för lokalen på första linjen i fritidshamnen. Vilka utgifter gatuförsäljaren har känner jag inte till, men de är troligtvis inte så höga.
Pirattillverkningen av klockor, handväskor, kläder eller vad det nu är har blivit en storindustri. Kusten översvämmas av förfalskningar som håller på att underdimensionera marknaden. Verksamheten har fått ordentligt fäste på kusten och blivit ett kroniskt problem.
Jag skickade ut en enkät till svenskar som bor på kusten från Manilva till Almuñécar. Svaren jag fick bekräftade bilden av försäljare av klockor, CD, DVD-filmer och andra märkesprylar i varje kustkommun.
I en nyligen gjord studie är Spanien efter Italien det land som drabbats hårdast av pirattillverkade märkesprylar. Studien från Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter visar att företag som enbart tillverkar väskor förlorar omkring 1.600 miljoner euro per år vilket motsvarar 12,7 procent av försäljningen.
Väskfabrikanter i Spanien förlorar 132 miljoner euro samtidigt arbetstillfällen går till spillo. En liknande studie för smycken och klockor visar att tillverkarna förlorar 1.900 miljoner euro varav spanska tillverkare förlorar 204 miljoner euro och arbetstillfällen som försvinner.
Det är kriminella nätverk och maffiaorganisationer som står bakom verksamheten. Men försäljningen av pirattillverkade lyxprylar är bara en liten del av den totala verksamheten som även omfattar droger och vapenhandel. Inkomster från försäljningen av pirattillverkade märkesprylar används för att finansiera annan brottslig verksamhet. Uppgifter visar att det även kan finansiera terrorism.
Att den italienska ökända Camorramaffian sysslade med import av piratprylar uppdagades 2011 när Guardia Civil grep 64 personer i tillslaget som gick under namnet ”Leatherface”. Ligan ägnade sig åt att importera stora mängder förfalskade varor från Asien till Italien och Spanien. En av de viktigaste hamnarna var Málaga.
Kina och länderna i Nordafrika är stora producenter av piratartiklar som kommer in i Europa gömda i containers. Produkterna säljs till lokala återförsäljare som i sin tur använder sig av så kallade ”kameler” som bär ut varorna på strandpromenader och säljer dem mot provision. De är sista länken i kedjan. Myndigheterna har sett genom fingrarna medan verksamheten har vuxit. Säljarna tjänar under högsäsong mellan 100 till 150 euro per dag.
Det gäller att hitta lösningar som hjälper människorna. Ett totalförbud kan skapa annan brottslighet.
Låt oss konstatera att jämfört med hårt slitande gatuförsäljare av pirattillverkade märkesprylar så lever säljare av IPTV och kabeloperatörer ganska gott på den spanska Solkusten.