Spanien just nu – obesvarade frågor

Sändningen inleds med ett nyhetsankare i högt tonläge. Filmen från en mobilkamera sveper över en grupp ungdomar som festar loss. På en gata eller bar någonstans i Spanien. Utan distansering och utan munskydd. Sedan följer presentation av nya smittade i coronaviruset SARS-CoV-2 senaste dygnet per 100.000 invånare. Och antalet avlidna i sjukdomen covid-19. Av Ola Josefsson
På Twitter: @JosefssonOla

Vi matas med samma inslag dag efter dag. En slags chockdoktrin med negativa faktorer som serveras och hotar rätten till mångsidig och objektiv information. Det finns så många obesvarade frågor.

Trött på rapporteringen? Då är du inte ensam. Det är jag också, trots att jag sitter i samma sits och redovisar siffror över smittade och döda så gott som varje dag.

Jag skulle önska att det sattes fokus på fler områden. Kan en viss livsstilsfaktor kopplas samman med smitta i SARS-CoV-2 och sjukdomen covid-19? Vilka är det i huvudsak som smittas? Vilka avlider i covid-19 och med vilka undersjukdomar? I vilka miljöer är smittfallen vanligast? Sju av tio sjukdomar överförs från djur till människor, vilket ursprung har coronaviruset? Svininfluensa och fågelinfluensa, och nu corona, vad kommer härnäst?

Vad säger Spaniens expertkommitté vad vi som enskilda kan göra för att undgå smittan, förutom då att sprita händer, hålla distans, isolering och bära munskydd? Kan vi förebygga och hjälpa oss själva genom att boosta immunförsvaret?

Vi blir vad vi äter, är ett gammalt talesätt. C och D-vitaminer, varför nämns inte det dagligen i samband med att det pratas handsprit och munskydd?

Spaniens höga konsumtion av antibiotika, hur avgörande är det till landets höga smittal och dödstal? Köttkonsumtionen är också hög i Spaniens mest drabbade covid-19-regioner.

Här finns mycket att gräva i.

Covid-19-pandemin lämnar mycket i övrigt att önska. Redan i våras talades det om att Covid-19 hade bidragit till en snabbt försämrad global pressfrihet. Covid-19 har blivit en dålig ursäkt för att inte saker och ting fungerar. Covid-19 ger även makthavare en möjlighet att inskränka yttrandefriheten och journalisters möjligheter att arbeta.

Något det varnades för vid Pressfrihetens Dag tidigare i år. Allt från auktoritära stater som attacker pressfriheten under coronakrisen till styrda presskonferensen och begränsningar i friheten.

”Nu avgörs hur informationsfriheten, pluralismen och tillförlitligheten kommer att se ut 2030”, sa generalsekreteraren Christophe Deloire vid Reportrar utan gränser i april och tillade:

”Vi är på väg in i ett avgörande årtionde för journalistiken. Pandemin illustrerar de negativa faktorer som hotar rätten till tillförlitlig information, och är i sig själv förvärrande faktor”.

Tidskriften Journalisten påpekar att ett lands placering i pressfrihetsindex kan kopplas samman med repression mot medier i samband med coronakrisen. Det rapporteras om hur länder som Kina (plats 177 av 180) och Iran (plats 173) har använt censur för att kontrollera informationen om coronaviruset. Irak (plats 162) har kastat ut Reutersjournalister efter en artikel där landets officiella statistik om coronaviruset ifrågasattes. Ungern hotar med fem års fängelse för den som sprider felaktig information om coronaviruset.

Det har talats om hur regeringar använder covid-19-krisen som en möjlighet att införa chockdoktrin. Amnesty rapporterar om hur journalister i olika länder har åtalats, frihetsberövats eller på andra sätt hindrats från att rapportera om covid-19. Det finns alltså en del att anmärka på när det gäller infodemi som följer i covid-19-pandemins spår.

Då tycker jag det är trevligare att rapportera om den satsning som görs i flera skolor i Málaga i att få barn och ungdomar att läsa och följa med i sakliga nyheter. Redaktionerna gör i det stora hela ett bra jobb och dagstidningarna är normalt breda i sitt utbud av nyheter.

För att utbilda och fånga upp nya läsare har journalistförbundet i Málaga (Asociación de la Prensa de Málaga) tillsammans med CaixaBank och stiftelsen Fundación la Caixa för tredje året presenterat utbildningsprojektet ”La prensa en mi mochila”. Pressen i min ryggsäck.

Totalt är det nu trettio skolor och runt två tusen elever, lärare och föräldrar som tar det i projektet där dagstidningar används i undervisningen i lektionssalen. Nytt för i år är att även motsvarigheten till högstadieelever deltar. I projektet ingår även workshops för lärare och familjer.

Barn och ungdomar är utsatta för en ordentlig press från informationsbruset som når ut via mängder av kanaler. Det finns uppenbara risker med att bara ta in information och nyheter via sociala nätverk, vloggar och bloggar som bygger på enskilda personers åsikter.

Med ”pressen i min ryggsäck” blir media ett verktyg inom utbildning. Samtal förs i grupp, dagstidningens innehåll granskas, elever lär sig journalistiskt arbete för att kunna urskilja ”fake news” och skilja mellan nyhet och åsikt. Allt blir en tankeställare vad de själva skriver på sociala nätverk.

Dessutom skapar det nya läsare till dagspressen. Ryktet om papperstidningens död är starkt överdrivit.