Det brukar sägas att religion och politik splittrar människor. Att det är krig och politik som har fördärvat vår jord diktade den svenska vissångaren Evert Taube redan 1947. Tidigare var det ett eller två partier som kunde betrakta sig som statsbärande partier. Så är det inte längre. Gränser suddas ut mellan stora partier då nystartade missnöjespartier tvingar fram allianser. Regeringarna blir svagare och läget beskrivs som ovisst. Av Ola Josefsson

Medan Sverige försöker slicka såren efter riksdagsvalet i september förbereder Spanien sig för supervalåret 2015 med val lokalt, regionalt som allmänt för landet. Om tystnad och självcensur råder i Sverige inom vissa områden går debatterna höga i Spanien. Det finns också likheter som osäkerheten kring valresultatet.

Sju månader före kommunalvalet har partierna börjat utformar strategier och välja kandidater. Det gäller att positionera sig i ett nytt politiskt landskap och sluta allianser och förbund. Bedömare talar redan om ett scenario som är mer osäkert än någonsin.

Partido Popular, PSOE och Förenade vänstern IU är inte ensamma aktörer på banan. Vänstern är mer splittrad än någonsin med nystartade Podemos och Ganemos. I flera större städer hoppas vänstern på allianser och koalitioner. I centrum för initiativet står Förenade vänstern IU som nu mobiliserar och söker allianser för att undvika att bli överkörda. Hittills har IU betraktats som den tredje politiska kraften i landet.

Allt fler tecken tyder på att IU har blivit omkörda den senaste tiden av missnöjespartiet populistiska Podemos som lockat till sig ungdomar på bekostnad av krisen, PSOE och arvet från Zapatero. IU:s partiledare Cayo Lara skickar fram den unge Alberto Garzón som ska bli en motvikt till Podemos Pablo Iglesias och Ganemos Ada Colau som drar ungdomar. På vänstersidan hittar vi även miljöaktivister som Equo och minoritetsgrupper.
Den som är mest bekymrad är socialdemokraterna och PSOE:s partiledare Pedro Sanchez som kan konstatera att de nya vänsterpartierna stjäl röster medan regeringspartiet Partido Popular tappar röster till UPyD och Ciudadanos.

Någon beskriver Podemos som en symptom. Missnöjda personer ger sin röst till Podemos avsiktligt för att de är trötta på korruption och ett rättsväsendet som aldrig kommer till skott och utdelar straff till kleptokrater och korrupta politiker. Samtidigt straffas fotfolket som vräks från bostäder på grund av obetalda hypotekslån och hyror.
Tuffare levnadsvillkor, en lång utdragen ekonomisk kris med hög arbetslöshet särskilt bland unga är en grogrund för rörelser som erbjuda populistiska och demagogiska lösningar.

Podemos fick överraskande höga resultat vid valet till Europaparlamentet i maj. Ingen tidigare undersökning visade omfattningen av framgången. Nu spekuleras det i att Podemos närmar sig socialistiska PSOE som andra största politiska kraft och kan få 22 procent i valet.

Det är hett helt nytt fenomen i Spanien i demokratisk tid. Visserligen menar många experter att det är högst oklart om Podemos är ett politiskt parti eller en politisk grupp, en slags populistisk rörelse som kan liknas vid Chavismen i Venezuela.
Rörelser som Podemos uppstår och växer för att inte korrumperade storfräsare och pampar straffas i en trög rättsstat. Partier som Podemos kommer till av andras misstag och brist på ansvarskänsla.

Lägg till splittringen i Katalonien som skapar svallvågor över hela Spanien. Den 11 september klockan 17.14 firade Katalonien sin egen dag ”Diada”. Datumet och klockslaget kommer sig av att den 11 september 1714 gick självständigheten förlorad, enligt katalanerna själva. I verkligheten fick de kapitulera för kung Felipe V de Borbón som intog Barcelona.

Var det en självständighetskamp som utspelade sig 1714? Nej. I första hand handlade Kataloniens kamp om att ge sitt stöd till Carl av Österrike så att att han fick tillträde till den spanska tronen. Det spanska tronföljdskriget pågick 1700 till 1714. Österrikiska Habsburg hade flera allierade som England, Holland och Portugal och det var på denna sida Katalonien valde att ställa sig. Barcelona höll stånd mot Felipe V:s styrkor under 13 månader.

Även om den katalanske regionpresidenten, Artur Mas, fortsätter att elda upp sina massor och vill dra in residenta EU-medborgare i Katalonien i en icke-bindande ”konsultation” den 9 november så finns det tecken på utbrändhet och misstro även i Katalonien.
Den korruptionsmisstänkte tidigare regionpresidenten Jordi Pujol kan bidra till Kataloniens värsta nederlag sedan 1714. Pujol verkar ha stoppat undan hur mycket pengar som helst på utländska konton under sin tid som president. Avslöjanden om Pujols gangsterliv har gett sprickor i Kataloniens fasad.

Noterat:
”Podemos är inte unikt för Spanien. I själva verket har det låtit vänta på sig. Fenomenet finns med Grillo i Italien samt med de extrema partier som växer fram i Europa både på vänster- som högerkanten. I Spanien har vi undvikit all extremism. Podemos har nära kopplingar till proteströrelsen 15-M”. Antonio Sánchez-Benedito, ny EU-ambassadör i Madagaskar, i en intervju för Diario SUR, 31/8 2014.