Den ekonomiska krisen i Spanien har lett till att de djupa regionala sprickorna i landet blottlagts, och separatismen åter hamnat på dagordningen. Separatismen späs på av författare som saluför idéer som går långt tillbaka i tiden. Det hela blandas upp av övertygelsen om att Madridregeringen dränerar Katalonien ekonomiskt. Av Ola Josefsson
Jag hade hoppats att Spaniens separatister och regionala nationalister skulle ha lärt sig av fotbollen. I decennier misslyckades Spanien i EM -och VM-slutspelen. Förklaringen låg i ständiga sprickor och schismer mellan spelare från Baskien och Katalonien respektive Madrid.
Efter många långa dryga decennier lyckades sprickorna överbryggas. Schismer och oenighet städades bort, landslaget slet leden och likt en för alla och alla för en blev Spaniens fotbollslandslag en lagmaskin. Nu har det blivit tre raka mästerskapsguld.
Periodvis har Barcelona haft en stark separatiströrelse i över hundra år. Frågan är hur långt tillbaka i historien regioner, människostammar, folkslag och nationer ska gå för att göra anspråk på landområden? Ska våra dagars avkomma till visigoterna eller västgoterna, göra anspråk på dåtidens Gotalania, det vill säga våra dagars Katalonien?

Jag skulle önska att dagens spanska politiker tar lärdom av fotbollslandslaget och förbundskaptenerna Luis Aragonés och Vicente del Bosque.

Amando de Miguel Rodríguez är professor emeritus i sociologi. Han anses som en av de främsta. Samtidigt som han försvarar den enskildes rättigheter så menar han att ansvaret för krisen också ligger på det individuella planet samtidigt som det skett en nedgång i produktiviteten kopplat till missbruk av offentliga medel.

Han menar att dagens kris är den hittills värsta, men det är ”mer” än en enkel kris. ”Vi är inne i en ny era, en förändring och den har hållit på länge”, säger Amando de Miguel Rodríguez i en intervju. ”Förändringens märks både inom det offentliga som det privata livet, även människors mentalitet påverkas. Förändringen liknar den som när vi gick från Europas medeltid till renässansen. Då tog det lång tid, nu går det snabbare, förändringens syns tydligt inom samordning, mentalitet och sensibilitet”.

Enligt de Miguel Rodríguez kommer vi aldrig som tidigare att uppleva en ekonomisk tillväxt på 5, 6 eller 7 procent. Varför? På grund av minskad produktivitet och uppfinningar som revolutionerat produktiviteten. Datorn har blivit var mans egendom men den har knappast ökat produktiviteten, datorn har snarare tagit kontrollen över våra liv och gjort livet mer byråkratiskt eller uppkopplat. De flesta använder datorn för underhållning, Facebook och Twitter. De flesta använder den under arbetstid, snacka om minskad produktivitet.

Vem är då skuld till krisen? En del svarar politikerna, andra svarar bankirerna. Båda grupperna är lätt identifierbara. Att ge någon skulden är det mest mänskliga som finns. När något dåligt inträffar letar vi alltid efter en syndabock.

Enligt Amando de Miguel Rodríguez, spansk professor emeritus i sociologi bygger krisen på ett antal misstag som gjorts och som skapat situationen. Skulden till krisen är individuell och bygger på girighet och den finns överallt i alla åldrar.

Samtidigt har en politiker som Spaniens tidigare regeringschef José Luis Rodríguez Zapatero en viss del i att Spanien har hamnat i den situation som landet har gjort. Enligt de Miguel Rodríguez är Zapatero Spaniens sämsta politiska ledare någonsin, totalt inkompetent. Allt blev fel under hans tid.

Ett problem med Spanien är att landets brottas med en mycket medioker politikerklass. Politikerna beskrivs som landets största problem visar även opinionsundersökningar vad spanjorerna bekymrar sig över. Nej, i Spanien engagerar sig inte ”ljushuvudena” politiskt. Det politiska arbetet lockar inte till sig några större genier samtidigt som den offentliga sektorn har blivit överbefolkad. Spanien har tre gånger så många tjänstemän inom den offentliga sektorn som för 20 år sedan till samma uppgifter eller funktioner.

De som protesterar är inte heller några direkta ”ljushuvuden”. Den 26 september hölls en plötsligt sammankallad protest utanför parlamentet i Madrid samtidigt som kongressen satt i sammanträde. Trots en lag som säger att det är förbjudet att demonstrera utanför parlamentet vid sammanträde.

Bloggaren spanienaktuellt konstaterar: ”Vi behöver väl knappast nämna att den samlade vänstern givetvis stödjer den aktuella demonstrationen även om den vänder sig mot själva demokratin. Vänsterns illojalitet kan man alltid lita på”.

I ett land där nära hälften av ungdomarna har en fylla var tionde dag har andalusiska kommunister i sommar ockuperat livsmedelsbutiker, hotell, banker och stulit mat. Nu följer andra det exemplet. Nu är det betydligt allvarligare, det handlar om ett försök till att storma och omringa parlamentet. Det gjorde militären 1981.

Den 25 november hålls det nyval i Katalonien. Ett val som till stora delar kommer att handla om för eller emot självständighet. Nu spekuleras det i hur militären kommer att reagera om Katalonien förklarar sig självständigt och inte försvarar Spaniens författning som också nämner Spaniens odelbarhet.

Det känns som att Spanien håller på att brytas itu. Lär av fotbollen, por favor!