Konfrontation, konfrontation och konfrontation. Följer du spansk media får du läsa, höra och se om det dagligen. Konfrontationer fyller sida upp och sida ned. Så är tillståndet i nationen för tillfället. Av Ola Josefsson
Landets politiska karta skapar ständiga konfrontationer mellan de regionala regeringarna och centralregeringen. Debatter som både tar tid, kraft och pengar som i stället skulle kunna användas till att stärka landet.
Ta bara exemplet med Andalusiens vänsterorienterade regionalregering som anklagar centralregeringen och Rajoy för felaktiga nedskärningar. Rajoy i sin tur svarar emot och skyller på en ”felaktig hantering” av den tidigare PSOE-regeringen.
Under de närmaste åren kommer visan att upprepas. PSOE och IU höjer sin röst mot vad de anser en ”orättvist och diskriminerande” PP-politik. Rajoy svarar med att Andalusiens vänsterregering är ”illojal” mot staten.
Vi kommer även att se ständiga förändringar i opinionsläget de närmaste åren. Den 25 maj ifjol tog Partido Popular jordskredssegrar vid de spanska kommunalvalen. Det allmänna valet som förra PSOE-regeringen tidigarelade gav samma resultat; PP vann stort och kunde bilda en majoritetsregering.
Därefter följde sparpaket och nedskärningar som gav förändringar i opinionslägret inte minst i Andalusien där PSOE med hjälp av Förenade vänstern IU kunde bilda regionalregering efter valet den 25 mars i år. Hade det allmänna valet hållits som planerat den 25 mars samtidigt som regionala hade vi fått se ett annat valresultat.
Någon anser att skräckexemplet heter Grekland. Ständiga regeringsombildningar där ytterligare ett nyval är utlyst till den 17 juni. Jag hörde SVT:s ekonomiska kommentator Peter Ravet beskriva Greklands problem som en morgonförkylning jämfört med vad som händer om Spanien drabbas av smittan, då talar vi om influensa. Spaniens ekonomi är betydligt större än Portugal, Irland och Grekland. Så om/när Spanien behöver hjälp handlar det om enorma summor.
Det finns två smittovägar i den spanska sjukan. Bostadsbubblan och de 17 autonoma regionerna med sin självständighet som varierar i graderna men som försvårar för centralregeringen i Madrid att kunna garantera utlovade besparingar.
Peter Ravet skriver i en analys: ”Dessutom tycks mörkläggning av de regionala siffrorna vara mer regel än undantag, vilket leder till rena rama lucköppningen i Madrid. Förresten – de spanska regionerna är ju 17 till antalet, lika många som antalet Euroländer. Ingen tursiffra direkt – många ”Grekland” finns gömda i regionerna”.
Svenska Magasinet berörde i majnumret ett annat stort problem. Landets alla kommuner. Enbart i provinsen Málaga finns 101 kommuner. En rapport från Consejo de Europa visar att kommuner med färre än 10.400 invånare inte är ekonomiskt effektiva. Hela 80 procent av Málagaprovinsens kommuner har färre än 10.400 invånare.
Europarådet rekommenderar att kommuner med färre invånare än 10.400 bör slås samman med grannkommuner för att bli ekonomiskt hållbara. I provinsen Málaga finns mängder av inlandsbyar som fungerar som egna kommuner. Byn Atajate har exempelvis endast 171 invånare. Trots det låga invånarantalet har Atajate eget kommunhus och egen borgmästare. Antonio Beteta som är sekreterare vid myndigheten Estado Administraciones Públicas säger att 4.000 kommuner är ekonomiskt olönsamma av de 8.116 som finns.
Det intressanta är att den nuvarande ekonomiska krisen leder till diskussioner och förslag som skulle vara otänkbara för bara några år sedan. Vid en konferens nyligen vid Ateneo i Málaga beskrevs nödvändiga reformerna för den offentliga förvaltningen. Här diskuterades det om att slå samman kommuner.
Det är ett välkänt faktum att Spanien och Frankrike har flest antal kommuner jämfört med andra länder. Spanien har 8.116 kommuner varav 831 finns i Andalusien och 101 i Málagaprovinsen.
Några mindre kommuner på östra Costa del Sol som Árchez (437 invånare), Canillas de Albaida (902), Salares (210), Sayalonga (1.532) och Sedella (694) har inlett samarbete på vissa områden för att spara pengar. Vid provinsens kommuner lär det ligga uppskattningsvis 65.000 obetalda fakturor till företag till en summa av 300 miljoner euro.
Spanien kommunala karta ritades 1812 i samband med Constitución de Cádiz. Den såg mer till tradition i stället för att ta hänsyn till antalet invånare och kommunytans storlek. 200 år senare ser vi resultatet; 84 procent av Spaniens samtliga kommuner har färre än 5.000 invånare. Debatten om kommunsammanslagningar känns legitim och rimlig då småkommuner även kan vara en grogrund för korruption där tjänster och byggnadsarbeten köps in från företag som i regel drivs av kommunalpamparna själva.
Autonoma regioner med ett visst självstyre, bostadsbubblan, en uppsjö av kommuner med några hundratal invånare. Visst kan vi se rejäla strukturfel i Spanien. Det kommer att ta tid, förändringar görs inte i all hast, det kommer att kosta tid, kraft och prestige.
