I augusti fick Katalonien ökad självständighet efter att författningen, som röstades igenom i en historisk folkomröstning i juni, trädde i kraft. Men hur långt tillbaka i historien ska regioner, människostammar, folkslag och nationer gå för att göra anspråk på landområden som de tidigare har styrt och haft makt över? Av Ola Josefsson

Ska våra dagars avkomma till visigoterna eller västgoterna, göra anspråk på dåtidens Gotalania, det vill säga våra dagars Katalonien? Kanske ska sydsvenskar eller tyskar göra anspråk på den katalanska staden Barcelona.
Och hur är det med Andalusien. Vandalerna var ju här mycket tidigt och en del menar ju på att det var Vandalerna – som enligt den tyska historikern Marie-Louise von Plessen härstammade från trakterna runt Värnamo i Småland – som gav namn åt Spaniens sydligaste region som fick namnet Vandalucia. Kanske smålänningar skulle ge sig i kast med att få tillbaka Andalusien…

Spanien riskerar brytas sönder och ”balkaniseras”, menar Partido Popular och pekar samtidigt på att Katalonien håller på att bli mindre spanskt.
Men vad är ”spanskt”? Är det inte morer, fenicier, romare, greker och andra som har gjort sitt avtryck i den ”spanska” historien?

Valdeltagandet i Katalonien blev lågt omkring 35 procent, enligt Valmyndigheten vilket avslöjar en viss likgiltighet och att många vanliga katalaner inte är intresserade av att lossa banden till Madrid. Å andra sidan röstade 74 procent av invånarna i Katalonien igenom förslaget på större autonomi, mera självstyre till Katalonien och en konstitutionell ändring av relationerna med centralregeringen Madrid.
Spaniens premiärminister, José Luis Rodríguez Zapatero, välkomnar förslaget och anser att större autonomi för Katalonien är det enda sättet att hålla kvar den motsträviga regionen inom den spanska statens gränser, enligt en intervju i International Herald Tribune.

I augusti fick Katalonien ökad självständighet efter att författningen, som röstades igenom i en historisk folkomröstning i juni, trädde i kraft. Kataloniens president Pasqual Maragall sade att den rika regionen nu nästan har allt som kännetecknar en stat utan att behöva bryta sig loss från Spanien.

Från oppositionen varnas det för att Kataloniens större autonomi kan uppmuntra andra regioner att bryta sig loss, vilket skulle försvaga centralregeringens auktoritet.

Vilka utökade friheter kan nu katalaner räkna med? Det nu godkända förslaget ger Katalonien ökad kontroll på en rad områden, inklusive skatter, invandring och juridiska frågor. Det erkänner Katalonien som en egen nation, kräver att invånarna lär sig katalanska och deklarerar att regionens självstyre utgår från Kataloniens folk och inte, som tidigare, från den spanska författningen. Den utökade självständigheten trädde i kraft 1 juli i år.

Katalonien är en välmående region med sju miljoner invånare och huvudstaden Barcelona, har haft en stark separatiströrelse i mer än hundra år. Merparten av regionens populäraste politiker förespråkar antingen separation från Madrid eller eliminering av regionens underordnade status till centralregeringen i Madrid.
Kataloniens krav på ökat självstyre har länge mött hårt motstånd i Madrid, men med Zapatero som regeringschef har motståndet försvagats.

Zapateros popularitet har dock dalat betänkligt i övriga spanska regioner. Det har också väckt hård kritik från inte bara den politiska oppositionen utan också från många av hans egna partikamrater.

Den före detta försvarsministern José Bono, som är en av socialistpartiets mest respekterade veteraner, anser att det katalanska förslaget har hjälpt till att skapa ett politiskt klimat, som erinrar om det i Sovjetunionen före dess upplösning.
Den mest dramatiska reaktionen kom från två militära ledare, som hotade med vapenskrammel och sa att den spanska krigsmakten var beredd att agera på egen hand för att stoppa katalanernas krav på större autonomi.

Här i Spanien där militären ofta har ingripit i politiken väckte dessa varningar farhågor om att missnöjet över katalanernas autonomiförslag var mycket utbrett inom militären. Regeringen gav omedelbart de båda militärledarna en reprimand och avsatte dem från deras poster. Det underströks också att de var isolerade fall, som inte företrädde den allmänna opinionen inom militären.
Men en del farhågor väcktes till liv några veckor senare när en fyrstjärnig general antydde att regionerna skulle kunna bli ett hot mot den enade spanska staten. Kommentarerna från general Alfonso Pardo de Santayana fick utredas av militären.

Det oppositionella folkpartiet, PP, som är den största oppositionsgruppen i parlamentet, anser att ökat självstyre för Katalonien strider mot den spanska författningen. Partiet har anmält frågan till författningsdomstolen.
PP hävdar att den katalanska regeringen nu får samma status som den nationella regeringen, vilket i praktiken gör Spanien till en ”dubbelstat”. PP:s ordförande Mariano Rajoy har uttryckt farhågor för en ”balkanisering” av Spanien, till och med ”början till slutet” för den spanska staten.
”Vi kommer att använda alla politiska och juridiska argument som finns för att hindra att detta blir verklighet”, sade PPs ledare, Mariano Rajoy enligt International Herald Tribune.

Premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero har satsat stor personlig prestige på att arbeta fram en kompromiss om Kataloniens ställning, för att därefter gå vidare till förhandlingar med de baskiska nationalisterna.
Med ETA:s vapenstillestånd står Baskien på tur i förhandlingarna. Zapatero kommer att göra allt vad han kan för att Baskien i framtiden kommer att ligga innanför den spanska gränsen. Men den spanska premiärministern kommer inte att gå hur långt som helst vilket exemplet med Katalonien visar.
En preliminär version av autonomifördraget röstades igenom med stor majoritet av det katalanska parlamentet men urvattnades betydligt av parlamentet i Madrid. Bland annat ströks en formulering om att Katalonien skulle få ställning som ”nation”. Där går gränsen och så kommer det att bli i Baskien-frågan också.

För Katalonien väntar nyval. Redan i somras meddelade den regionale regeringschefen i Katalonien, Pasqual Maragall, att han inte kommer att stå på valbar plats i nyvalet i höst. Han meddelade samtidigt att det regionala parlamentet kommer att upplösas vilket innebär nyval.
Maragall sammanträdde samtidigt med premiärminister Zapatero och tackade då för det stöd regeringen gett Katalonien i samband med genomförandet av den nya regionala författningen.