I Spanien använder befolkningen mobiltelefonen i genomsnitt två timmar och 53 minuter per dag. Den bärs med överallt. Lägg till övrig skärmtid och uppkopplingar med plattor och datorer.
Att skicka ut varningar om annalkande extremväder och nå stora grupper i samhället borde inte vara så svårt.
Vad är det då som går fel vilket bidrar till att hundratals människor mister livet vid ett gigantiskt regnoväder?
Ovädret DANA som släppte lös sina krafter i Valenciaregionen den 29 oktober avslöjar många brister. Det som vi känner till sedan tidigare är splittringen och det totala ointresse som råder i att samarbete mellan olika politiska förvaltningar beroende på färg. Det gäller centralt, regionalt och kommunalt.
Det har varit intressant att följa efterspelet till den senaste katastrofen. Det totala ointresse som finns i att samarbeta. Landets politiska splittring och polarisering gör att Spanien från början är i underläge vid katastrofer.
Efterspelet river upp gamla sår som aldrig läks. Spanien blöder efter dramat med förluster av människoliv, saknade personer, ödelagda företag och stor skada på infrastruktur och miljö.
I skrivande stund har regnkaoset DANA inte orsakat att någon har avgått. I stället har anklagelser haglat från alla håll om vem som bär ansvaret.
Spanien har en väl utbyggd beredskap. Mycket beroende på att landet har varit plågat av katastrofer och nödsituationer. Skogsbränder, översvämningar, flygolyckor som den 1977 när två Boeing 747 kolliderar på Los Rodeos-flygplatsen på Teneriffa vilket är den svåraste olyckan i flygets historia men även oräkneliga terroristattentat samt jordbävningar som senast på La Palma.
Det finns mängder av varningssystem. Även europeiska varningssystem för översvämningar (Efas) som är utformat för att ge en överblick av pågående översvämningar och översvämningsprognoser.
Men det ska även finnas en ansvarig som trycker på den röda knappen. Klart är att vädervarningen senast dröjde.
Det är oacceptabelt att regionrådet Salomé Prados var omedveten om att den avdelning hon ansvarar för i Valenciaregionen har en mobiltelefonvarningstjänst för katastrofer i regionen.
Valenciaregionen hade verktyget att skicka ut nödlarm från första timmen. Samtidigt som centralregeringen hade anledning att insistera på detta och inte gjorde det.
Och en regionpresident, Carlos Mazón, som blev två timmar försenad till ett möte med kriskommittén på grund av en sen lunch med en journalist som skulle erbjudas tjänsten som ansvarig för regionens tv och radio. Vi ska tillägga att Mazón är den ende som erkänt att fel har begåtts.
Vi ser en hel kedja av apatiska förvaltningar som från första stund inte gjorde rätt.
Vad bör då göras för att inte DANA och andra katastrofer får liknande ödesdigra konsekvenser i fortsättningen?
I normala fall i vilket land som helst utom i Spanien tillsätts en kommission efter en katastrof. För att svara på frågan vad som kunde göras bättre inom krisberedskap och krishantering.
En månad efter DANA-ovädret i Valenciaregionen kom ett förslag om en kommission. Förslaget kom från vänsterkoalitionen Sumar och Podemos samt de katalanska regionala partierna Junts och ERC. För att klargöra det politiska ansvaret både regionalt och centralt efter DANA med mer än 200 döda.
Maktpartiet PSOE som styr centralt hävdar att det inte är dags att kräva politiskt ansvar. Prioriteringen ligger på återuppbyggnad och hjälp till de som drabbats, hälsar PSOE som liksom Partido Popular inte är intresserade av någon kommission.
Det gäller även Spaniens hantering av covid-19-pandemin. Landet tvärbromsade den gången tidigt, en brutal nedstängning av samhället med hemkarantän och munskyddskrav men trots det blev överdödligheten högre i Spanien än på andra håll.
Med nedstängda verksamheter drabbades även landet ekonomiskt och är bland de som fått mest lån och bidrag från EU.
En utredning över vem som bär ansvaret – då får landets största partier kalla fötter.
