Jag har gått och väntat på att en högt uppsatt representant inom världsreligionen islam ska träda fram och säga: ”Vi har ett problem”. Men det har varit tyst som i graven. Tills nu. Av Ola Josefsson
På Twitter: @JosefssonOla

De flesta terrorhandlingar i våra dagar begås i muslimska länder. Islam tycks vara mer splittrad än någonsin. De flesta som faller offer för attacker och självmordsbombare är muslimer själva. Muslimer dödar muslimer. Islam och muslimer har ett problem. Men det är tyst. Ingen kliver fram.

Katolska kyrkan brottas med pedofilskandaler vilket de har erkänt. Andra världsreligioner har haft sina ”affärer”, och går vi bakåt i tiden kan vi raskt konstatera att religionerna har ”blodiga händer”.

En artikel nyligen i Frankfurter Allgemeine Zeitung satte fingret på en viktig punkt: ”Västvärlden måste sluta likställa rationell kritik av islamistisk terrorism med islamofobi”.
Tidningen återgav ett samtal med Kyai Haji Yahya Cholil Staquf, generalsekreterare för Indonesiens största muslimska organisation, den 19 augusti. Efter attentatet i Barcelona. Äntligen en som kliver fram.

På frågan om terrorism och islam är nära förbundna, och att många västerländska politiker och intellektuella säger att islamistisk terrorism inte har något att göra med islam att göra, svarar generalsekreteraren:
”Västerländska politiker ska sluta att låtsas att extremism och terrorism inte har något att göra med islam. Det finns en mycket tydlig koppling mellan fundamentalism, terror och islam. Så länge vi saknar enighet i denna fråga kan vi inte nå fram till slutlig seger över fundamentalistiskt våld inom islam. Radikala islamistiska rörelser är ingenting nytt. De har dykt upp under hela vår historia. Väst måste sluta med att sätta fokus på islamofobi”. Artikeln finns att läsa på nätet kan tilläggas på tyska och engelska.

Så länge de (flesta) muslimska organisationerna sticker huvudet i sanden och inte gör något åt inbördeskrig, fattigdom och enorma sociala klyftor som plågar den muslimska världen kommer hatet och attentaten att fortsätta i väst. Problemet måste lösas på hemmaplan.

Islamofobi eller islamfientlighet existerar men det är inte det fokus ska ligga på, som Kyai Haji Yahya Cholil Staquf mycket riktigt poängterar. Så länge västvärldens politiker, självutnämnda vänsterintellektuella och journalister oroar sig mer för islamofobi fortsätter de verkliga problemen att accelerera.
Jag är trött på ständigt upprepade gråtartiklar efter varje attentat som handlar mer om islamofobi och att hatet mot muslimer riskerar att öka, när det verkliga problemet ligger på annat håll.

Så finns det mediefolk och skribenter med hög svansföring. När de jämför och drar likhetstecken med personer som i okunskap skriver hatiska ord i stundens hetta, när nyheter om attentat sprids i sociala nätverk, med verkligt hat, då hjärntvättade terrorister ska bli martyrer och kör in i folkmassor, då är det kanske dags att lägga pennan på hyllan.
Då har man mist allt omdöme. Vad som skrivs och sägs är en sak. Vad som utförs i praktiken är en helt annan sak. Det går bara inte att sätta likhetstecken mellan dessa handlingar.
Det räcker med att gå till lagen för att inse det. Straffskalan skiljer sig betydligt för en person som uttalar en dödsdom, eller om personen skrider till handling och dödar.

Det muslimska samfundet i Katalonien oroas av utvecklingen. En demonstration under parollen ”Det muslimska samfundet mot terrorism” samlade några tusen i Barcelona i en region som har en halv miljon muslimer. Bra så.
Ett manifest lästes upp som flera muslimska föreningar i Katalonien stod bakom. De medgav viss självkritik, att det finns problem med radikaliserade ungdomar. De vill ha hjälp från myndigheter. Vad de själva bör göra eller vad som händer där hemma, i familjen, sades det inget om.

Jag läste en text av Oihana Marco, psykolog, antropolog och expert inom islam och invandring. Hon skriver att i medierna saknar vi en närvaro av akademiska experter på området eller medlemmar av det muslimska samfundet som uttrycker sig offentligt. Och kliver fram.

Några dagar efter attentaten i Katalonien hölls en minnesstund i Sagrada Familia. Alla var där utom någon från muslimska samfundet. Marco skriver att hon inte har sett någon representant för muslimska samfundet stå sida vid sida av premiärministern eller landets statschef, kung Felipe VI.

Det är mer vanligt vid fotbollsmatcher eller vid affärsmöten i Saudiarabien som är vaggan för Wahhabism, en fundamentalistisk riktning inom sunniislam. Platser där radikal islamism vårdas, finansieringskällor för IS och vapen som säljs av västvärlden.

Återigen . Problemet måste lösas på hemmaplan. I den muslimska världen.