Indignation eller upprördhet har kännetecknat Spanien de senaste månaderna. Men att känna indignation eller upprördhet är en frihet som tillhör alla människor och inte någon viss rörelse eller grupp Av Ola Josefsson

Vi är många som känner indignation i dessa dagar. Det gör exempelvis de i Asociación Víctimas del Terrorismo (AVT), föreningen för terrorismens offer. I juni högtidlighölls föreningens 30-årsdag. Det handlar om snart ett halvt sekel av mord utförda av ETA där Inrikesdepartementet har lokaliserat 870 offer.

Många spanjorer känner indignation och upprördhet över hur de folkvalda politikerna har handskats med landets ekonomi de senaste åren. Enligt den senaste opinionsundersökningen från CIS om vad spanjorerna bekymrar sig över, hamnar politikerklassen bland landets tre största problem.

Trots det har de flesta spanjorer inte valt att gå ut på gator och torg för att protestera i de upplopp som ”Movimiento 15-M” organiserat. Proteströrelsen kan knappast begära monopol på uttrycket ”indignation”. Pensionärer och tiotusentals familjer är också besvikna och upplever för närvarande stora ekonomiska bördor. Sammantaget handlar det om tiotals miljoner spanjorer.

Rörelsen ”Movimiento 15-M” har dock fått stor uppmärksamhet i media. I samband med provokationer kopplade till våldsinslag har rubrikerna växt. Att antalet skadade poliser har varit fler än antalet skadade demonstranter som vid upploppen i Valencia har bara helt kort återgetts. Att det i de flesta fall har handlat om illegala demonstrationer har knappast berörts. Hyllningskören stämde upp och gjorde myndigheterna handlingsförlamade. De ”indignados”, eller upprörda, åberopade mötesfriheten medan det spanska Inrikesdepartementet under lång tid bara såg på.

Personligen har jag haft svårt att stödja proteströrelsen 15-M. Vid ockupationer av Puerta del Sol i Madrid, plaza de Cataluña i Barcelona, La Plaza de la Constitución i Málaga eller Plaza del Carmen i Granada har protesterna förlorat all sin legitimitet eftersom anhängarna har varit de första att inte respektera reglerna som åläggs alla medborgare. Det börjar bli dags för myndigheterna att upprätthålla lagen.

Journalisten Juan Enrique Gómez på dagstidningen Ideal i Granada har beskrivet situationen vid Plaza del Carmen i Granada som en ”ö där lagen svävar”. Efter att Ideal hade publicerat artikeln som beskrev verkligheten i ”tältlägret” blev journalisten attackerad.

Juan Enrique Gómez hade berättat om de tusentals personer, runt 5.000, som visade sitt missnöje och sin avsky mot dagens politiker och bankirer. Men han berättade också att situationen utvecklades till att bli ohållbar. Proteströrelsens ockupation har skrämt bort både turister och kunder. Flera av Spaniens vackra torg blev till tältläger, där människor levde, störde de boende med hög musik, lagade mat, rökte hasch, sov, urinerade utan någon som helst hälsokontroll av myndigheterna. På andra håll har rörelsens handlingar utvecklats till trakasserier av de nationella parlamenten, det har även förekommit ockupation i syfte att provocera.

Personligen tror jag att avsaknaden av innehåll och perspektiv kommer att släcka proteströrelsen efter sommaren när de första höstregnen kommer.

Vi är många som känner indignation eller upprördhet i och med händelsen den 18 juni då en ung svensk kvinna knivdödades i Fuengirola. Jag har jobbat som reporter på Svenska Magasinet i 17 år och har aldrig upplevt en händelse beröra så många i svenskkolonin.

Frågan som de flesta ställer sig är hur en liknande situation i framtiden ska hanteras. Svenskkolonin på den spanska Solkusten är bland de största i världen. Behovet av en krisgrupp betonade Svenska Magasinet sommaren 2002. Vi gjorde en uppföljning i mars 2005. Från nyåret lämnar den svenska myndighet som är satt att rycka in vid krissituationer Costa del Sol, nämligen Svenska kyrkan.

Flera spanska tv-bolag och svenska tidningar bevakade häktningsförhandlingarna i Fuengirola i samband med knivdådet. Den fråga som Svenska Magasinets utsände fick från sina spanska och svenska kolleger var: Hur kan ni ha en svensk konsul på Costa del Sol som inte kan ett ord svenska?

Inget ont om Pedro Megías González, han gör säkert så gott han kan och lite till. Pedro efterträdde Stig Öberg som honorärkonsul i provinsen Málaga 2002.

Redan där började den svenska välfärden på Costa del Sol att monteras ned. Sverige vill kartlägga svenskar i utlandet

Krishanteringen bör uppdateras