Spanien fick för få röster. Israel fick för många publikröster. Tittare med mobiltelefon och fjärrkontroll i högsta hugg gör inte alltid det som experter och politiker tror.
Den 28 april drabbades Spanien av ”el gran apagón”, den stora mörkläggningen, när hela elnätet slogs ut. Vad var orsaken? I skrivande stund, en månad senare, vet vi ännu inte. Den 21 maj meddelade regeringen att man är öppna för att utreda vissa incidenter före det gigantiska strömavbrottet.
Då gick det snabbare efter att Israel hade fått näst flest publikröster vid Eurovision Song Contest. Bara ett och ett halvt dygn efter Eurovision flög Spaniens regeringschef Pedro Sánchez i taket och vill genast utesluta den judiska staten på grund av deras offensiv i Gaza efter Hamas terrorattack 7 oktober 2023.
Dessutom få till en brådskande granskning av publikrösterna efter att Israel fått flest röster av tv-tittare i tolv länder varav Spanien. Samtidigt som Eurovision pågick var Pedro Sánchez i Bagdad. Han var där som speciellt inbjuden gäst vid Arabförbundets toppmöte.
Med tanke på den uppmärksamhet i media som Israels närvaro i Eurovision Song Contest fick kan man tolka det som att hela den europeiska kontinenten är upprörda. Alla tycks ha instämt i protesterna och buropen, enligt vad som skrevs i spansk press (läs El País).
Men sanningen var att Israel var det bidrag som valdes av tittarna, med överväldigande majoritet. Om det inte vore för juryn hade landet vunnit kristallmikrofonen med råge. Det är länder som tävlar, och inte regeringar, och tur är väl det.
Ibland kolliderar verkligheten med den som konstrueras av institutioner som spanska public service-kanalen RTVE. De kräver nu en översyn av tittarröstningen och den inte ska väga lika tungt i fortsättningen. De anser att pågående väpnade konflikter kan påverka resultatet i otillbörligt hög grad.
Det luktar ironi lång väg här med tanke på att RTVE gjorde ett tydligt ställningstagande som verkligen kan påverka efter att ha publicerat det propalestinska meddelandet: ”När mänskliga rättigheter står på spel är tystnad inget alternativ. Fred och rättvisa för Palestina”.
Precis som förväntat har alla möjliga judiska konspirationer debatterats. Visst, det vore bra att utreda, men ännu bättre om det görs oberoende utan partipolitik och partiskhet i grumligt vatten.
Pedro Sánchez jämför Israel med Ryssland när han säger att Israel borde uteslutas, trots att de krig de utkämpar är väldigt olika.
Den pro-palestinska inställningen i den spanska regeringen krockar med vad som verkar råda i den privata sfären.
Jag vet inte om Netanyahu hade mobiliserat sina Eurovision-trupper. Men Israel och Palestina. Judar och muslimer. Det är ämnen som berör.
Att publicera notiser och bilder om vackert väder och mys i solen ger många klick. Det stannar just vid klick. Andra saker berör betydligt mer.
Den gamla klassiska Melodi-eller schlagerfestivalen har förändrats och är numera ett skyltfönster i att basunera ut politiska ställningstaganden eller alternativa livsstilar.
Det polariserande bruset gör att musiken hamnar i bakgrunden.
Den levande musiken med orkester är borta sedan 1999. Nu handlar det mer om uppträdandet, effekter, eld och vatten, bastubad, kläder, könstillhörighet, tolkningar av bidragens budskap, och jag vet inte vad. Och så det politiska efterspelet.
”Det är konsten och musiken som måste segra, vilket jag tror kan försätta berg” sa Melody som svar på polemiken.
Spaniens bidrag, som kom trea från slutet, låg betydligt högre upp i förhandstipsen och hos spelbolagen. Efteråt gick debatten om misslyckandet i Eurovision kunde bero på spansk public service-tv:s tydliga ställningstagande.
Något som för övrigt inte rimmar med att Eurovision Song Contest ska vara opolitiskt. Årets Eurovision blev ett drama.
Kommer tävlingen att överleva?
