Det är en skam för Spanien som saknar motstycke bland övriga EU-länder.
Fenomenet får miljontals träffar vid en sökning på spanska Google. På tv-nyheterna så gott som dagligen.

Det handlar om ”okupas”, ockupanter, som på illegal väg tar över andras egendom.

Som Svenska Magasinet rapporterade i april på nyhetsplats så ökade antalet bostadsockupationer med 18 procent i Spanien det senaste året.

Ockupanter sprider skräck, oro, bekymmer och osäkerhet. Det är ett samhällsproblem i Spanien. Utöver att det orsakar bekymmer och sömnlösa nätter för de drabbade, skadar det även landets rykte.

Annons

Vid tidigare research har jag fått kommentarer som ”att det är negativt att skriva om detta. Det skadar och skrämmer bort folk från Spanien. Det är en skam för landet och skrämmer potentiella husköpare”.

Det är ett känsligt ämne. En del vill inte ens nämna problemet. Andra sticker huvudet i sanden och avfärdar det som ett litet problem i Spanien. Åter andra försvarar ockupanterna, offerkoftan åker på, beroende på politisk färg.

Det är ett växande problem i Spanien med 49 ockupationer varje dag.

När inte polisen lyckas göra jobbet, och lagar som skyddar ockupanter, så startar företag som uppenbart kan göra jobbet. Den som följer Exit Okupas på nätet blir snabbt imponerad av effektiviteten med att vräka ockupanter i Benalmádena, Torremolinos, Marbella, Estepona, Manilva och Cártama bland annat.

Spanjorer, britter, svenskar, norrmän, ja, alla nationaliteter finns bland de drabbade. Det har varit ett rent helvete, sa en svensk kvinna till mig som fick se sitt radhus i Torreblanca i Fuengirola ockuperat under nära ett år.

Advokatkollegierna i Barcelona och Málaga menar att problemet är så gigantiskt att det är dags att arrangera den första kongressen på temat bostadsockupationer. Det spanska fenomenet med ”okupas” ska granskas juridiskt, politiskt, socialt och ekonomiskt vid kongressen i Málaga.

Ockupanterna spänner över flera samhällsgrupper. Utslagna, arbetslösa, hemlösa som befinner sig på samhällets botten. Men i de flesta fall rör det sig om organiserade grupperingar och gängkriminella som utnyttjar barn och minderåriga. De ”hyr ut” bostaden till en tredje person som betalar för att ta över en ockuperad bostad. Det är en illegal affärsrörelse.

Om en anmälan kommer in till polisen inom 48 timmar ska polisen agera. Men troligtvis händer ingenting. Anledningen är ockupanterna använder sig av en eller flera minderåriga. Det kan vara mamma och barn som erbjuds ”gratis boende” om hon ansluter sig till gruppen ockupanter. En kvinna med barn vräker polisen inte, vilket utnyttjas av gängkriminella.

Jag har blivit varnad upprepade gånger för att kontakta dem. De som jag kommit närmast har varit kriminella, de har odlat hasch i den ockuperade egendomen och hotat med kniv.

Eller så har det varit någon ensam mamma med barn som har skrikit åt mig att försvinna och hotat ringa polisen för att jag har gett kvinnan en möjlighet att berätta sin story. Ringa polisen? (Suck!)

Var är då problemet störst? Enligt statistiken står Katalonien för hälften av samtliga fall i Spanien. Men det är ett växande problem i Andalusien som 2021 registrerade 1.994 fall av illegal ockupation av egendom. Enbart i Málaga kommun var det 361 ockupationer ifjol vilket i genomsnitt är en per dag.

Men det finns ett mörkertal. Lägg till fall som blir lösta genom förhandlingar eller med hjälp av mellanhänder och företag specialiserade i branschen.

Problemet med ockupanter har accelererat i sådan omfattning i Spanien att vissa politiker och grupper i det spanska samhället har tröttnat och tagit ärendet till Europaparlamentet. Det saknas en bred politisk överenskommelse. Mycket beroende på att PSOE-regeringens koalitionspartner är det vänsterorienterade protestpartiet Unidas Podemos vars delar av väljarkåren finns bland ockupanterna.

Men det är viktigt att skilja på ockupationer av privat egendom som socialt utsatta ligger bakom eller om det är organiserad brottslighet. Och det är de sistnämnda som ligger bakom en majoritet av fallen.

Det kan säkert sticka i ögonen hos vissa att lyxvillor och lägenheter med söderläge ägs av nordeuropéer som inte har sin fasta adress på platsen. Bostaden under den spanska solen fungerar som en semesterbostad.

Advokatkollegierna i Barcelona och Málaga gör rätt när de betonar rätten till ett anständigt boende, både för socialt utslagna, men även rättigheter för ägare till privat egendom som drabbas av ockupanter.

Det behövs uppdaterade lagar, nya reformer för att skydda offren. Det ska inte behöva ta månader eller till och med år att bli av med ockupanter. Det finns enstaka fall på Solkusten där ägaren fått tillbaka sin egendom efter mer än tio år.

Medan politikerna tänker förändras egendom efter egendom till rivningsobjekt. Ockupanterna är knappast måna om att vårda bostaden som de på illegal väg tagit över.

De lämnar avfall och en sönderslagen egendom efter sig för att leta efter en annan bostad att ockupera.