”Död föll Federico – blod i pannan och bly i inälvorna – … vet om att det var i Granada som brottet begicks – stackars Granada! – i sitt eget Granada”. ”Brottet begicks i Granada”, är titeln på en dikt som Lorcas vän Antonio Machado skrev när han fick nyheten om det inträffade. I år är det 70 år sedan författaren, fredsälskaren Federico García Lorca (1898-1936) blev martyr i ett blodigt spanskt inbördeskrig, eller… Av Ola Josefsson
Den som följde debatten på dagstidningarnas kultursidor på sensommaren lade säkert märke till den stora diskussionen om Lorcas död. Sjuttio är efter mordet diskuteras Lorca mer än någonsin.
Den 26 juli i år kom nyheten att en dokumentär – ”Lorca, havet står stilla”, regisserad av Emilio Ruiz Barrachina – avslöjar nya fakta kring mordet på författaren.
”Största dramat”
Det sägs om Lorca att ”han var den stora dramatikern vars egen död blev det slutgiltiga och största dramat”. Det var i gryningen den 18 eller 19 augusti 1936, en månad efter Spanska inbördeskrigets utbrott, som Federico García Lorca avrättades.
Francos fascister som deltog i militärkuppen mot den spanska republiken förde Lorca till utkanterna av hemstaden Granada. Vid byn Viznar sköts han intill en olivlund tillsammans med en lärare och två tjurfäktare.
Jordfördelning
I dokumentären ”Lorca, havet står stilla” framkommer det nya uppgifter om en gammal släktfejd mellan Lorcas familj och kusinfamiljen Roldán y Alba som spelar en central roll i avrättningen. Familjen Roldán y Alba stod på Francos sida och ansvarade för bildandet av de dödspatruller som avrättade oliktänkande i Granada. De fick på så vis en möjlighet till att hämnas.
Släktfejden hade sin grund i dispyter kring jordfördelning och olika politiska uppfattningar. Kusinfamiljen såg ner på den i deras tycke dekadenta Lorca. Avskyn för författaren tog fart 1936 när ”Bernarda Albas hus” sattes upp.
Familjen Roldán y Alba kände sig förolämpade av pjäsen, som handlar om en tyrannisk änka som plågar sina döttrar genom att hålla dem instängda under flera år. Detta skulle ha kunnat ge bränsle åt släktfejden som fick till resultat att Lorca avrättades.
Tre orsaker
Det finns fler orsaker till varför Lorca blev skjuten och mördad. För det första uttryckte Lorca sin åsikt, han kom med skarpa uttalanden i pressen där han framförde sitt stöd till republiken. I detta sammanhang är det intressant att observera att Sverige införde sin första tryckfrihetsförordning 1766, det skulle ta lång tid innan det hände något i Spanien. Lorca uttryckte även sitt stöd med de fattiga vilket gav honom stämpeln som ”röd”.
För det andra stod Lorca för ett kontroversiellt författarskap. De tre dramerna ”Blodsbröllop”, ”Yerma” och ”Bernarda Albas hus” väckte ont blod hos högern. Dramerna handlade om ”svidande kritik mot det trångsynta och mansdominerade katolska samhället, något som hade stor social sprängkraft i 30-talets Spanien”.
Två skott i ändan
Lorca mördades även på grund av sin sexuella läggning. En av männen som deltog i avrättningen, Juan Luis Trescastro, skröt på morgonen om att han hade ”skjutit två skott i ändan på honom för att han var homosexuell”.
Federico García Lorcas död blev ett tabubelagt ämne efter inbördeskrigets slut ända fram till Francos död 1975. Lorcas litteratur var förbjuden under en 20-årsperiod, men restriktionerna lättades1953 när Franco gav tillstånd till en censurerad utgåva av Lorcas samlade verk.
Spaniens historia, inbördeskriget och diktatur har varit en hämsko. Det var känsliga år mellan 1975 till 1978 när landet tog steget från diktatur till demokrati. Det fanns händelser som man helst inte pratade om vid det politiska bordet. En sådan sak var Lorca.
Minnesprocess
Det skulle dröja till 2000-talet som en offentlig minnesprocess startade upp, då Föreningen för återupprättandet av det historiska minnet bildades. Förgrundsfiguren i föreningen är journalisten Emilio Silva som ville hedra sin farfars minne genom att gräva upp honom ur den massgrav där han låg och ge honom en värdig begravning.
Även anhöriga till den lärare och en av de två tjurfäktare, som avrättades tillsammans med Lorca, tog initiativ till att gräva upp sina familjemedlemmar. Andalusiens regionalregering Junta de Andalucia och Föreningen för återupprättandet av det historiska minnet gav sitt stöd till de anhöriga. Men Lorcas syskonbarn avvisade idén.
Hela sanningen
I september 2003 skriver sex av syskonbarnen ett öppet brev där de motsätter sig en utgrävning av massgraven. ”Existensen av en massgrav är en del av en historisk verklighet. I dessa tider finns risken att området förvandlas till ett villakvarter när man väl grävt upp och flyttat liken.” Då öppnas dörren till en total glömska av inbördeskrigets grymheter, skriver de.
Den spanska kulturministern Carmen Calvo gjorde ett uttalade den 27 april i år, med hänvisning till familjen Lorca, att det historiska minnet är viktigare än personliga önskemål. Efter trettio år av frihet och demokrati är det dags att få hela sanningen, ansåg hon. Syskonbarnet Laura García Lorca gav som svar att ”det historiska minnet finns inte i benen och askan.”
