Jag respekterar Saras hållning. Det finns något att säga för att veta vad man vill ha. Men jag tycker också att hon missar en stor del av vad rödvin kan vara, och inte minst vad höstens rödvin kan vara. Hösten är, för den som är öppen för det, en av de mest intressanta perioderna för att utforska rödvinets bredd. Maten kräver det. Vädret bjuder in till det. Och utbudet är just nu, både hos Systembolaget och hos de online-handlare som kompletterar det, bättre än det varit på länge.
Låt oss börja med vad höstmaten kräver. Det är inte slumpartat att vi äter annorlunda i oktober och november än vi gjorde i juni och juli. Köket flyttar inåt. Det blir mer rotfrukter, mer kål, mer länge tillagat kött, mer fett, mer kryddor som spelar med kyla snarare än med värme. Lammgrytan med rosmarin. Köttgrytan med svartpeppar och timjan. Vilttacos. Anka i ugnen med pommes Anna. Allt det här är mat som vill ha vin med kropp, men inte med tunga tanninläggningar som dominerar måltiden.
Argentinsk Malbec är ett utmärkt val. Men det finns andra som är lika bra, ibland bättre, för specifika rätter. Italienska Sangiovese, från Chianti Classico eller Brunello, ger en högre syra och en mer örtig karaktär som passar utmärkt till tomatbaserade grytor och till lamm med vitlök. Spanska Tempranillo från Rioja eller Ribera del Duero har en lite vaniljaktig nyans från ekfatslagring som spelar bra mot köttsåser med svamp. Franska viner från Rhonedalen, särskilt på basen av Grenache och Syrah, ger en kryddig profil som klär grytor med peppar och kanel.
För den som vill prova flera viner parallellt utan att behöva åka till flera affärer kan det vara värt att titta på vad de mer specialiserade näthandlarna har. Bottle Hero har ett rödvinssortiment som täcker både de stora regionerna och en del mindre kända producenter, vilket gör jämförelser smidigare än att gå mellan olika butiker.
En av de mest underskattade höstvinerna är, enligt min mening, italiensk Valpolicella Ripasso. Det är en mellanvikt mellan vanlig Valpolicella och Amarone, gjord genom att en standard Valpolicella jäser om på resterna av Amarone-produktionen, vilket ger den extra kropp och komplexitet utan att den når Amarones alkoholhalt eller prislapp. En bra Ripasso från en producent som Allegrini, Tedeschi eller Speri kostar runt tvåhundra kronor och passar förbluffande bra till en mängd höstmat, från oxgryta till halvhård ost.
Portugisiska vinare har också tagit sig fram de senaste åren. Doudo-dalen, som är mest känd för sina portviner, producerar också utmärkta torra rödviner från samma druvor, främst Touriga Nacional, Touriga Franca och Tinta Roriz. De har mörk frukt, hög koncentration, och en mjuk tanninstruktur som klär kraftiga höstvegetariska rätter, men också vilt och rödbeta-baserade rätter. Producenter som Quinta do Crasto, Quinta do Vallado och Niepoort har gjort dessa viner internationellt synliga.
Den nya världens viner förtjänar också att nämnas. Förutom argentinsk Malbec finns det chilensk Carmenère, en druva som är nästan glömd i Frankrike men som blivit en av Chiles signaturer. Den ger en kryddig, lite peppraktig rödvin som passar utmärkt till grillat kött, till köttbullar med svartpepparsås, till många typer av höstmat. Sydafrikansk Pinotage, även om den är kontroversiell bland vinkännare, kan i sin bästa form ge en mörk, jordnära rödvin som klär nordisk höstmat bra.
En sak som är värd att tänka på är temperaturen vid servering. Rödvin ska inte serveras varmt. Idealet är runt sjutton till arton grader, vilket är något kallare än de flesta moderna lägenheter. Att ställa flaskan i kylskåp en halvtimme före servering är ofta rätt taktik. Det gör vinerna piggare, mer fokuserade, och de blir mindre alkoholtunga i munnen.
För den som vill bygga upp ett höstsortiment kan jag rekommendera att tänka i kategorier. Tre eller fyra flaskor som täcker olika viktklasser. En lättare, för enklare måltider med fågel eller lammkotletter, kanske en italiensk Barbera eller en Beaujolais Cru. En mellanvikt, för normalveckans middagar med oxstek eller pasta, kanske en Chianti Classico eller en Côtes du Rhône. En tyngre, för helgens grytor och vilträtter, kanske en Ripasso, en Rioja Gran Reserva eller en sydlig Rhône-vin. Det här ger flexibilitet utan att kräva ett stort lager.
Vad jag försöker säga är att Sara, min vän med Malbec-flaskan, gör inget fel. Men hon kunde ha mer roligt om hon ibland öppnade dörren på glänt. Det handlar inte om att överge favoritflaskan. Det handlar om att låta favoritflaskan vara den trygga punkten, samtidigt som man tillåter sig att utforska runt omkring den. En höst med fem eller sex olika rödviner på prov, parade med rätterna man ändå hade tänkt laga, är inte ett dyrt projekt. Men det kan ändra hur man uppfattar måltiden, hur man pratar om vinet, hur man förhåller sig till hela hösten som säsong.
Och om någon av de nya flaskorna visar sig vara bättre än Malbec-favoriten, då har man fått en gåva. Om ingen är det, har man bekräftat sitt val. Båda utfallen är värda priset. Det är så jag tror man bör tänka om rödvin när hösten landar och köket går inomhus.
