Tiden går fort när man är lycklig. I alla fall har han själv svårt att förstå att det redan är trettio år sedan han stannade till vid den där videobutiken i Fuengirola. Det skulle visa sig bli en livsavgörande stund.
– Jo, jag är fortfarande kvar här och har inga som helst tankar om att dra upp mina bopålar, säger Ola med ett stort leende.
Av Paul Danielsson, paul.danielsson@icloud.com
Ola trivdes väldigt bra från första dagen.
– Jag hade nog inte räknat med att stanna mer än ett par år, berättar han och skrattar.
Visst har jag ibland funderat på att flytta vidare, som till Madrid. Eller Kanarieöarna. Fast sedan känner jag att jag ju tycker så mycket om det här.
Vin och ost är Ola Josefssons stora passion.
– Det han inte vet om spanska viner och spanska ostar är inte värt att veta, menar Johan Petersson på Svenska Magasinet, som genom Ola upptäckt själv vilket fantastikt vin- och ostland Spanien är.
Han hejdar sig själv:
– Jo, Frankrike ligger mig varmt om hjärtat! Det måste du ha med! Jag gillar den franska stilen! Och vinet och maten!
– Att du valde att flytta till hit?
– Jag är uppvuxen med charterresor, och mina föräldrar tog mig till Las Palmas redan 1969 när jag bara var två år. Vi gjorde många fina resor till Spanien efter det. Att min pappa redan 1955 cyklat ned hit inspirerade mig förstås mycket. Ja, cyklat!
Pappas gamla pass finns kvar hemma hos mamma i Växjö:
– Det är lika kul varje gång jag tar fram det och följer pappas resa via alla stämplar och visum.
Ola hade dock tröttnat på charteröarna och tyckte att det spanska fastlandet kändes mer spanskt:
Med sin röda lilla röda Mitsubishi Colt full med grejer drog Ola från Växjö 9 maj 1994 ned till Fuengirola.
– Jag bestämde mig för att lära känna Andalusien och de historiska städerna här lite bättre. Ja, Granada, Cadiz och Sevilla. Då gjorde jag det, men när jag var på Costa del
Sol så kände jag att det är ju här man ska bo!
Flyttlasset till Spanien
Resa var en sak men att flytta ned en annan:
– Sverige stod utanför den Europeiska Gemenskapen, som EU hette på den tiden, så om du inte hade pengar att köpa in dig i en bar eller beredd att jobba svart så var det nästintill omöjligt att flytta ned, minns han.
Öppningen kom när Sverige 1 januari 1994 blev en del av ESS (Europeiska Ekonomiska Samarbetet).
– ESS öppnade upp för arbetslösa ungdomar att söka jobb i här nere, berättar han.
Om det är fest så är Ola där. Leta bara efter en man i hatt och med skrivblocket i högsta hugg.
I den vevan blev Ola, som också extraknäckte som reporter på SmålandsPosten och som programsekreterare på Radio Kronoberg, uppsagd på det speditionsföretag för vilket han körde.
– Det var rätt dåliga tider i Sverige. Då fick jag ett bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen för att under fyra månader kunna söka jobb i Spanien. Då packade jag min lilla röda Mitsubishi Colt full med mina grejer och drog från Växjö 9 maj 1994 ned till Fuengirola. Då hade jag året innan hyrt en liten bungalow i Los Pacos, så där valde jag att bo innan jag hittade något annat boende som var bättre.
Mötet med Christer Melkersson
Citroner gula som tennisbollar? Ola tycker både att skriva om sport – och att hålla på själv. Det har blivit en del ishockey på Solkusten, men numera är det att löpträna, gymmet och den älskade tennisen som gäller
Det första Ola gjorde var att anmäla sig på arbetsförmedlingen i Fuengirola:
– Jag ville komma in i det spanska samhället och tog alla jobb jag hittade, som att städa och hålla på med hyrbilar.
Ola kom också att jobba som frilansreporter för flera svenska tidningar, en tid som han idag ler nostalgiskt åt:
– Då för trettio år sedan fanns ju inte internet. Det var papperstidningar som gällde, och jag kunde sälja artiklar till svenska tidningar om skogsbränder, katastrofer och annat av nyhetsvärde som hände här. Där stod jag i en telefonkiosk och stoppade pengar i automaten och pratade med redaktioner runt om i Sverige, minns han och skrattar.
Ola Josefsson och Christer Melkersson fann varandra direkt och var under ästan 30 år ett riktigt bra team för Svenska Magasinet!
Direkt efter att Ola flyttat ned träffade han Christer Melkersson. Det var när han en dag gick förbi en videobutik nära busstationen i Fuengirola.
– Videobutik? Vi pratar ju om en annan tid då! Nu känner man att man är gammal här, säger han och skrattar.
På skyltfönstret satt en handskriven lapp om att butiken skulle säljas. När mannen bakom disken noterade ynglingen som läste lappen, kom han ut och presenterade sig.
– Det var Christer, säger Ola och ler.
Denna majdag 1994 fick Ola frågan om han möjligen var intresserad av att ta över butiken, men det tackade han vänligt men bestämt nej till.
Även om han själv inte tycker det är så märkvärdigt så har Olas journalistiska bana
i Spanien under 30 år kantats av åtskilliga ”celebriteter”, som Bosse Parnevik och Alice Babs med respektive på en tillställning hösten 1997.
– Christer blev lite nyfiken på mig, och jag berättade att jag gjort lite allt möjligt i Sverige men nu flyttat ned och försökte hitta ett jobb.
När Ola nämnde att han både skrivit och gjort radio så sken Christer upp:
– Vad bra! Jag har precis tagit över en tidning här nere. Det är därför jag vill göra mig av med videobutiken.
Ett gripande reportage
Redan den sommaren gjorde Ola Josefsson sitt första skrivuppdrag för Svenska Maga- sinet, tidningen som Christer Melkersson tog över hösten 1993. Det var ett reportage i Ronda om Rolf Åström, en pensionerad brottsutredare som köpte upp kräftor som levde i risodlingar här nere i södra Spanien.
När man är på reportage är det viktigt med en kort ”siesta”, här i väntan på att besöka borgmästaren i Genalguacil.
– Risodlarna hade kommit på att kräftor älskade skadeinsekterna som drogs till riset, så odlarna planterade kräftor och kunde göra förtjänst både på riset och kräftorna. Jag gav mitt första reportage rubriken ”Den gamle brottsforskaren som satt klorna i den spanska kräftmarknaden”, berättar han och skrattar.
Det blev Olas första artikel för Christer Melkersson, och som publicerades i september 1994.
– Det är där som hela historien med Svenska Magasinet börjar, konstaterar han nostalgiskt.
Solkusten nu – och då
Efter 30 år i Spanien och på Costa del Sol kan Ola nog bättre än de flesta göra en tillbakablick och jämföra hur allt var då med hur det är idag:
– Den enda dagen är aldrig den andra dagen lik?
– Nej, och jag insåg tidigt som skrivande att ju mer jag lär mig desto mindre förstår jag att jag vet. Så är det verkligen, men det är ett fantastiskt privilegium att få jobba som jag har fått göra, konstaterar Ola ödmjukt.
– Nu vill jag gärna vara positiv, men det finns både en framsida och en baksida. Jag kan ibland sakna det här lite exotiska Spanien som jag kom till. När jag går i en affär här idag så hittar jag samma produkter som i Sverige. Fast det är ju globaliseringen och kanske inte så mycket att säga om. Samtidigt har vi ju ett modernt Spanien idag, med fina vägar, utmärkta strandpromenader, allt bättre service och lite smidigare myndigheter än på den tiden.
Samtidigt tycker Ola att det är mycket som släpar efter, och han suckar tungt:
– Framför allt att politikerna i Spanien inte kommer överens. Landet är splittrat
i sina olika regioner som vill gå sina egna vägar och nästan varenda samhällsfråga blir polariserad. Spanien har en viss förmåga att sätta krokben för sig självt. Det lever nästan 50 miljoner människor här och det spanska språket är ett av de största i världen! Vilka möjligheter skulle inte Spanien kunna ha om alla förenade sig!?
Det spanska ljuset
Självklart är det mycket som Ola tycker är fantastiskt med sitt hemland:
– Glädjen framför allt och att spanjorerna är underbara och gästfria! Och här är tryggt och aldrig någon som är rädd att gå hem sent på kvällen.
– Och klimatet?
– Ja, och framför allt uppskattar jag ljuset här otroligt mycket! Visst tycker jag att det är fint med en riktig vinterdag i Sverige, med några minusgrader och snö där solen skiner och det är rent och vackert och det knastrar under skorna. Jag blir ändå lika överraskad
varje jul när jag hälsar på mamma i Växjö att det är mörkt och kolsvart redan vid halv fyra och man nästan är inställd på att gå och lägga sig.
La buena vida
Det Ola Josefsson nog gillar allra mest i Spanien är att så enkelt kunna äta hälsosamt.
– Här bjuds på otroliga möjligheter att leva sunt. Allt grönt och all fantastisk fisk och skaldjur! Jag äter fisk nästan varje dag. Och jag tar mig gärna ett glas vin till maten klockan två det är en del av själva livsstilen här, menar han.
En del av det goda livet för honom är förstås hur enkelt det är att sporta och hålla igång.
– Ja, jag tycker om att röra på mig, och det har förstås med jobbet att göra för att jag sitter så mycket men också att jag behöver rensa huvudet.
Intresset för tennisen väcktes tidigt, där Ola både som spelare och lite alltiallo i tennishallen hemma i Växjö blev lite ”hej-och-du” med bland annat Mats Wilander. Ola skulle som reporter komma att träffa Mats på nytt.
Ola har spelat en del ishockey på Solkusten och då i ishallen Club de Hielo i Arroyo de la Miel i Benalmádena:
– Jag har provat golf men ville ha lite mer action. Det hade jag i hockeyn. Det som gäller nu är dock att löpträna, gymmet och tennis. Och tennis kan jag spela utomhus – året om!
Alltid redo
– Om du försöker komprimera 30 år med ditt skrivande här?
– Jag är ju pappersälskare. Jag köper min spanska morgontidning ”Sur” varje dag. Jag hänger på låset när tidningshandlaren i mitt kvarter öppnar vid åtta. Inget går upp emot en rykande färsk papperstidning. Jag saknar den här tiden när saker och ting kunde ta lite längre tid. Allting ska gå så fort nu. Förr fick det ta tid.
Det är samtidigt lite dubbelt:
– Det gäller att vara ”på” hela tiden. Det kan man väl känna någon gång att man aldrig är ledig. I mitt jobb måste man alltid ha öron och ögon öppna. Samtidigt är jag nyhetsmänniska och jag gillar den här pulsen. Det är ju fantastiskt bra med internet och en hemsida. Förr var Svenska Magasinet bara en papperstidning som kom ut elva gånger om året och då bara på Solkusten. Idag når vi ju hela världen!
Ola tilldelades Journalistpriset Premio España 2014-2015
Svenska Magasinets chefredaktör, EvaLotta Pettersson, förstår att Ola ibland kan känna att hans jobb är lite av ”24-7”:
– Ola tar sitt jobb på största allvar och är alltid tillgänglig, påläst och engagerad! Ja, lite som scouterna. ”Alltid redo”. Och han skriver inte bara om lättja i solen utan även om jobbiga och ibland tunga ämnen för att han känner att han har ett ansvar att ge våra läsare rätt information. Även om det ibland blir lite obekvämt vet han att det uppskattas. Vi på redaktionen ser Ola som en orädd reporter, som modigt skriver om alltifrån spansk korruption till skumma svenska advokater och gängkriminella här på Solkusten.
Ola känner alla – alla känner Ola
EvaLotta uppskattar förstås också Olas stora intresse för kultur och historia, vilket mynnat ut i åtskilliga omtyckta resereportage i Svenska Magasinet men också uppskattade föreläsningar om livet i Spanien, berättar hon.
– Inte nog med att Ola i sina reportage tar oss som läsare till otaliga resmål. Det blir i hans texter också spännande möten med kultureliten, borgmästare och andra. Ola tycks känna alla – och alla vill träffa honom! Han är enormt uppskattad och välkommen överallt och känner rätt personer i varje liten by på kusten!
Det går inte att ta miste på att Evalotta är mycket tacksam över det han gör för tidningen:
– Ola skulle aldrig skryta om sig själv, men han citeras titt som tätt i svensk press om det som händer här i Spanien och anses vara mycket trovärdig, kunnig och korrekt. Och han är en fantastisk kollega!
”Down the Memory Lane”
På redaktionen 2002
Ola skruvar lite generat på sig.
– Ja, jag skriver hellre om andra än pratar om mig själv.
– Några knasiga minnen från din långa skrivarkarriär kan du väl ändå berätta om?
Han skrattar:
– Du tänker som när jag ramlade i poolen vid en vinprovning på lyxhotellet Marbella Club? Den märkliga upplevelsen skrev jag om i juninumret …
Läs mer: En blöt vinprovning på Marbella Club
Ett lite dystrare minne är från början av 2000-talet när det runt om i Spanien hölls en tyst minut med anledning av ett hemskt ETA-attentat i Granada.
– Jag tog mig in i kommunhuset för att ta en bild ned mot borgmästare och alla människor som samlats. Det skulle jag inte gjort, för polisen tog mig för terrorist.
Läs mer: Greps av nationalpolis vid minnesstund för ETA-offer
Det Ola såg som en bra bild slutade med att han hårdhänt blev inkastad i en piketbil och förd till polisstationen i Fuengirola.
– Där kunde jag inte legitimera mig som journalist eftersom jag hade glömt kvar plånboken på redaktionen. Till slut lyckades jag övertala polisen om att ta mig till kontoret, och där kunde Christer Melkersson lång i synen bekräfta att jag var den jag utgett mig för att vara. Ibland har jag varit lite väl framåt och oförsiktig.
En Tiger bland hermeliner
Även om Ola inte tycker det är så märkvärdigt så har hans journalistiska bana i Spanien under 30 år kantats av en hel del ”celebriteter”. Ola nämner stjärnor som Björn Borg, Manuel ” Manolo” Santana, Sven ”Tumba” Johansson, Christian Olsson, Jannike Noah, tvillingarna Kallur och Stefan Holm.
– Och artister?
– Bosse Parnevik, Alice Babs, Povel Ramel, Lill Lindfors och Robert Wells och många andra.
De flesta kändisar är dock numera så media- tränade och han tycker att det blir rätt platta möten och intervjuer, menar Ola.
Ett möte med Tiger Woods på golfbanan Real Club Valderrama i Sotogrande 2003 skulle dock visa sig bli något helt annat. Efter en presskonferens under American Express Championship går golflegendaren plötsligt iväg följd av två amerikanska journalister.
Helt medveten om att han kunde bli avvisad så fick Ola ändå infallet att hänga på:
– Några ögonblick senare stod jag från Svenska Magasinet där med världsettan i golf tillsammans med en journalist från New York Times och en från Washington Post. Nu talar vi om de stora drakarna här, påpekar han inte utan stolthet i blicken.
Världens bästa jobb i världens bästa land?
– Hade du varit kvar här om du inte träffat Christer Melkersson, tror du?
– Bra fråga. Jag tror det är just jobbet som gjort att jag hängt kvar här. Jag var nyfiken på Spanien och livet här och genom att skriva för Svenska Magasinet kunde jag få veta och lära mig mer. I grund och botten så är det såklart min nyfikenhet och att kunna få berätta en intressant historia som är det som driver mig.
– Och det lystmätet har tidningen stillat?
– Ja, och jag är väldigt tacksam mot Christer och nu de nya ägarna EvaLotta och Johan, som jag trivs jättebra med! Om de vill ha mig kvar så fortsätter jag gärna många år till! Det här med att pensionera sig ligger inte riktigt för mig. Jag vill hålla igång
– Betyder det att du blir kvar här för alltid?
– Ja, det tror jag.
– Växjö, då?
Växjö är Olas hemma i Sverige. Här har han sin nu 90-åriga mamma, som han hälsar på så ofta han kan. På den fyra veckor långa sommarledigheten passar han gärna på att fiska.
– Växjö är en trevlig stad på sommaren och jag tycker det är rätt skönt att lämna Spanien ibland och åka upp. Efter 30 år så behöver man ha lite miljöombyte.
– Vill du inte ens att ha något eget litet ställe i Småland?
Ola skakar på huvudet.
– Jag har flera vänner som jag kan bo hos. Jag vill ha så lite som möjligt. Ju mer man har desto mer har man att ta hand om och alla problem, menar han och skrattar.
Alla dessa dagar
– Vad skulle titeln vara om du någon gång kom på tanken att skriva dina memoarer?
– Oj, detta var svårt, men kanske något lite klyschigt som ”Alla dessa dagar under den spanska solen” …
– Bättre kan du! Du som person? Någon egenskap som du har?
– De som känner mig säger ofta att jag är väldigt envis. Smålänningar är ju lite envisa, brukar man säga. Jag är nog lite envis på både gott och ont och ger mig gärna inte förrän jag fått svar på mina frågor …
Ola kliar sig i nacken och skrattar snart:
– Vad tror du om en ”En envis smålänning i den spanska solen”…?
