Förra månaden berättade vi om de interna motsättningarna i ett polariserat Spanien som ledde fram till det spanska inbördeskriget. En konflikt som av många idag kallas för Tysklands “general- repetition” inför det andra världskriget.
Denna månad ska vi titta på varför benämningen kom till och på händelserna som präglade Spanien i årtionden framöver.
Francisco Franco ledde
de nationalistiska styrkorna till seger och regerade Spanien fram till sin död 1975.
I förra numret lämnade vi historien när spanjorerna precis valt en vänsterregering som ville göra landet till en republik.
Denna politiska inriktning var långt ifrån något som hela befolkningen ställde upp på och redan under de föregående åren hade flera strider utspelat sig mellan de olika sidorna.
1936 drog det dock igång på allvar när de nationalistiska generalerna Francisco Franco och Emilio Mola – tillsammans med flera andra högt uppsatta militärer som format ett nätverk för att konspirera mot regeringen – vände sina soldater mot staten i en militärkupp.
Till en början var de lyckosamma på vissa håll men det gick långt ifrån smärtfritt. På landsbygden var befolkningen i regel positivt inställd till nationalismen. Där segrade generalernas styrkor för det mesta och tog kontroll över flera områden. Men i storstäderna, där befolkningen var mer vänsterorienterad, mötte de hårdare motstånd och kuppförsöket dämpades initialt. Dessutom vägrade flera officerare i armén att förråda landet och deras soldater förblev lojala.
Stöd från Hitler och Mussolini
Under kriget begicks ohyggliga dåd och brutala vapen som molotovcocktails användes i strid
Bara dagar efter att revolten började den 17 juli vände sig båda sidor till utländska makter för hjälp. Republikanerna hoppades på militärt stöd från Frankrike och Storbritannien men inget av länderna skickade några resurser.
Franco å sin sida vände sig till det nazistiska Tyskland och fascistiska Italien som både ställde upp med avgörande militärt stöd under de tre år som striderna pågick.
Framförallt det tyska luftvapnet, Luftwaffe, var mycket aktivt och innebar att nationalisterna kunde bomba städer som republikanerna kontrollerade. Det mest ökända fallet av detta inträffade den 16 april 1937 när de tillsammans med italienska bombplan anföll den baskiska staden Guernica.
Det spanska inbördeskriget blev ett tillfälle för de tyska och italienska arméerna att testa sina styrkors förmåga att erövra och ockupera landområden. Det gav dem dessutom chansen att testa nya vapen och sin senaste teknologi i strid. Därför menar flera historiker att Nazityskland använde konflikten som en “generalrepetition” inför det som komma skulle.
Sovjetunionen
Även kommunistiska Sovjet ställde upp med militära rådgivare, stridsvagnar, flygplan och andra resurser – men på den republikanska sidan.
Läs mer: Historia: Spanska inbördeskriget Del 1 – bakgrund
Detta innebar att de båda stridande sidorna fick sitt stöd från tre av världens diktaturer. Allt medan de liberala och demokratiska nationerna tittade på och bevakade med påfallande fasa för vad som såg ut att kunna bli startskottet för en global konflikt mellan det demokratiska och det totalitära.
Exakt fem månader efter att det spanska inbördeskriget tog slut började det andra världskriget.
Striderna och utgången
Förutom det sovjetiska stödet kom flera frivilliga kombattanter från hela världen för att ställa upp på vänstersidan. På grund av detta kunde republikanerna stå emot upprorsmakarna i närmare tre år.
Flera frivilliga från andra länder ställde upp på den republikanska sidan.
Men i januari 1939 erövrades Katalonien av nationalisterna och republikanerna hade i stort sett bara kontroll över Madrid.
Efter misslyckade fredsförhandlingar föll även huvudstaden den 28 mars och fyra dagar senare utropade sig Franco till segrare under ett radiosänt tal. Han kom att förbli ledare och diktator i Spanien fram till sin död 1975.
Totalt dog mellan 400 000 och 450 000 människor under inbördeskriget. Av dem beräknas ungefär hälften ha varit civila. Båda sidor begick ohyggliga dåd och tortyr, systematiska avrättningar av meningsmotståndare och våldsamma kravaller i ockuperade områden var vardag under tre långa år.
Flera miljoner människor flydde landet men endast en handfull nationer, främst tidigare spanska kolonier, tog emot dem.
Bombningarna i Guernica inspirerade Pablo Picassos mest kända verk. Den enorma väggmålningen har kopierats av flera gatu- konstnärer. Här vid platsen där det hände.
