Om du är utlänning i Spanien, till exempel svensk, och drömmer om att leva en tid i detta land för att lära dig språket, kanske på grund av ditt arbete, dina studier eller helt enkelt bara på grund av det angenäma klimatet, finns det några saker som du bör veta.
Av Elvira Herrador Quero elvira.herrador@skolan.es (Översättning: Mona Lidman Valdemarsson).
För det första: Att varje kultur har sina särskilda mönster för hur de sociala och personliga relationerna fungerar, varken bättre eller sämre, bara olika.
För det andra: Att lära sig ett främmande språk och leva i ett främmande land betyder också att man lär sig nya former att umgås, leva och känna.
För det tredje: Att om du vill få en rik och oförglömlig erfarenhet, bör du anlita bra lärare som hjälper dig att förstå och apassa dig till den nya kulturen.
För det fjärde: Att du ska inte vara rädd, utan njuta av din vistelse i Spanien. Vi spanjorer uppskattar att utlänningar integrerar sig och deltar i både våra goda och dåliga vanor.
Mitt arbete i Svenska skolan Colegio Sueco i Fuengirola består inte bara i att vara lärare i spanska språket, utan också att förmedla den spanska kulturen. Min uppgift innebär att erbjuda, inte bara till eleverna i skolan utan också till deras kamrater och anhöriga som så önskar, kurser i kulturskillnader, så att de lär sig att uppskatta dessa och granskar sin egen kultur. På så sätt kan de bli mer öppna och flexibla och framför allt, att de inte skall må dåligt av någon kulturchock, utan tvärtom kunna uppskatta skillnaderna.
Varför inträffar ”kulturkrockar”?
Därför att man inte känner till den andra kulturen och följaktligen kan tolkningen bli felaktig. Därför att man är alltför benägen att bedöma världen efter sitt eget kulturella mönster. Därför att vad som hemma är normalt och bra, vilket bör efterliknas, är det egna mönstret. Därför att det avvikande kan verka konstigt och stötande.
Varför säger vi att de unga svenskarna inte integrerar sig? Det kan väl inte vara på grund av rädsla för det okända?
Lösningen är alltså inte att skydda dem och tala illa om det spanska, utan att från första stund vägleda dem och ge dem nycklarna till dagligt liv, till vad som är vanligt i den omgivning, som de kommer att befinna sig i. Skolan bör vara den plats varifrån de skapar broar till sitt nya liv.
Därför bör skolan ha personal, som är specialiserad och har nödvändiga medel till förfogande, så att studenterna återvänder till Sverige fria från sina tidigare fördomar. Man måste väcka deras nyfikenhet och empati för denna nya kultur och på så sätt hjälpa dem att komma i kontakt med personer i värdlandet. Om alla, elever, föräldrar och lärare har en positiv inställning till Spanien och spanjorerna, kommer eleverna säkert vara nöjda när de återvänder till sitt hemland.
Vi lärare måste vara självkritiska och ibland ödmjuka. Vi måste tänka på vårt uppförande, våra ord, våra gester. Hur kan vi prata om integration, om vi inte respekterar den spanjor vi har bredvid oss?
Även vi spanska lärare måste ställa oss lite på sidan för att få syn på det underförstådda kulturmönstret. Det vill säga, det som för en spanjor är normalt och därför osynligt, kan för en utlänning verka konstigt.
Elvira Herrador Quero är Directora Técnica vid den Svenska skolan Colegio Sueco i Fuengirola.
Varje år kommer det svenska elever till Colegio Sueco. Under skolåret bor de i spanska familjer. Eleverna kommer för att lära sig och förbättra sina kunskaper i spanska språket. Vi lärare ska inte bara vara fixerade av att lära ut grammatik och glosor. Vi får inte glömma andra aspekter som mentalitet, uppförande eller tankesätt, vilka är viktiga för att förstå den andra ”kulturen”.
För de svenska studenterna, som bor i Spanien, bör läraren i spanska vara en vägvisare, som ger råd och pedagogiska förslag så att eleverna kan:
a) Förstå vad som händer i omgivningen. Till exempel att den 28 februari firar man Andalusiens dag och den 6 december firas ”el Día de la Constitución” (den spanska författningen).
b) Uppföra sig lämpligt genom att känna till de vanliga tiderna för måltider. I Spanien äter man lunch mellan kl. 13.30 och 14.00. Den som kan tar sedan en välgörande siesta. I familjen har man middag mellan kl 21.30 och 22.30, men på restauranger kan den utsträckas ända till kl. 23.30 eller ännu senare.
– Hur man betalar när man går ut med vänner.
– Hur man hälsar i olika sammanhang.
c) Samspela med den man talar med. Till exempel när en person berättar något (sjukdom, problem, olycka, god nyhet) ska inte lyssnaren tiga still utan utbrista då och då med till exempel ”Vaya”, ”Que bien!”, ”No me digas”
Likaledes om någon visar sitt hus, sin bil, ett foto eller ett nytt plagg ska man inte vara tyst utan artigt berömma det man får förevisat.
Men när man själv visar något för en spanjor och denne säger att det är fint eller berömmer det, då ska man inte bara säga ”si, gracias”, utan mer fråga ”si, verdad?”, ”te gusta?”, ungefär ”gillar du det verkligen?” lite förringande.
Vi lärare bör fråga oss vad slags kultur vi lär ut till vår klass och hur gör vi det. Vi ska inte tynga eleven med ett överflöd om uppförandekoder och kulturella seder, av vilka eleven ännu inte har någon erfarenhet alls. Så att det inte händer dem detsamma som Sancho, när han fick råd av Don Quijote:
Min herre, väl ser jag att allt som Ers nåd har sagt mig är bra saker, fromma och nyttiga; men vad tjänar de till om jag inte kommer ihåg en enda.
Slutsatser
En lärare i spanska bör undervisa eleven med två målsättningar:
1. Att eleven blir så språkligt kompetent, att denne kan behärska spanska tillräckligt korrekt och flytande.
2. Att förse eleven med de nödvändiga sociala och kulturella kunskaperna så att denne sedan kan ha en bra och effektiv kommunikation på spanska utan att drabbas av motgångar på grund av bristande erfarenhet.
Ett grammatiskt fel kan uppfattas som lustigt, sympatiskt och förlåtligt, men kulturella fel kan verka som dålig bildning eller brist på respekt.
