De kallas för sefardiska judar vars förfäder tvingade lämna Spanien i slutet på 1400-talet.

Efter att en ny lag antogs i oktober 2015 beviljades drygt 4.000 sefardiska judar spanskt medborgarskap.

Fakta/Judiskt nätverk i Spanien
I Spanien finns nätverket ”La Red de Juderías de España, Caminos de Sefarad” med totalt 19 historiska städer där du kan upptäcka det judiska arvet. Läs mer på: redjuderias.org

Iberiska halvön och Spaniens läge i Västeuropa med havet runt omkring har gjort att många folkslag stannat till här.

Judarna kom ungefär samtidigt som fenicierna och har befolkat Spanien i minst två tusen år. I våra dagar kan du gå på upptäcktsfärd och studera de sefardiska judarnas liv. En historia som ingen har lyckats begrava helt, varken morer eller katoliker.

Det moriska arvet

Annons

Det moriska arvet, det vill säga vad morerna som invaderade Spanien från Nordafrika via Gibraltar år 711 lämnade efter sig, känner de flesta till. Det var araber och berber som var muslimer och efter nära två år hade de tagit kontroll över nästan hela Iberiska halvön.

Den 2 januari 1492 kapitulerade den siste nasridiske härskaren av Granada, Muhammad XII (även känd som Boabdil) för de katolska monarkerna Fernando och Isabel och överlämnade resterna av det som återstod av det muslimska Spanien. Reconquistan eller erövringen var över.

Muhammad XII fick stanna och tilldelades ett litet område i Alpujarras på sydsluttningen av Sierra Nevada. Men några år senare valde han att emigrera till Nordafrika.

Alhambra i Granada som är ett av landets mest besökta turistmål och vittnar om den moriska epoken. Eller Córdobas Mezquita. På närmare håll har vi den gamla moriska fästningen Alcazaba på Gibralfaro-kullarna ovanför Málagas hamn.

150.000 judar lämnade

De judiska kvarteren i León.

Genom inkvisitionen som fungerade som en religiös domstol bedrevs jakt på kättare. Morerna tvingades lämna landet. Även judar som inte omvände sig till kristendomen utvisades, uppskattningsvis 150.000 judar spreds över länderna runt Medelhavet.

En ny bok som utkom efter önskemål av det judiska samfundet i Spanien (Federación de Comunidades Judías de España) beskriver arvet som den hebreiska kulturen lämnade efter sig. I våra dagar lever omkring 45.000 judar i Spanien varav fem tusen i provinsen Málaga.

Det judiska arvet

När vi börjar skrapa på ytan ser vi ganska snart att det judiska arvet finns i hela landet. Det handlar om monument, gamla hus och kvarter, handlingar från offentliga och privata arkiv, arkeologiska lämningar som finns under våra fötter när vi promenerar i gamla stadskärnor men även i gastronomi och i släktskap. Men det finns inte alltid i folks kollektiva minne.

För en del år sedan besökte jag Toledo. Här ligger det sefardiska museet som tidigare var den imponerande synagogan Tránsito som kung Peter I av Kastilien lät Samuel Halevi Abulafia uppföra år 1360 som tack för att Halavi ställt upp för kungen.

Judarnas stad

I Toledo finns ett outtömligt skattvalv av judiska vittnesmål.

Toledo och stadsdelen ”la madinat-al-yahud” betraktades som judarnas stad och var juvelen bland de judiska kvarteren i Västeuropa på 1200-talet. Det finns många legender att stifta bekantskap med under ett besök i Toledo, söder om Madrid.

Andra platser är Besalú i Gerona som har ett judiskt bad, en så kallad mikve, från 1100-talet som är intakt.

I samband med att nya bostäder byggdes i Úbeda 2010 upptäcktes resterna av en vattensynagoga som hade varit bortglömd under flera århundraden. På Àvilas gamla stadsmur är det skrivet med gammalhebreiska. Något som forskaren Irit Green har arbetat hårt med att tyda de senaste åren.

Forskning och nya upptäckter om de sefardiska judarnas liv på Iberiska halvön visar att de kom under samma epok som fenicierna och byggde sina samhällen.

Upptäckter beskriver händelser från perioden då sefardiska judar levde i Spanien. Som Adra-stenen och vittnesbördet om den lilla flickan Annia Salomónula som avled bara ett år och fyra månader gammal som dokumenterades av historikern Antonio García Bellido 1859.

I det historiska museet Sagunto kan vi studera ark från hundratalet som knyter samman spansktalande judar med den judiska diasporan efter år 70 då romarna intog Jerusalem efter en tids belägring.

Precis som vid sefardiska museet i Toledo kan vi även i Tarragona se judiska bad med inskriptioner på grekiska, latin och hebreiska från 500-talet samt gravstenar i Tortosa med inskriptioner på samma tre språk som härstammar från 600-talet.

I kyrkan San Vicente i Ávila omtalas de heliga martyrerna Vicente, Sabina och Cristeta från 1100-talet med vittnesmål om att judar var bosatta på platsen när förföljelsen inleddes av de kristna.

Relationer med judar förbjöds

Efter romarna kom västgoterna till Spanien. Deras påbud som förbjöd äktenskap och relationer med judar har gjort att det i vissa fall är svårare att finna arkeologiska upptäckter från denna tid.

Från perioden med muslimernas ankomst till Spanien ökar antalet fynd från den sefardiska judiska perioden. Det fanns en praxis om samexistens mellan morer, judar och kristna fram till att morer och judar fördrevs från Spanien 1492. Fram till dess är kulturarvet efter judarna ofta imponerande.

Andalusien

Under ett besök i Córdoba stannar många till framför den judiska tänkaren Maimónides på plazuela de Tiberíades.

Det är i Toledo men också i Andalusien i provinserna Córdoba, Jaén och Málaga som vi hittar judendomens guldålder som kännetecknas av en period av fred, harmoni, stabilitet och välstånd under 900- och 1.000-talen. Som den återställda synagogan i Córdoba eller skulpturen av den judiska tänkaren Maimónides på plazuela de Tiberíades i slutet av calle Judíos i Córdoba.

I Ùbeda i Jaén ligger Sinagoga del Água (vattensynagogan) där uppmärksamheten är stor i samband med sommarsolståndet. Den gamla medeltida synagogan drar då fler besökare än normalt.

Den upptäcktes i modern tid och öppnade för allmänheten 2010. Namnet kommer av att när solen står som högst runt den 20 juni når dess strålar ner i källaren där brunnen är belägen.

Ibn Gabirol som står på calle Alcazabilla mitt emot den romerska teatern i Málaga.

Har du besökt Málaga vid något tillfälle har du säkert sett statyn av den judiske poeten och filosofen Ibn Gabirol som står på calle Alcazabilla mitt emot den romerska teatern. Mellan calle San Agustín och calle Alcazabilla låg de judiska kvarteren en gång i tiden.

2021 var det för övrigt tusen år sedan Salomon ben Jehudah ibn Gabirol föddes. Ibn Gabirol skrev ”Fons Vitae” som är ett sammandrag av judisk tro med referenser till judendomens grundtexter. Den skrevs ursprungligen på arabiska varför författaren ursprungligen togs för att vara en muslimsk filosof.

Han var också en utmärkt poet där han fångade ”fåfängan av jordiska ting”.

Efter att man 1859 upptäckte en latinsk översättning av ’Fons Vitae’ 1859 samt en hebreisk översättning av den arabiska texten i Paris nationalbibliotek så var det inledningen till att Ibn Gabirol blev erkänd. Tidigare hade ingen citerat honom.

”Judarnas stad”

Lucena ligger i ett mycket vackert böljande andalusiskt landskap (Foto: Turismo de Lucena)

När du reser runt i Andalusien kommer du att stöta på namn som Ibn Shaprut (Jaén) och Ibn Migash (Lucena) som bär på arvet efter de sefardiska judarna.

Häromåret besökte jag Lucena som kallades för ”judarnas stad”. Lucena ligger i ett vackert böljande jordbrukslandskap med olivträd på rad och vingårdar i Subbéticaområdet i hjärtat av Andalusien.

En strategisk plats där judar omkring år 1.000 valde att bygga staden Eliossana som under tusentalets början hade en befolkning på 1.200 judar. Namnet kommer från hebreiskans ”Eli ossana” som betyder ”Gud rädda oss”.

Staden hade vid tidpunkten egen valuta, egen armé och var en oas där invånarna innanför murarna hade privilegier med godkännande av det muslimska Konungariket Granada.

Det går att besöka den judiska begravningsplatsen som är från den andalusiska medeltiden (1000-1050), och som är en av de större i Europa.

Judarna i Lucena bedrev en omfattande handel och industri. Den arabiska geografen Mohamed al-Edrisi beskrev Lucena på 1.000-talet som rikare än någon annan stad.

Judarna levde fredligt tills striderna blossade upp mellan Almohader och Almoravider som var muslimska sekter och dynastier som slogs om vem av dem som var mest renlärig.

Lite mer än tusen år senare återvänder judiska turister till Lucena för att spåra sina rötter.

Toledo

Men det går inte att komma ifrån att det i Toledo finns ett outtömligt skattvalv av judiska vittnesmål där forskare har upptäckt tio olika judiska kvarter eller tio judiska stadsdelar spridda över samma stad. Det är lätt att gå vilse i labyrinterna precis som det är i katalanska Gerona eller längs de slingrande gatorna i romerska och judiska Calahorra i La Rioja.

Vid dörrkarmen till bostadshusen fanns det ett mindre hål
”el hueco de la mezuzá” med ett stycke pergament med en passage från Psalm 121:8.

Det finns många vittnesbörd och kännetecken som visar hur sefardiska judarna levde i Spanien. Vid dörrkarmen till bostadshusen fanns det ett mindre hål ”el hueco de la mezuzá”. Här förvarades ett stycke pergament med en passage från Psalm 121:8. När judarna skulle gå in i sitt hus placerade de sin hörgra hand där pergamentet låg på dörrkarmen och sa:

”Må Herren bevaka min ut- och ingång nu och för alltid”.

Bröllopskontrakt som låg till grund för sefardiska äktenskap och komplett klädsel för brudgummen och bruden finns att se vid sefardiska museer. På flera ställen i Spanien finns det rituella judiska bad, så kallade mikve, och judiska begravningsplatser.

Förföljelse

Men det går även att hitta spår av förföljelse och död. Forskare har hittat kryptiska, hemliga spår från 1492 och framåt när judarna fick ge sig iväg.

Kors har ristats på hus som tidigare ägdes av judar för att markera katolikernas ankomst. I Torquemada där inkvisitionen ägde rum finns en Davidsstjärna inristad. På andra ställen finns texter inristade på hebreiska: ”Vi är här”.

I Palma de Mallorca levde en grupp sefardiska judar som på 1970-talet protesterade mot general Franco för att de behandlades fel och inte fick bygglov eftersom de var judar.