Ena stunden tuktar hon träd hos någon svensk på Costa del Sol, nästa klättrar hon uppför en bergssida i Andalusiens inland, för att lite senare ta ett dopp i Medelhavet och grilla med några vänner.
Text & Foto: Paul Danielsson
Även om det inte precis var så här Fredrika Lundberg föreställde sig att livet i södra Spanien skulle bli när hon tog tjänstledigt från sitt jobb som arborist hemma i Malmö från årsskiftet, så är det exakt så här hon nu vill ha sin tillvaro.
– När jag är klar med mina arboristuppdrag är jag helt fri att ta dagen som den kommer och göra vad jag vill – klättra, surfa, läsa eller bara ta det lugnt och njuta av tillvaron.
Fredrika berättar när vi träffas att hon dagen innan klättrat med några vänner i bergen ovan Mijas Pueblo:
– Efter det åkte jag med vanen och käkade middag med en kompis och sov sedan utanför hennes hus, och i förmiddags klättrade jag med en god vän här nära Fuengirola.
– En hel del äventyr men också en hel del arbete, alltså?
– Ja, och ibland blir det intensivt och ibland inga uppdrag alls. Jag gissar att det i snitt rör sig om två dagar i veckan med träden.
Inte förvånande tycker Malmötjejen att livet hon lever i Spanien känns mycket friare än i Sverige.
– Här är det inte lika exakta rutiner för mig. Och inte heller bekymrar det mig att det inte blir uppdrag varje vecka. Det är okej.
Konsten att kliva ut ur ett ekorrhjul
Fredrika är en hängiven sportklättrare och har valt att leva i Spanien en stor del av året just för den fina klättringen, som här i Calp nära Alicante. Foto: Privat
Nu var det ju sanning att säga inte att jobba som arborist som lockade Fredrika mest med ett lite kringflackande liv i Spanien:
– Nej, det var ju inte så att jag hade en vision av att beskära spanska träd, säger hon och skrattar. Jag jobbar med träd här för att kunna försörja mig för att kunna leva nära både berg och hav.
– Du jobbade alltså och var etablerad i Sverige men kände att du ville göra något annat?
Fredrika nickar bestämt:
– Definitivt. Det fattades något. Det kände jag ju. Jag ville inte bara ha mitt jobb och mitt lilla liv där på ett och samma ställe. Jag ville utveckla och lägga till. Skulle jag fortsätta att springa runt i det där ekorrhjulet med fast jobb, bostadslån, krav och måsten? Jag säger absolut inte att det är fel, men jag triggades mer av att försöka skapa en annan tillvaro.
Fredrika tar en sipp av den kalla ölen vi precis fått in:
– Jag ville nog också försöka tänka bort det materiella och mer tänka på hur jag mådde, min mentala välfärd. Kanske ville jag helt enkelt försöka skapa mig andra förutsättningar som i sin tur skulle öppna upp för andra möjligheter.
Att ge sig ut i det okända
Det var en gammal dröm för Fredrika att leva nära både klättring och surfing, och hon har testat ett liv både Norge och i den svenska skärgården utan att känna sig riktigt hemma.
– Det finns inget som kan jämföra sig med den skandinaviska naturen, våra skogar, fjäll och skärgårdar kommer jag alltid älska. Men ärligt talat så är det blött och kallt större delen av året…
Efter ett par längre resor med vanen och åtskilliga timmar letandes klippor och stränder på Google Earth, kände Fredrika till slut att södra Spanien var det hon sökte.
– Ja, klimatet, solen, en grymt bra klättring och så Medelhavet!
Ett hem på fyra hjul
En kompis till Fredrika berättade att hon hade byggt om en van till bostad och körde upp i bergen för att klättra och bo precis där hon ville:
– Det tyckte jag lät himla bra! Då kan man ju klättra och surfa var man vill hela tiden och ändå ha sitt boende med sig!
Hösten 2019 körde hon till Spanien i den van hon då hade köpt och inrett:
– Jag höll mig kring Alicante och tyckte jättemycket om det. Bara det att helt själv få forma mitt liv för att kunna få jobba på en plats där jag trivs och vill vara! Pandemin stökade såklart till mitt liv som alla andras, men Spanien gav mersmak och jag har nu varit där för den tredje svenska vintern.
Vanen har blivit navet i Fredrikas liv, och det är med den hon nästan alltid tar sig till de platser hon fått uppdrag på – och alltså bor i mest hela tiden.
Är din van så komfortabel?
Efter en dag vid klippan samlas Fredrika Lundberg och hennes vänner för lite ”efterhäng” med en öl eller kaffe. Fredrika sportklättrar tre, fyra gånger i veckan. Foto: Privat
– Ja, jag bor bra, svarar hon snabbt och ler nöjt. Och jag får allt flera ställen hos folk jag lärt känna där jag kan parkera bilen och ta en dusch, konstaterar hon med ett leende.
Fredrika insåg dock tidigt att hon måste bestämma sig vart hon ska ta vägen inför kvällen:
– Ja, redan när jag jobbat klart, klättrat eller surfat och satt mej bakom ratten i bilen måste jag ha koll. Annars är det lätt att man hamnar på en jävla mack, förklarar hon och grimaserar åt tanken. Där sitter man klockan åtta på kvällen och tycker att ”det här var ju inte så lattjo”. Då är det lätt att känna sig isolerad och ensam.
Kunderna finns på nätet
Det är hittills främst på Facebook som Fredrika hittar sina kunder, och hon marknadsför sig idag i flera av grupperna av svenskar på Solkusten. Även om Malmötjejen klarar sig bra på sin spanska så känns det givet att jobba med just svenskar:
– Det känns förstås skönt för mina kunder att kunna få råd och tips av en trädspecialist på sitt eget språk. Jag jobbar även med några spanska firmor här, bland annat en arborist i Málaga. Ju mer erfaren jag blir av att jobba här ju mer kommer jag utvidga mina kundkretsar också. Det handlar nästan uteslutande av att skapa kontakter och förstå sig på kulturen.
Är det stor skillnad att vara arborist här jämfört ned i Sverige?
– Oj, det går att jobba som arborist på väldigt många olika sätt! En vän sa ”tus resultados son tus maestros”. Dina resultat är dina lärdomar. Det går att applicera på allting i livet, menar jag.
Fredrika blickar ut över Medelhavet från baren där vi sitter:
– Här är det väldigt varmt! Och alla dessa smala gator! Förstå bara hur svårt det kan vara att få ut ris från ett ställe. Det kan vara svårt i Sverige men här är det många gånger nästan hopplöst. Bara det att vinka in en lastbil som ska lämna en container på en trång gata, så är det en skola som har hämtning av ungar för att klockan är halv tre, och då är det tjugo bilar där plötsligt. Då får man inse faktum och ta en kaffepaus, förklarar hon.
Hon tystnar och funderar lite innan hon fortsätter med ett hjärtligt skratt:
– Och alla dessa missförstånd! Jag talar en okej spanska men jag pratar inte yrkesspanska, en ”arborist”-spanska!
Våga hoppa!
Tror du att du är här också om fem år?
– Oj, det var en bra fråga. Om fem år? Då har jag kanske skrivit en bok om ergonomi för arborister. Jag kanske har en etablerad kundbas här men också kan jobba med annat. Inte bara som arborist. Kanske har jag fördjupat mej lite mer i personlig utveckling och mental träning för att få andra att våga göra stora förändringar i sina liv.
Mental träning? Är det sådant du gillar att studera på fritiden?
– Det är så mycket jag vill lära mig. Mental träning. Meditation. Breath work och det ena med det fjärde, förklarar Fredrika och skrattar gott.
Det är sådant man kan syssla mer med när man har mer tid, fortsätter hon med mer allvar i blicken:
– Det är det jag känner att jag har ett väldigt stort behov av. Att inte bara vara helt inne i ekorrhjulet utan att också ibland kunna stå lite bredvid.
Vad vill du säga till någon som funderar på att göra något annorlunda med sitt liv som du?
Fredrika får ofta uppdrag från Henrique ”Kike” Deckler, en arborist med eget företag i Málaga. Foto: Paul Danielsson
Fredrika synar tankfullt etiketten på ölflaskan:
– Det jag skulle vilja säga för att inspirera andra är att våga hoppa!
– Våga hoppa?! Kanske inte ett alldeles bra tips från en arborist?
Malmötjejen skrattar hjärtligt:
– Okej, men då säger jag väl istället att man ska försöka stanna på den där ”vågen” av alla möjligheter som bjuds om man bara tar mod till sig att se dom. Har man det modet så får man snart en massa kontakter som leder till nya saker!
Själva grejen är alltså att välja sitt liv?
– Ja, att ha ett blankt papper framför sig och våga skapa det man själv innerst inne vill göra. Skapa det liv man drömmer om mest!
