Hej, Pia Leissner här. Det är jag som ordnar så bostadslösa nordeuropéer får ett hem här i solen. Det är ett roligt jobb. Alla kunder är glada, de ska nu hitta sitt drömboende och de nyfikna, tillmötesgående och uthålliga. Av Pia Leissner
e-post: info@casabonanza.net

Vi åker runt i min bil och jag visar områden och berättar hur det är att leva här året runt, visar hus och lägenheter och tar en öl i solen. Ingen dag är den andra lik.

För några år sedan startade inte min bil när jag skulle möta kunder för andra dagens visning. Jag hade 10 minuter på mig att hitta någon som kunde låna mig en. Inte lätt! Jag slet tag i Jorge som då ägde dykarskolan i vår fastighet. Fick låna hans skrangliga gamla Folkvagnsbuss, inget lämpligt fordon att hämta upp kunder med vid ett 4-stjärnigt hotell. Mina kunder hade redan dissat förslag på bostäder då det var för mycket höghuskänsla – de var deras uppväxt, nu gick det bra för dem. De ville ha lyx. Två par som skulle köpa något ihop. Jag körde upp vid hotellentrén och de stod där och väntade. Men de såg mig inte. Jag tutade. De stod kvar.

Jag tutade igen. De tittade en gång, de tittade en gång till tvekande. De öppnade dörren och jag tjoade ”Back to the roots!”

De skrattade hoppade in. Jag ursäktade givetvis fordonet men vi kom iallafall ut på visningen. Vi var på väg över till Marina del Este. Jag hade aldrig kört bussen förut och hade svårt att få in tvåan. Det gick inte snabbt men vi tog oss fram. Jag sa ”Hej vad det går…” …. mellan pattar och lår – fyllde en av mina kunder i. Ja, isen var bruten, puh! Efter visningen åkte vi till Sandra på Fikontorget och åt räkmackor. Vi hade en kanondag som avslutades med VM-fotboll på Antonias restaurang.

Mer verkstad än hem
Vid ett annat tillfälle skulle jag träffa en man i Gamla Stan för att fotografera hans hus. Jag var nöjd, hade många kunder som väntade på hus här. Blev mindre glad när jag kom in i huset. På bottenvåningen stod en motorcykel och det såg mer ut som en verkstad än ett hem, här fanns en liten köksalkov som såg mer ut som ett oljebad än ett kök. Det blev lite bättre när vi kom upp på första våningen, där fanns ett sovrum om än ett mycket spartanskt sådant. En ombäddad säng och lite smutsiga kläder på golvet, ja jag skrev lite bättre… Ännu en trappa upp fanns en terrass, med prunkande grönska och jag såg solen! Wow, äntligen något att fotografera. Hejdade mig snabbt, såg att hela terrassen är full av Cannabisväxter, jag knäppte iallafall några bilder – varför vet jag faktiskt inte. Brydde mig inte om att skriva något uppdragsavtal, knallade iväg och lovade ägaren på väg ut att sudda bilderna från terrassen. Så kan det gå.

Ny bil, nya kunder
I morgon bär det av till hotell Toboso för att hämta nya kunder, vi ska se några lägenheter på Playa Velilla och de kommer slippa att åka Folkvagnsbuss. Det blev en ny bil förra året, så lugn gott folk, vi åker numera ståndsmässigt.