”Grattis, spanska är lätt att lära sig, bara att uttala som det står.”?Sa min spansktalande arbetskollega när min fru och jag köpt lägenhet på Solkusten.?”Det tar bara några veckor att lära sig.” Av Peter Arnström
e-post: arnstrom.peter@gmail.com
Min kollega ville dessutom hjälpa till genom att skriva spanska ord på lappar som han sedan placerade på mitt skrivbord.
Regnade det ute så skrev han regn (fast på spanska förstås), veckodagarna likaså, o s v.
Problemet var att jag hade det riktigt rörigt på mitt skrivbord, så lunes råkade jag se en torsdag.
Allt blev fel och den här utbildningsinsatsen lades ner ganska omgående.
I stället var det med stor entusiasmen jag gick, eller snarare sprang, till bokhandeln för att skaffa nödvändig litteratur.
Det blev ”Spanska på resan” (Berlitz, Wahlström & Widstrand.)
De första sex sidorna gick fort att ta sig igenom. De innehöll innehållsförteckningen – låt vara på svenska men min entusiasmen var fortsatt stor.
”Det tar bara några veckor att lära sig”, som han sa.
Sedan blev det besvärligare, inte minst när jag kom till rubriken ”Undantag”.
B läses i regel som b, men inuti ett ord som ett v-ljud uttalat med bägge läpparna.
Y läses som j.
R läses som rullande r.
RR läses som kraftigt rullande r.
Z läses som tonlöst läspljud med tungspetsen mot övre framtändernas baksida.
S läses i regel som s, men mellan vokal och b, d, g, l, m, n, y som tonande s-ljud.
J läses som ch.
Undantagen var betydligt flera än så och det var – nu med en förminskad entusiasmen jag vände blad.
”Det tar bara några veckor att lära sig”, som han sa.
På sidan 14 läste jag:
”Vokalerna a, e och o är starka, i, u och y är svaga. När starka vokaler står bredvid varandra uttalas de med två stavelser. Men när en stark vokal står bredvid en svag vokal uttalas de som en diftong (den starkare vokalen är mer betonad än den svaga). Slutligen när två svaga vokaler står bredvid varandra bildar de också en diftong (den andra vokalen är mer betonad).
Det kändes som ett knivhugg i ryggen – det var här jag gav upp.
Så jag är full av beundran av alla er som lärt er spanska.
Samtidigt som ni också haft en hel del tur då spanjorerna inte har å, ä och ö i sitt alfabet.
Törs knappt tänka på hur det då sett ut.
Men alla ni som lärt er spanska kan om några år åka på ett rejält bakslag.
Substantiven i spanskan har två genus – maskulinum och feminum.
Vad händer den dag vi får ett tredje kön, en sådan debatt pågår i flera länder.
Blir det ett tredje genus då?
Trots alla misslyckade försök att lära mig spanska har jag efter sex år på solkusten lärt mig några ord som jag gärna delar med mig av:
Rajoy – korruptionshärva.
Elecciones – återkommande.
Futbol jugador – skattesmitare.
Manana – kommer om två månader.
Pudgimont – utlandsvistelse.
Maquina de café esta rota – gå härifrån, nya matgäster ska ha det här bordet.
Ramos – gula och röda kort.
Bajo – här och på trottoaren utanför får hundar uträtta sina behov.
Lunes – pannkaka och ärtsoppa.
Men det märkligaste med spanskan är ändå att bokstaven h inte ska uttalas.
För mig är det obegripligt att man har en bokstav som inte används.
Ungefär som att Volvo skulle tillverka bilar som ingen köper.
Eller vad värre är, att tidningar publicerar obegripliga kåserier som ingen läser.
