Det är VM-final i fotboll mellan värdnationen Tyskland och Sverige på nyrenoverade Olympiastadion i Berlin – och Sverige leder med 2-1 när det är 20 minuter kvar att spela. Sverige har tidigare slagit ut Spanien i en dramatisk semifinal som fick avgöras på straffar och hemmanationen har vunnit sin semifinal över Brasilien med matchens enda mål. Av Ola Josefsson
Sverige är, den 9 juli 2006, på god väg att bli världsmästare för första gången i historien då Henrik Larsson plötsligt springer ut mot avbytarbänken för att hämta och tända en stor cigarr under spelets gång. Henke puffar på cigarren medan han småspringer och sparkar boll.
Det är den 26 februari och det är OS-final i ishockey i Palasport i italienska Turin mellan Kanada och Tre Kronor. Ställningen är 4-4 i en drömfinal som har allt. Kommentatorerna är lyriska och menar att det är den bästa och fränaste fight som någonsin spelats.
Mats Sundin kommer in med sin femma, men inte bara det. ”Sudden” puffar på en stor fet cigarr…
Ovanstående händelser är fiktion – till viss del. Sverige kan mycket väl bli världsmästare i fotboll och OS-guldmedaljörer i ishockey nästa år. Men att Henrik Larsson och Mats Sundin skulle puffa på en cigarr mitt under spelets gång, skulle aldrig inträffa vare sig i fotboll eller i ishockey.
Men i golf går det alldeles utmärkt. Jag har sett det flera gånger och jag blir lika förvånad varje gång över vilka ”signaler” golfens världsstjärnor sänder ut till barn och ungdomar runt fairways och greener.
Jag har sett Jesper Parnevik bolma på cigarr under de sista hålen på slutvarvet vid Scandinavian Masters i skånska Barsebäck. Jag har sett Darren Clark puffa på cigarren mellan slagen under finalvarvet i ledarbollen med Eksjösonen Pierre Fulke. Och jag har sett åtskilliga andra golfstjärnor som exempelvis Málagaspelaren Miguel Ángel Jiménez bolma på Valderrama bland många fler.
Jag har svårt att ta golf på riktigt allvar på grund av detta. Det lär dröja innan golf blir en del på det olympiska programmet.
Medan cigarröken ligger tät över golfklubbarnas terrasser ligger de flesta golfbanor inbäddade bland de vackraste omgivningar. En del golfspelare talar om motion, en hälsosam livsstil och om en sport som kan utövas tills man hamnar i en etta med jordvärme.
Men knappast i någon sport krökas det lika mycket som inom golfen. Exempelvis är de brittiska golfspelarna mer kända för att hellre vilja lyfta sejdlar och ta sig ett par järn på krogen än att lyfta järn på gymmet. Det är väl knappast gymträning som har skapat figuren hos namn som Colin Montgomerie och John Daley.
Själv så trodde jag inte på några sunda ideal inom golfen – tills Tiger Woods och Annika Sörenstam dök upp. På gränsen till vältränade atleter som oftast sopar banan med konkurrenterna, och jag bara njuter.
Det finns alltså tecken som tyder på att förändringens vindar blåser i den mest konservativa av idrotter. Men vill (läs orkar) konkurrenterna ta upp kampen med Tiger och Annika på det fysiska planet?
Golfrörelsen passar dagens allt bekvämare samhälle. Det finns de som menar att golfboomen i Sverige är ett resultat av en bekvämare livsstil. Det är betydligt mindre ansträngande att slå några hinkar bollar på rangen än att försäsongsträna, ha kompisen på ryggen/axlarna och springa upp för en brant backe inför hockeysäsongen.
Nej, golf är ingen sport. Däremot är golf ett underbart spel.
